Så vet du att du bor i Helsingfors

1. Att vänta fem minuter på spårvagnen/bussen/metron känns som evigheter. Särskilt om du har bråttom.
2. Att missa bussen halv åtta på måndag morgon är världens undergång.
3. Det är tyst som döden i metrotåget fastän det är proppfullt och klockan är halv nio på morgonen. Naturligtvis njuter du av tystnaden så länge den varar.
4. Du blir så pass van vid att tala finska eller engelska i affären att du tappar hakan ifall försäljaren talar svenska med dig.
5. Du vet vilka ställen där det är möjligt att få service på svenska och vilka ställen det är bara att begrava förhoppningarna om svensk service.
6. För att skydda dig mot den råa kölden, som kryper sig under jackan och biter dig i baken, byltar du på dig världens varmaste jacka och snurrar halsduken flera varv runt halsen. 
7. En hyra på 800€ för en etta nära centrum känns helt rimligt.
8. Du tappar hakan när dina bekanta, som bor utanför ring tre, betalar hälften så mycket av det du betalar för i hyra. Dessutom bor de dubbelt större än dig.
9. En halvtimmes resetid är snabbt och helt rimligt. Om resetiden är 20 minuter anses det vara skitsnabbt.
10. Du har slutat överraskas av att "metrotrafiken går oregelbundet på grund av tekniska problem" (citat från högtalarna på metroperrongerna).
11. Du vet att man står på höger sida i rulltrappan och blir därför upprörd om någon dåre har missat den regeln och därmed står på vänster sida.
12. Att sitta för sig själv i bussen/spårvagnen/metron är rena rama himmelriket.
13. Om någon ändå skulle sätta sig bredvid dig låtsas du som att personen inte existerar och tittar istället ut genom fönstret.
14. Helsingfors heter inte "Hesa". 
15. Att gå långsamt finns inte på kartan. Snarare går du snabbt eller halvspringer någonstans. 
16. Det finns ingenting som heter att "man far till villan". Det heter nämligen att "man far till lande"
17. Är det rött ljus? Inga bilar? Bra, gå över gatan.

13.03.2018 kl. 20:38

Finns det skillnader mellan Österbotten och Helsingfors?

Nu när jag bott i Helsingfors i snart 1,5 år (en svindlande tanke att tiden går fort) har jag märkt vilka likheter och olikheter som finns mellan Österbotten och Helsingfors. Det finns nämligen en del skillnader. 

Tidsperspektiv
Att vänta i bussen i fyra minuter känns som evigheter i Helsingfors. Ännu värre känns det att vänta ifall en missat bussen, trots att bussar går hela tiden här. I Österbotten är fyra minuter ingenting eftersom det kan dröja en timme tills nästa buss kommer.

Matpriser
Det första jag reagerade på när jag flyttade hit var hur dyr maten är här. Det är inte orimligt att priset för en månads mat för en person (studerande) kan bli något kring 120 euro. Däremot är jag nuförtiden van med de höga priserna men ibland avundas jag österbottningarna som får handla mat billigt. 

Att äga bil
I Österbotten är det mera regel än undantag att äga en bil eller något annat motordrivet fordon som för dig framåt. Har en inte en bil kan människor börja ställa frågor som "har du funderat på att köpa bil?". Däremot finns det inte kollektivtrafik i samma utsträckning som i Helsingfors, vilket förklarar behovet av att äga bil i Österbotten. Innanför ring tre är det dock mera normalt att äga ett busskort än att ha en bil parkerad hemma på gården. Dock beror det också på var en bor eftersom det är dåliga trafikförbindelser på en del ställen i Esbo och Helsingfors. 

Språket
I början tog det en stund för mig att bli van vid språket här, som ofta är en blandning mellan svenska och finska. Slangen som talas här är dessutom ett kapitel för sig (tänk till exempel på ordet safka, som betyder mat eller äta). Dessutom har jag märkt att många här har en tvåspråkig bakgrund.

I Österbotten är det inte särskilt vanligt att blanda finska och svenska ord i en mening. Snarare talas det antingen svenska eller finska utan att blanda mellan språken. Dessutom är många österbottningar enspråkigt svenska. 

Personligen har jag ingen aning ifall språkbruket här skulle ha påverkat mitt språk. Kanske i någon mån. Dock har jag fått höra av en del kompisar att jag nuförtiden använder mera finska ord än vad jag gjort förr. 

Religion
Helsingfors är rätt sekulariserat och många personer hör inte till kyrkan. Eller så hör de till kyrkan men ser inte sig själva som troende. I det område jag växte upp var religionen väldigt synlig och många personer hörde till exempelvis olika väckelserörelser och trosinriktningar. Dessutom märktes det i högstadiet en uppdelning mellan "troende" och "icke-troende". 

Ankdammen
Det finns samma små kretsar såväl som i Österbotten som i Helsingfors. Dessutom skvallras det lika friskt på båda ställena. "Alla känner alla" är något som definitivt finns såväl på plattlandet som innanför ring tre. De finlandssvenska kretsarna är dessutom väldigt små här. Det här var en sak som jag verkligen inte visste före jag flyttade hit.

30.11.2017 kl. 18:48

Kor finns tydligen också innanför ring ett

En sak jag fått lära mig under det här året är att kor inte finns bara i Österbotten utan de existerar också innanför ring ett. Jag tappade hakan när jag fick veta detta.

08.11.2017 kl. 21:47

En sommar full av kontraster

Det skramlande och gnisslande ljudet av spårvagnarna har blivit ersatta av traktorsurr och knattrande mopeder. Höghus med livligt trafikerade vägar intill har blivit utbytta till egnahemshus med skogen som granne. Som en följd av detta har också mitt gröna busskort med cirklar blivit utbytt till bilnycklar och Mannerheimvägen har bytts till riksåttan. På Mannerheimvägen är det största bekymret missade bussar och spårvagnar medan det snarare är söndagskörare och idioter utan trafikvett som är det största bekymret på riksåttan. Dessa två typer av bilister får mig att vilja stanna deras bilar och läxa upp dem men istället muttrar jag ord som gör sig bäst i att bli censurerade i det här sammanhanget.

Innanför ring tre möts jag dessutom av många människor så fort jag kliver utanför dörren och det är sällan knäpptyst. I Österbotten möter jag sällan en levande själ på gatan och det är ofta lika tyst som i graven. På något sätt är det både skönt och kusligt.

Kontrasterna är stora...

03.08.2017 kl. 20:34

Finns det skillnader mellan västra och östra Helsingfors?

I och med att jag bott cirka ett halvt år i Helsingfors har jag inte kunnat låta bli att fundera på några saker. Nämligen om det existerar skillnader mellan olika stadsdelar i såväl västra som östra Helsingfors. Några skillnader har jag hittills noterat men de är säkert inga absoluta sanningar om att "invånarna i den här stadsdelen är si och så medan invånarna i den där stadsdelen är sådana typer". Jag har dessutom aldrig bott i östra Helsingfors så jag kan också ha misstagit mig på någon punkt.

En sak jag märker tydligt av är fördelningen mellan finländare och människor med utländskt ursprung. I östra Helsingfors ser jag oftare människor med utländskt ursprung och hör därmed också flera olika främmande språk, vilka jag även tycker är spännande att höra på! I mina hemkvarter ser jag inte så ofta människor med utländsk härstamning och hör inte heller ofta olika främmande språk. Det mest spännande man kan höra i bussen är om någon talar svenska (och då brukar jag smyglyssna. Förlåt). 

En annan sak jag också lagt märke till att alkoholisterna verkar vara flera i de östra delarna av stan. Ta till exempel en titt vid Itis så vet du vad jag menar. På min hemgata har jag knappt stött på en enda alkoholist och till Tölö torg ska man bege sig till ifall man vill stöta på alkoholister. 

På något sätt upplever jag västra Helsingfors som lugnare och tryggare jämfört med östra Helsingfors. Dock undrar jag om jag inte råkar vara "hemmablind" och bara ser de goda sakerna i att bo där jag råkar bo. Det måste säkert finnas lugnare och tryggare områden i östra Helsingfors. Jag undrar dessutom om östra Helsingfors klarar av att leva upp till sitt ökända rykte. 

Men existerar verkligen dessa skillnader? Finns också risken att skillnaderna kan öka mellan dessa olika områden? Jag hoppas verkligen att Helsingfors inte blir mera segregerat än vad det är nu och blir mer likt New York med sina slumområden.

09.03.2017 kl. 11:21

En glimt av mina hemknutar

Några kaktusar som betraktar trafiken utanför fönstret.


 


 


Längs med Mannerheimvägen.


 


Någonstans i Tölö.

Tölöviken.


 


 


En vacker kväll i Mejlans.

24.01.2017 kl. 10:30

Helsingfors

Känns helt ljuvligt att vara hemma i Helsingfors igen! Har saknat staden lite. Trots allt gick en månad i Österbotten väldigt fort. På något sätt skulle jag kunnat stanna en vecka till och umgås med familjen. Fast jag kommer att se dem igen om tre veckor och tills det finns det ju WhatsApp.

13.01.2017 kl. 00:37

Listan

Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut?
Blev student, flyttade till Helsingfors och började studera på universitet. Gick med i studenternas fackeltåg.

Genomdrev du någon stor förändring?
Det kan man lugnt säga. Ett bra exempel är då jag flyttade hemifrån i augusti.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej.

Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas?
4 juni. Dagen då jag blev student. 

Dog någon som stod dig nära? 
Nej, tack och lov!

Vilka länder besökte du?
Sverige, Kreta och Danmark.

Bästa köpet?
En Marimekko-ryggsäck, som jag länge suktat efter. Använder den typ hela tiden.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
När jag samma dag fick veta att jag kommit in på HU och fått bostad i Helsingfors. Då var det svårt att ha mungriporna nedåt. 

Saknar du något under år 2016 som du vill ha år 2017?
Fritid, fritid och åter fritid. 

Vad önskar du att du gjort mer?
Sovit. Sömn är aldrig överskattat.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Oroat mig. Saker brukar ändå lösa sig på något konstigt sätt.

Bästa boken du läste i år?
Livet&patriarkatet. Lärde mig mycket om feminism av den boken.

Favoritprogram på TV?
Skam! Har du inte sett den så ska du göra det!

Största musikaliska upptäckten?
Icona Pop. Visste inte att det existerade ett bra tjejband.

Vad var din största framgång på jobbet 2016?
Visserligen är jag inte ännu i arbetslivet men mina studier kan väl ses som mitt jobb? Hur som helst är största framgången att jag inte blev underkänd i första tenten.

Största framgång på det privata planet?
Att jag fortfarande är vid liv, trots att jag bott själv i snart ett halvt år i Helsingfors.

Still alive...


Vad spenderade du mest pengar på?
Mat, busskort, bensin och räkningar.

Något du önskade dig och fick?
Studieplats på uni och bra studentbetyg.

Något du önskade dig och inte fick?
Säkert fanns det något. Dock kommer jag inte på något på rak arm.

Vad gjorde du på din födelsedag 2016?
Satt på en föreläsning och åt sedan glass på Stockmann med en vän. Mer komplicerat än så behöver det inte bli.

Vad fick dig att må bra?
Vänner, alla fina kvällar på Solsand, resor och nya upplevelser.

Vem saknade du?
Mina vänner, som finns utspridda typ överallt.

De bästa nya människorna du träffade?
Alla härliga typer på Soc&kom!

Mest stolt över?
Fastän livet emellanåt kastar en sur disktrasa i ansiktet på en, går det ändå att klara sig igenom motgångarna.

Högsta önskan just nu?
Att 2017 blir ett bra år med många upplevelser och härliga människor!

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Försöka njuta av stunden och inte stressa iväg till nästa stund.

31.12.2016 kl. 17:14

Att lämna Helsingfors och om hösten

För att komma upp till Österbotten släpade jag med fyra, tunga väskor till tåget. I och med att väskorna vägde en hel del, övervägde jag för en stund att skaffa dubbel uppsättning av vissa saker så att jag skulle slippa släpa med dem varenda gång jag gör en Österbotten-turné. Insåg sedan att det skulle kosta en hel del att skaffa en dubbel uppsättning och det rimmar illa med min studerandebudget.

Före jag klev på tåget kände jag å ena sidan för att bli kvar i Helsingfors, å andra sidan för att åka upp till Österbotten. Det kändes väldigt svårt att lämna Helsingfors eftersom mitt liv finns där och staden känns också som min hemstad. Dessutom är staden pulserande och det händer alltid något. Spårvagnen går också utanför mitt fönster och all service finns dessutom inom räckhåll.

Samma sak kan man inte säga om Österbotten. Du kanske blir tvungen att köra 100 kilometer för att få en viss servicetjänst och ingen spårvagn går på de österbottniska slätterna. Det mest uppseendeväckande som kan ske på slätterna är att någon varg stryker längs med husen. Österbotten är också väldigt lugnt och det verkar som om tiden går långsammare. Dessutom känns Österbotten inte riktigt som hemma för jag har inget som binder mig dit (varken studier, jobb eller studieliv). Därför undrar jag hur jag ska överleva en månad i Österbotten, när jag blivit van med Helsingforslivets fart och flärd.

Den här hösten i Helsingfors blev verkligen inte alls som jag tänkt mig. Jag har istället rusat i 180 utan paus och studsat från ett ställe till ett annat ställe. Början av hösten har också präglats av universitetschock och ett dekadent studentliv. Av de här orsakerna har bloggen också varit tystare än vanligt.

Jag är inte heller samma person, som i augusti flyttade in i en mysig lägenhet i Mejlans som nu i december. Jag har blivit bättre på att ta ansvar och har dessutom insett att varken kläder tvättar sig själva eller att kylskåpet fyller sig självt. Dessutom har jag flera gånger muttrat alla världens fula ord för mig själv när lakanskiten inte samarbetar med mig (hallå, jag vill ha släta lakan!). 

Tids nog vore det rätt trevligt att flytta ihop med någon. För det första, jag har någon som hjälper mig att vika lakan. För det andra, jag slipper umgås med mina egna tankar. För det tredje, blir hyran förmånligare om man är flera.

19.12.2016 kl. 21:08

Lycka för en studerande är...

Att hitta ett paket köttfärs med 30 procents rabatt i mataffären
30 procent är jättemycket för en studerande och dessutom sportar en med att hitta så billig mat som möjligt utan att pruta på kvaliteten.

Att åka kollektivt med studentrabatt (=halva biljettpriset)
Här i huvudstadsregionen kostar det skjortan att åka kollektivt utan studentrabatt. På något sätt tycker jag lite synd om människor som inte är studerande och därmed är tvungna att betala fullt pris.

Att äta lunch för 2,60€
I det priset ingår sallad, varmrätt och bröd. Det är lyxigt med billig studentlunch. Som en följd av det här tycker jag att 8€ för en normal lunch är dyrt.

Att få rabatt enbart genom att visa studiekortet
I bästa fall kan man också få gratis inträde till exempelvis museer.

Att bli bjuden på mat av någon
Mat är nämligen den största utgiftsposten (äta bör man, annars dör man). En gratis måltid förgyller dagen.

Att inga brev från Fpa dimper ned i brevlådan
Det ska tas som ett gott tecken. Hör inte Fpa av sig är allt frid och fröjd (oftast).

Att hinna med en sista buss hem
Det är dyrt att åka taxi och det känns lite surt att punga ut 20€ för en taxiresa. Dessutom är det inte roligt att stå på busshållplatsen och fundera vad en ska göra resten av natten när bussen åkt ifrån en.

Att få pengarna att räcka till hela månaden
Jag kan sova gott om natten och ändå leva loppan. Ett sätt att få pengarna att räcka till är att inte köpa sådant en inte behöver.

28.11.2016 kl. 23:14

Elin / 20 år / Helsingfors

Studerar statskunskap vid Helsingfors universitet och har studerat finlandssvenskt teckenspråk på Humak. Gillar att filosofera om allt möjligt mellan himmel och jord varav en del präntas ned på den här bloggen.

 

 

 

 

Populära inlägg

Ett ofrivilligt utanförsskap

Att cykla i Helsingfors

Att gå i gymnasiet med en hörselnedsättning

En månad som universitetsstuderande

Om tvåspråkighet

Vaccinets vara eller inte vara

En månad med två CI

Prestationshets