I och med att jag bott cirka ett halvt år i Helsingfors har jag inte kunnat låta bli att fundera på några saker. Nämligen om det existerar skillnader mellan olika stadsdelar i såväl västra som östra Helsingfors. Några skillnader har jag hittills noterat men de är säkert inga absoluta sanningar om att "invånarna i den här stadsdelen är si och så medan invånarna i den där stadsdelen är sådana typer". Jag har dessutom aldrig bott i östra Helsingfors så jag kan också ha misstagit mig på någon punkt.

En sak jag märker tydligt av är fördelningen mellan finländare och människor med utländskt ursprung. I östra Helsingfors ser jag oftare människor med utländskt ursprung och hör därmed också flera olika främmande språk, vilka jag även tycker är spännande att höra på! I mina hemkvarter ser jag inte så ofta människor med utländsk härstamning och hör inte heller ofta olika främmande språk. Det mest spännande man kan höra i bussen är om någon talar svenska (och då brukar jag smyglyssna. Förlåt). 

En annan sak jag också lagt märke till att alkoholisterna verkar vara flera i de östra delarna av stan. Ta till exempel en titt vid Itis så vet du vad jag menar. På min hemgata har jag knappt stött på en enda alkoholist och till Tölö torg ska man bege sig till ifall man vill stöta på alkoholister. 

På något sätt upplever jag västra Helsingfors som lugnare och tryggare jämfört med östra Helsingfors. Dock undrar jag om jag inte råkar vara "hemmablind" och bara ser de goda sakerna i att bo där jag råkar bo. Det måste säkert finnas lugnare och tryggare områden i östra Helsingfors. Jag undrar dessutom om östra Helsingfors klarar av att leva upp till sitt ökända rykte. 

Men existerar verkligen dessa skillnader? Finns också risken att skillnaderna kan öka mellan dessa olika områden? Jag hoppas verkligen att Helsingfors inte blir mera segregerat än vad det är nu och blir mer likt New York med sina slumområden.

Känns helt ljuvligt att vara hemma i Helsingfors igen! Har saknat staden lite. Trots allt gick en månad i Österbotten väldigt fort. På något sätt skulle jag kunnat stanna en vecka till och umgås med familjen. Fast jag kommer att se dem igen om tre veckor och tills det finns det ju WhatsApp.

För att komma upp till Österbotten släpade jag med fyra, tunga väskor till tåget. I och med att väskorna vägde en hel del, övervägde jag för en stund att skaffa dubbel uppsättning av vissa saker så att jag skulle slippa släpa med dem varenda gång jag gör en Österbotten-turné. Insåg sedan att det skulle kosta en hel del att skaffa en dubbel uppsättning och det rimmar illa med min studerandebudget.

Före jag klev på tåget kände jag å ena sidan för att bli kvar i Helsingfors, å andra sidan för att åka upp till Österbotten. Det kändes väldigt svårt att lämna Helsingfors eftersom mitt liv finns där och staden känns också som min hemstad. Dessutom är staden pulserande och det händer alltid något. Spårvagnen går också utanför mitt fönster och all service finns dessutom inom räckhåll.

Samma sak kan man inte säga om Österbotten. Du kanske blir tvungen att köra 100 kilometer för att få en viss servicetjänst och ingen spårvagn går på de österbottniska slätterna. Det mest uppseendeväckande som kan ske på slätterna är att någon varg stryker längs med husen. Österbotten är också väldigt lugnt och det verkar som om tiden går långsammare. Dessutom känns Österbotten inte riktigt som hemma för jag har inget som binder mig dit (varken studier, jobb eller studieliv). Därför undrar jag hur jag ska överleva en månad i Österbotten, när jag blivit van med Helsingforslivets fart och flärd.

Den här hösten i Helsingfors blev verkligen inte alls som jag tänkt mig. Jag har istället rusat i 180 utan paus och studsat från ett ställe till ett annat ställe. Början av hösten har också präglats av universitetschock och ett dekadent studentliv. Av de här orsakerna har bloggen också varit tystare än vanligt.

Jag är inte heller samma person, som i augusti flyttade in i en mysig lägenhet i Mejlans som nu i december. Jag har blivit bättre på att ta ansvar och har dessutom insett att varken kläder tvättar sig själva eller att kylskåpet fyller sig självt. Dessutom har jag flera gånger muttrat alla världens fula ord för mig själv när lakanskiten inte samarbetar med mig (hallå, jag vill ha släta lakan!). 

Tids nog vore det rätt trevligt att flytta ihop med någon. För det första, jag har någon som hjälper mig att vika lakan. För det andra, jag slipper umgås med mina egna tankar. För det tredje, blir hyran förmånligare om man är flera.

Gå mot rött ljus
När jag bodde i Österbotten tyckte jag det var kufiskt att se stressade helsingforsare rusa mot rött ljus. De har väl all tid i världen, tänkte jag. Nu har jag fått äta upp mina ord för jag är en av dem nu. Så fort det är varit rött ljus och ingen bil syns, traskar jag över gatan för att spara tid. Det är helt enkelt onödigt att vänta två minuter för inget.

Gå mitt på Mannerheimvägen klockan tre på morgonen
Detta skedde inte på en fredag eller lördag kväll och gatan var naturligtvis tom på bilar. Dessutom tittade jag noga omkring mig innan jag klev ut på gatan. Bör dock påpekas att jag inte direkt var i nyktert tillstånd, därav den ifrågasättbara handlingen.

Springa efter bussen/spårvagnen trots att följande kommer om fem minuter
Fem minuter är länge ur ett helsingforsperspektiv och varför vänta om du kan åka nu? Motion är dessutom hälsosamt.

Gå hem klockan tre på tisdag morgon för att bussarna slutat gå
För det första, taxi var inte ett tänkbart alternativ med tanke på det hutlösa priset. För det andra, jag hade inte långt hem. För det tredje, jag gick inte ensam genom Helsingfors centrum (mamma, du kan vara lugn!). För det fjärde, jag får skylla mig själv som inte kollade upp när sista bussen gått.

Yra runt i Esbo men inte komma längre än till Kampen
Jag missade en buss, som kom tio minuter för tidigt. Detta innebar att jag hade två alternativ: sova på busshållplatsen eller åka med en annan buss till Kampen. Naturligtvis var inte busshållplatsalternativet lockande så jag rusade iväg till den andra bussen, som åkte till Westend. På Westend stod jag och frös baken av mig medan jag väntade på bussen, som skulle ta mig tillbaka till Helsingfors. Det jag inte insåg när jag kom till Kampen var att bussarna i Helsingfors hade slutat gå tio minuter tidigare. En promenad i snöslask kändes inte som ett lockande alternativ och det blev istället taxi.

Befinna sig utanför ring tre enbart fyra gånger
Jag trivs så bra med tillvaron innanför ring tre att ett liv utanför verkar främmande på något sätt. När jag befunnit mig utanför ring tre, har jag känt en stark längtan tillbaka till Helsingfors och livet där. Det säger väl något om min tillvaro.

Agera turistguide
Då och då kommer någon förvirrad turist fram till mig och frågar något om till exempel var Stockmann är eller Esplanaden. Jag försöker förklara så gott jag kan för att turisterna inte ska bli ännu mera borttappade i Helsingfors. Hoppas de förstår mina förklaringar.

Idag rusade jag in i Soc&koms festsal för att skriva en tent med lite nattsömn bakom pannbenet. Jag var nämligen jättenervös inför den här tenten och sov därför dåligt. Som en följd av det här (antagligen) fick jag hjärnsläpp i början av tenten och tyckte frågorna var som rena rama grekiskan. Lyckligtvis släppte det i något skede och jag kunde börja skriva. När tenten sedan var färdigt skriven, kände jag mig väldigt lättad och kunde lägga mig raklång i sängen (hemma naturligtvis!) med gott samvete. Nu väntar jag på att studiepoängen ska trilla in på Weboodi.