Vad vill du bli när du blir stor?

Med jämna mellanrum funderar jag på vad jag lärt mig under tiden på Soc&kom och på vad jag i framtiden kan jobba med. Detta eftersom min utbildning på något känns både bred och flummig. Jag kan nämligen jobba med nästan vad som helst efter examen; till exempel inom FN och EU eller som journalist, politiker, lärare och informatör. 

Det känns på något sätt lite för brett. Ibland känns det som om det skulle vara lättare att studera till exempelvis diplomingenjör eftersom man vet precis vad man kan jobba med i framtiden (och så är också arbetsmöjligheterna goda för ingenjörer). På något sätt skulle det för mig kännas mera motiverande att studera om jag skulle veta vad jag kan jobba med i framtiden samt att jag är garanterad ett jobb efter studierna. Det här skulle då ge mig ett mål att sträva efter, vilket också skulle höja min motivation och som i sin tur skulle leda till handlingar som för mig närmare mitt mål. Nuförtiden är mitt mål att bli färdig politices kandidat någon gång. Typ.

Inte heller kryllar det av arbeten för statsvetare och därför känner jag inte heller någon brådska med att bli färdig från universitetet. Jag vet även att det jag nämnt tidigare kan upplevas som provocerande och att en del människor kanske nu tänker "Vilken otacksam och lat studerande som jomar (=klagar)! Som dessutom lever på våra skattepengar och inte heller förstår att studera snabbt för att få examen! Så dumt!". 

Jag föredrar dock att vara en så kallad "evighetsstuderande" än att jag blir långtidsarbetslös och lever på utkomststöd. Jag tror också att jag inte heller är ensam om att ha funderingar kring min utbildning och framtiden. Dessutom är en arbetslös akademiker det sista jag vill bli. 

Publicerad 13.09.2017 kl. 21:39

Listan

Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut?
Blev student, flyttade till Helsingfors och började studera på universitet. Gick med i studenternas fackeltåg.

Genomdrev du någon stor förändring?
Det kan man lugnt säga. Ett bra exempel är då jag flyttade hemifrån i augusti.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej.

Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas?
4 juni. Dagen då jag blev student. 

Dog någon som stod dig nära? 
Nej, tack och lov!

Vilka länder besökte du?
Sverige, Kreta och Danmark.

Bästa köpet?
En Marimekko-ryggsäck, som jag länge suktat efter. Använder den typ hela tiden.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
När jag samma dag fick veta att jag kommit in på HU och fått bostad i Helsingfors. Då var det svårt att ha mungriporna nedåt. 

Saknar du något under år 2016 som du vill ha år 2017?
Fritid, fritid och åter fritid. 

Vad önskar du att du gjort mer?
Sovit. Sömn är aldrig överskattat.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Oroat mig. Saker brukar ändå lösa sig på något konstigt sätt.

Bästa boken du läste i år?
Livet&patriarkatet. Lärde mig mycket om feminism av den boken.

Favoritprogram på TV?
Skam! Har du inte sett den så ska du göra det!

Största musikaliska upptäckten?
Icona Pop. Visste inte att det existerade ett bra tjejband.

Vad var din största framgång på jobbet 2016?
Visserligen är jag inte ännu i arbetslivet men mina studier kan väl ses som mitt jobb? Hur som helst är största framgången att jag inte blev underkänd i första tenten.

Största framgång på det privata planet?
Att jag fortfarande är vid liv, trots att jag bott själv i snart ett halvt år i Helsingfors.

Still alive...


Vad spenderade du mest pengar på?
Mat, busskort, bensin och räkningar.

Något du önskade dig och fick?
Studieplats på uni och bra studentbetyg.

Något du önskade dig och inte fick?
Säkert fanns det något. Dock kommer jag inte på något på rak arm.

Vad gjorde du på din födelsedag 2016?
Satt på en föreläsning och åt sedan glass på Stockmann med en vän. Mer komplicerat än så behöver det inte bli.

Vad fick dig att må bra?
Vänner, alla fina kvällar på Solsand, resor och nya upplevelser.

Vem saknade du?
Mina vänner, som finns utspridda typ överallt.

De bästa nya människorna du träffade?
Alla härliga typer på Soc&kom!

Mest stolt över?
Fastän livet emellanåt kastar en sur disktrasa i ansiktet på en, går det ändå att klara sig igenom motgångarna.

Högsta önskan just nu?
Att 2017 blir ett bra år med många upplevelser och härliga människor!

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Försöka njuta av stunden och inte stressa iväg till nästa stund.

Publicerad 31.12.2016 kl. 17:14

Att lämna Helsingfors och om hösten

För att komma upp till Österbotten släpade jag med fyra, tunga väskor till tåget. I och med att väskorna vägde en hel del, övervägde jag för en stund att skaffa dubbel uppsättning av vissa saker så att jag skulle slippa släpa med dem varenda gång jag gör en Österbotten-turné. Insåg sedan att det skulle kosta en hel del att skaffa en dubbel uppsättning och det rimmar illa med min studerandebudget.

Före jag klev på tåget kände jag å ena sidan för att bli kvar i Helsingfors, å andra sidan för att åka upp till Österbotten. Det kändes väldigt svårt att lämna Helsingfors eftersom mitt liv finns där och staden känns också som min hemstad. Dessutom är staden pulserande och det händer alltid något. Spårvagnen går också utanför mitt fönster och all service finns dessutom inom räckhåll.

Samma sak kan man inte säga om Österbotten. Du kanske blir tvungen att köra 100 kilometer för att få en viss servicetjänst och ingen spårvagn går på de österbottniska slätterna. Det mest uppseendeväckande som kan ske på slätterna är att någon varg stryker längs med husen. Österbotten är också väldigt lugnt och det verkar som om tiden går långsammare. Dessutom känns Österbotten inte riktigt som hemma för jag har inget som binder mig dit (varken studier, jobb eller studieliv). Därför undrar jag hur jag ska överleva en månad i Österbotten, när jag blivit van med Helsingforslivets fart och flärd.

Den här hösten i Helsingfors blev verkligen inte alls som jag tänkt mig. Jag har istället rusat i 180 utan paus och studsat från ett ställe till ett annat ställe. Början av hösten har också präglats av universitetschock och ett dekadent studentliv. Av de här orsakerna har bloggen också varit tystare än vanligt.

Jag är inte heller samma person, som i augusti flyttade in i en mysig lägenhet i Mejlans som nu i december. Jag har blivit bättre på att ta ansvar och har dessutom insett att varken kläder tvättar sig själva eller att kylskåpet fyller sig självt. Dessutom har jag flera gånger muttrat alla världens fula ord för mig själv när lakanskiten inte samarbetar med mig (hallå, jag vill ha släta lakan!). 

Tids nog vore det rätt trevligt att flytta ihop med någon. För det första, jag har någon som hjälper mig att vika lakan. För det andra, jag slipper umgås med mina egna tankar. För det tredje, blir hyran förmånligare om man är flera.

Publicerad 19.12.2016 kl. 21:08

Lycka för en studerande är...

Att hitta ett paket köttfärs med 30 procents rabatt i mataffären
30 procent är jättemycket för en studerande och dessutom sportar en med att hitta så billig mat som möjligt utan att pruta på kvaliteten.

Att åka kollektivt med studentrabatt (=halva biljettpriset)
Här i huvudstadsregionen kostar det skjortan att åka kollektivt utan studentrabatt. På något sätt tycker jag lite synd om människor som inte är studerande och därmed är tvungna att betala fullt pris.

Att äta lunch för 2,60€
I det priset ingår sallad, varmrätt och bröd. Det är lyxigt med billig studentlunch. Som en följd av det här tycker jag att 8€ för en normal lunch är dyrt.

Att få rabatt enbart genom att visa studiekortet
I bästa fall kan man också få gratis inträde till exempelvis museer.

Att bli bjuden på mat av någon
Mat är nämligen den största utgiftsposten (äta bör man, annars dör man). En gratis måltid förgyller dagen.

Att inga brev från Fpa dimper ned i brevlådan
Det ska tas som ett gott tecken. Hör inte Fpa av sig är allt frid och fröjd (oftast).

Att hinna med en sista buss hem
Det är dyrt att åka taxi och det känns lite surt att punga ut 20€ för en taxiresa. Dessutom är det inte roligt att stå på busshållplatsen och fundera vad en ska göra resten av natten när bussen åkt ifrån en.

Att få pengarna att räcka till hela månaden
Jag kan sova gott om natten och ändå leva loppan. Ett sätt att få pengarna att räcka till är att inte köpa sådant en inte behöver.

Publicerad 28.11.2016 kl. 23:14

Sju saker jag aldrig trodde jag skulle göra före flytten till Helsingfors

Gå mot rött ljus
När jag bodde i Österbotten tyckte jag det var kufiskt att se stressade helsingforsare rusa mot rött ljus. De har väl all tid i världen, tänkte jag. Nu har jag fått äta upp mina ord för jag är en av dem nu. Så fort det är varit rött ljus och ingen bil syns, traskar jag över gatan för att spara tid. Det är helt enkelt onödigt att vänta två minuter för inget.

Gå mitt på Mannerheimvägen klockan tre på morgonen
Detta skedde inte på en fredag eller lördag kväll och gatan var naturligtvis tom på bilar. Dessutom tittade jag noga omkring mig innan jag klev ut på gatan. Bör dock påpekas att jag inte direkt var i nyktert tillstånd, därav den ifrågasättbara handlingen.

Springa efter bussen/spårvagnen trots att följande kommer om fem minuter
Fem minuter är länge ur ett helsingforsperspektiv och varför vänta om du kan åka nu? Motion är dessutom hälsosamt.

Gå hem klockan tre på tisdag morgon för att bussarna slutat gå
För det första, taxi var inte ett tänkbart alternativ med tanke på det hutlösa priset. För det andra, jag hade inte långt hem. För det tredje, jag gick inte ensam genom Helsingfors centrum (mamma, du kan vara lugn!). För det fjärde, jag får skylla mig själv som inte kollade upp när sista bussen gått.

Yra runt i Esbo men inte komma längre än till Kampen
Jag missade en buss, som kom tio minuter för tidigt. Detta innebar att jag hade två alternativ: sova på busshållplatsen eller åka med en annan buss till Kampen. Naturligtvis var inte busshållplatsalternativet lockande så jag rusade iväg till den andra bussen, som åkte till Westend. På Westend stod jag och frös baken av mig medan jag väntade på bussen, som skulle ta mig tillbaka till Helsingfors. Det jag inte insåg när jag kom till Kampen var att bussarna i Helsingfors hade slutat gå tio minuter tidigare. En promenad i snöslask kändes inte som ett lockande alternativ och det blev istället taxi.

Befinna sig utanför ring tre enbart fyra gånger
Jag trivs så bra med tillvaron innanför ring tre att ett liv utanför verkar främmande på något sätt. När jag befunnit mig utanför ring tre, har jag känt en stark längtan tillbaka till Helsingfors och livet där. Det säger väl något om min tillvaro.

Agera turistguide
Då och då kommer någon förvirrad turist fram till mig och frågar något om till exempel var Stockmann är eller Esplanaden. Jag försöker förklara så gott jag kan för att turisterna inte ska bli ännu mera borttappade i Helsingfors. Hoppas de förstår mina förklaringar.

Publicerad 20.11.2016 kl. 23:31

Studier föder nya tankar

Några månaders universitetsstudier har redan påverkat mitt tänkande i den mån att mina tankar snurrar i nya tankebanor. Jag märker allra tydligast av den här tankeförändringen när jag funderar på politik i allmänhet. Från att tankarna har studsat omkring i huvudet och varit rätt subjektiva, börjar de bli allt mera objektiva och utgår från politiska teorier som jag behärskar. Dock påstår jag inte nu att jag är fullärd inom statkunskap som ämne (långt ifrån!) eftersom jag fortfarande är gulis och har alltså en hel del kvar ännu att lära mig. Däremot har jag redan börjat lägga små pusselbitar i ett stort pussel, bestående av statskunskapens olika inriktningar och teorier. 

Publicerad 01.11.2016 kl. 23:15

Första tenten avklarad!

Idag rusade jag in i Soc&koms festsal för att skriva en tent med lite nattsömn bakom pannbenet. Jag var nämligen jättenervös inför den här tenten och sov därför dåligt. Som en följd av det här (antagligen) fick jag hjärnsläpp i början av tenten och tyckte frågorna var som rena rama grekiskan. Lyckligtvis släppte det i något skede och jag kunde börja skriva. När tenten sedan var färdigt skriven, kände jag mig väldigt lättad och kunde lägga mig raklång i sängen (hemma naturligtvis!) med gott samvete. Nu väntar jag på att studiepoängen ska trilla in på Weboodi. 

Publicerad 19.10.2016 kl. 23:09

En bild mitt i allt tentläsande

Jag drunknar praktiskt taget i studier just nu och har två tenter på kommande (panikar nästan ihjäl mig pga det här). Som omväxling till att glo på texter brukar jag se ut genom fönstret och betrakta tegelhuset mittemot Kajsabiblioteket. Rätt fin utsikt kan jag säga.

Publicerad 17.10.2016 kl. 12:19

En månad som universitetsstuderande

För exakt en månad sedan klev jag in genom dörrarna till Helsingfors universitet och en ny värld öppnade sig. En värld, som visade sig bestå av både studier och ett dekadent studieliv. Till det dekadenta studielivet hör bland annat gulisintagningar (har hunnit med fyra!) och sitser (har varit på två!) samt att dra sig en och en annan baksmälla. Allt det här har jag hunnit med på en månad. En månad är dessutom en sjukt kort tid. Samtidigt känns det som om livet går i 120. På grund av det har jag inte hunnit ge bloggen så mycket uppmärksamhet som jag velat men misströsta inte, jag har absolut inte glömt bloggen.

Under den här månaden som gått har jag också blivit varse om skillnader mellan gymnasie- och universitetsstudier. Den största upptäckten som jag gjort hittills är att universitetsstudier innebär mycket mera frihet än gymnasiestudier. En kanske bara har en föreläsning på förmiddagen och resten av dagen är ledig (men då ska en studera lite samt göra inlämningsarbeten). Personligen tycker jag det är skönt med frihet och ingen lärare som flåsar en i nacken. Däremot kräver den här friheten också en viss portion självdisciplin. Böckerna läser nämligen inte sig själva och inlämningarna skriver inte heller sig själva. Allt det här gör att det krävs lite mera sittmuskler än vad en hade under gymnasietiden. 

En annan sak som jag också upptäckt och det är attityden till studielitteratur. I gymnasiet kunde en sucka och stöna över en bok på 150 sidor men på universitetet är 150 sidor verkligen ingenting. Jämför 150 sidor med tegelstenstjocka böcker på 500 sidor eller 800 sidor på en månad så framstår 150 sidor som en fis i rymden.

Allt det här som jag nyligen radat upp kan helt enkelt sammanfattas i ”frihet under ansvar”. Ärligt talat gillar jag det här konceptet. Du är fri att göra vad du vill men du tar också konsekvenserna av dina handlingar. Ingen flåsar dig heller i nacken utan du bestämmer själv när du till exempel studerar eller inte studerar. Då jag gillar det här konceptet känner jag mig lyckligt lottad som får ha så här i minst fem års tid! Det ska njutas på heltid nu, haha.

 

Publicerad 29.09.2016 kl. 23:05

Tre veckor som helsingforsare

När jag cyklar till uni tänker jag ofta att jag är lyckligt lottad. Lyckligt lottad för att jag har möjlighet att bo i Helsingfors, där jag trivs jättebra. Helsingfors är en väldigt trevlig stad och är också lagom litet och stort. Litet för att den inte är som till exempel Köpenhamn (som är jättestor). Stort för att den är större än typ Jakobstad och "allt finns" i Helsingfors.

Jag trivs jättebra här i "storstan" och är på något sätt glad över att jag ska få bo här i åtminstone fem år. Det betyder också att jag har gott om tid att utforska staden och även dess invånare. På något sätt känner jag mig också redan "rotad" här och blotta tanken på ett liv utanför ring tre känns väldigt främmande. Mitt liv finns här så varför skulle jag flytta bort? Nä, jag stannar nog här längre än fem år.

Publicerad 17.09.2016 kl. 11:38

Elin / 19 år / Helsingfors

Studerar statskunskap på HU och har studerat finlandssvenskt teckenspråk på Humak. Gillar att filosofera om allt möjligt mellan himmel och jord varav en del präntas ned på den här bloggen.

 

 

 

 

Populära inlägg

Att cykla i Helsingfors

Att gå i gymnasiet med en hörselnedsättning

En månad som universitetsstuderande

Om tvåspråkighet

Vaccinets vara eller inte vara

En månad med två CI

Prestationshets