Ett pris som årets medlem

I lördags deltog jag i föreningen Finlandssvenska teckenspråkiga rf:s (FST) årsfest i Fiskars. Jag antog att det skulle vara som vilken årsfest som helst med god mat, bra sällskap och prisutdelningar.

Det blev inte så.

Istället överraskades jag av att få priset som årets medlem. Jag hade verkligen inte en blekaste aning om att jag skulle få priset. Jag tänkte nämligen att det finns ju andra aktiva medlemmar så varför jag? Inte har jag gjort något speciellt, tänkte jag.

Tydligen måste jag väl ha gjort något.

Jag och Hufvudstadsbladets chefredaktör Susanna Landor

I motiveringarna till priset stod det att jag gjort det finlandssvenska teckenspråket mera synligt genom till exempel den här bloggen och skrivit om det finlandssvenska teckenspråket i Hufvudstadsbladet (Det finlandssvenska teckenspråket utrotningshotat , Ett ofrivilligt utanförskap , "Livet är inte slut bara för att man har en hörselnedsättning" samt ett videoklipp med några användbara ord på finlandssvenskt teckenspråk). Dessutom har jag deltagit aktivt i LIVS-utbildningarna (här kan du läsa mera om den) och i FST:s verksamhet. 

Hufvudstadsbladet fick också ett pris eftersom tidningen bland annat har på ett positivt sätt följt frågor som berör döva, personer med nedsatt hörsel, teckenspråk samt service på teckenspråk. HBL har gjort att fler är medvetna om dessa frågor.

Naturligtvis publicerades en artikel i HBL om priserna och tidningen ville höra mig för en kommentar. Då jag en timme tidigare fått priset var jag fortfarande rätt uppspelt att jag först inte riktigt visste vad jag skulle svara på frågorna. Dessutom var jag mera van vid att vara den som intervjuar, inte den som blir intervjuad. 

Nästa dag fick jag höra av min moster att en av hennes bekanta hade sett mig i teve. Jag klickade snabbt mig in på Yle Arenan och sökte fram teckenspråkiga nyheterna eftersom jag tänkte att det är mest sannolikt att det finns där. Gissa om jag blev paff då jag såg bilden av mig själv och att det berättades om vad jag gjort i de teckenspråkiga nyheterna

Det här känns som en karusell och människor har också kommit fram till mig i skolan och gratulerat mig för priset. Det har känts roligt men samtidigt också lite overkligt. Har jag verkligen fått pris?

Än så länge har jag fått gå på stan anonymt. Jag är glad för att jag slipper bli jagad av en miljon beundrare, som vill ha min autograf och en selfie med mig.

13.11.2018 kl. 22:08

När jag dör kan mitt modersmål dö ut

Hur skulle det kännas för dig om du inte längre skulle få prata svenska och att du skulle vara tvungen att byta språk? Att du är den sista finländaren med svenska som modersmål. Skulle det inte kännas ganska ensamt och tråkigt?

Mitt modersmål är ett utrotningshotat språk. Den finns på UNESCO:s lista över allvarligt hotade språk i världen. 

Det är det finlandssvenska teckenspråket jag talar om.

När många oroar sig för det svenska språkets ställning i Finland är jag inte alls oroad. Antalet svensktalande är kring 300 000 i Finland. Antalet döva som använder finlandssvenskt teckenspråk i Finland är 90. Det är en mycket större sak att oroa sig för.

Jag är en av de 90 döva. De flesta teckenspråksanvändare är mycket äldre än mig och när de dör kommer antalet språkanvändare minska. Det oroar mig mycket. Det finns inte så många jämnåriga eller yngre som använder mitt modersmål. 

Jag känner mig i bland ensam då det inte finns så många jämnåriga som jag kan kommunicera med på mitt hjärtespråk. Det känns som om jag är lite isolerad. Jag kan känna ett hopp för att teckenspråket kan leva vidare till nästa generation men också hopplöshet. Tänk om ingen av de yngre generationerna lär sig teckenspråket? Eller att den politiska viljan för att främja teckenspråkets ställning i samhället fattas? Eller att ingen forskning görs i det finlandssvenska teckenspråket?

Min familj, som förstår att teckenspråket är viktigt för mig. Min mamma jobbade som teckenspråkstolk fyra år före jag föddes. Därför var det lätt för henne att börja använda språket med mig. Min lillasyster kan lite teckenspråk.

Jag har också i bland funderat på om jag tar språket med mig till graven eftersom jag är bland de yngsta språkanvändarna. Det är en väldigt skrämmande tanke. Att språket dör ut samtidigt som jag dör.

Jag hoppas verkligen att språket kan leva vidare till nästa generation och att flera får chansen att lära sig det finlandssvenska teckenspråket, som är ett vackert och uttrycksfullt språk. Det är också ett språk som ligger närmast mitt hjärta. Därför tänker jag använda teckenspråk med mina framtida barn och ge dem en inblick i dövkulturen. 

Om jag skulle få ett dövt barn är det verkligen inte jordens undergång, fastän en del normalhörande skulle tycka det. Det är ju bara att använda teckenspråk med barnet och det kommer också gå bra för barnet i skolan et cetera. Hur skulle dövhet  och teckenspråk vara ett problem? 

Tvåspråkighet (i det här fallet teckenspråk och talat språk) ger fördelar och är en rikedom. Teckenspråk stöder språkutvecklingen och det talade språket. Om man dessutom kan ett språk väldigt bra har man lättare för att lära sig andra språk. Det är jag själv ett livs levande exempel på.

Jag använde bara teckenspråk tills jag började tala som fyraåring. Mitt cochleaimplantat fick jag som treåring och då kunde jag börja höra. Eftersom jag redan hade ett starkt språk var det lätt för mig att lära mig svenska, som också är mitt modersmål. 

Mina föräldrar, särskilt mamma, hade bestämt redan från början att de skulle använda teckenspråk med mig. De struntade helt i läkarnas och habiliteringshandledarens åsikter om att teckenspråk skulle skada språkutvecklingen (det finns verkligen inga vetenskapliga bevis på att teckenspråk hämmar språkutvecklingen. Tvärtom, det stöder utvecklingen mycket). För mina föräldrar var det inte lätt att kämpa i motvind men tack vare tålamod och envishet betalade det sig 20 år senare. Jag kan nämligen både tala och skriva bra på svenska men också använda teckenspråk. Det har gått bra i skolan för mig och numera studerar jag vid Helsingfors universitet och gör praktik på Hufvudstadsbladet. Utan teckenspråket hade det inte varit möjligt.

En doktorand vid HU har berättat för mig att för CI-barn, med teckenspråk som första språk, har det gått väldigt bra för. Det har gått bra i skolan för dem och de kan både tala tydligt och skriva bra. Tvåspråkighet är alltså till fördel och teckenspråk stöder klart inlärningen av andra språk. Hen hoppas också på att läkarna förändrar sin negativa inställning till teckenspråk.

Eftersom det finns många fördelar att lära sig teckenspråk, både för döva och hörande, vill jag att språket lever vidare. Jag vägrar ge upp. Det är så onödigt att låta någons modersmål dö ut. 

Det finlandssvenska teckenspråket är ett vackert språk, som ligger nära mitt hjärta. Aldrig i livet att jag skulle byta till något annat teckenspråk.

24.07.2018 kl. 16:28

Ett öppet brev till FPA

Just nu håller FPA på med en konkurrensutsättning av tolktjänster, och det här hotar teckenspråkiga personers rättigheter samt yrkesverksamma teckenspråkstolkars framtid. Konkurrensutsättningen kommer leda till en lägre servicenivå när bland annat tolkförmedlingens öppethållningstider begränsas, tolkarnas flexibilitet blir lägre när arbetstiden blir begränsad (det blir problematiskt ifall till exempel ett läkarbesök oväntat drar ut på tiden) och att antalet teckenspråkstolkar minskar, vilket leder till att arbetsmöjligheterna för yrkesverksamma teckenspråkstolkar begränsas. Det råder dessutom brist på tolkar som behärskar finlandssvenskt teckenspråk och konkurrensutsättningen kommer inte heller göra situationen bättre.

Att tolktjänsterna begränsas och servicenivån sjunker är inget annat än diskriminering. Det strider mot Finlands grundlag 17§ ”Rättigheterna för dem som använder teckenspråk samt dem som på grund av handikapp behöver tolknings- och översättningshjälp skall tryggas genom lag”. Dessutom strider det mot FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som Finland ratificerade år 2016, och teckenspråkslagen. På grund av det här måste konkurrensutsättningen avbrytas!

Att mina rättigheter som teckenspråkig kringgås, och även att mina möjligheter begränsas, gör mig förbannad! Ifall konkurrensutsättningen inte avbryts, kommer det här att påverka mina studie- och arbetsmöjligheter och mitt vardagsliv rejält. Just nu studerar jag på universitetet och ifall jag blir utan tolk, kommer det leda till att mina studier drar ut på tiden väldigt mycket. En examen som jag kan slutföra på cirka fem år kan istället ta tio år att slutföra. Hur effektivt är det egentligen för Finlands ekonomi med en lång studietid och att jag är närmare 30 år gammal när jag kommer ut i arbetslivet? Det kommer också göra det svårare för mig att förverkliga mina framtidsplaner. Jag behöver helt enkelt tolk för att kunna genomföra mina studier för att sedan därmed kunna förverkliga mina framtidsdrömmar.

Ibland känner jag mig behandlad som en andra klassens medborgare av FPA enbart för att jag har finlandssvenskt teckenspråk som modersmål och konkurrensutsättningen förstärker den här känslan. Jag betalar skatt som alla andra medborgare och har därmed också rätt till en rättvis behandling samt att få service på mitt modersmål.

Det här angår inte enbart döva och deras anhöriga utan också personer med talhandikapp som behöver tolk samt personer som är i behov av skrivtolkning. Egentligen angår det här hela det finländska samhället, och vi kan inte ha ett samhälle som ignorerar mänskliga rättigheter! Det är också år 2017 och jag vill bli lika behandlad som alla andra 20-åringar!

 

Det finns en adress på internet (här) som du kan underteckna ifall du också vill avbryta konkurrensutsättningen av tolktjänster.

28.05.2017 kl. 21:28

Vad är finlandssvenskt teckenspråk?

Ida: Såg att du studerar finlandssvenskt teckenspråk, huur coolt!! Jag är också finlandssvensk men bor i sverige för tillfället och har en tjej på min klass som är döv. På grund av henne har mitt intresse väckts för teckenspråk, och jag har själv med hjälp av youtube, appar och henne lärt mig the basics i det svenska teckenspråket. 
Men ja undrar om du vet hur lika det finlandssvenska är det svenska? och hur många finlandssvenskar ärde som är döva eller har på grund av andra funktionsvariationer behov av det finlandssvenska teckenspråket? 
Går diskussionen högt i de kretsarna att "byta" till det sverigesvenska teckenspråket?

 

Vi kan börja med lite bakgrundsfakta så blir det lättare att förstå sammanhanget.

En betydelsefull person för dövsamfundet i Finland var Carl Oscar Malm, som ofta kallas för "det finländska dövsamfundets fader". Malm föddes på 1800-talet i Finland och gick i dövskola i Sverige, Manillaskolan i Stockholm, där han lärde sig det rikssvenska teckenspråket. Senare återvände Malm till Finland, där han också grundade Finlands första dövskola i Borgå i mitten av 1800-talet. Malm introducerade även det teckenspråk han lärt sig i Sverige och språket började spridas bland döva.

I något skede började teckenspråket utvecklas mot två olika håll, mot finlandssvenskt teckenspråk och mot finskt teckenspråk. Gällande språkförståelse kan man säga att det finlandssvenska teckenspråket ligger mittemellan det finska och det sverigesvenska, eftersom en finlandssvensk teckenspråkig har lättare att förstå det finska/sverigesvenska teckenspråket än vad en finsk teckenspråkig förstår det sverigesvenska teckenspråket (eller vice versa). 

Dock är det finlandssvenska teckenspråket ett eget språk och skiljer sig från det sverigesvenska. Till exempel används olika handalfabet och tecken (exempelvis tecknet "politik"). Ibland sker inlån från det sverigesvenska eller det finska teckenspråket men det är inte så vanligt.

Idag används det finlandssvenska teckenspråket av cirka 100 personer (huvudsakligen döva), vilket innebär att språket är allvarligt hotat och riskerar att dö ut om inget görs. Det finlandssvenska teckenspråket finns till och med på UNESCO:s lista över hotade språk i världen.

Det diskuteras inte särskilt mycket om att "byta" till det sverigesvenska teckenspråket utan man försöker istället upprätthålla det finlandssvenska teckenspråket så inte språket riskerar att dö ut. Till exempel har man startat en utbildning i finlandssvenskt teckenspråk för att skapa ett språkligt rum för teckenspråket samt för att hålla språket vid liv.

Om du har mera frågor är det bara att fråga :)


Finlandssvensk teckenspråkig= en person som använder finlandssvenskt teckenspråk.
31.01.2017 kl. 18:29

Elin / 21 år / Helsingfors

Studerar statskunskap vid Helsingfors universitet och har studerat finlandssvenskt teckenspråk på Humak. Gillar att filosofera om allt möjligt mellan himmel och jord varav en del präntas ned på den här bloggen.

 

 

 

 

Populära inlägg

Ett ofrivilligt utanförsskap

Att cykla i Helsingfors

Att gå i gymnasiet med en hörselnedsättning

En månad som universitetsstuderande

Om tvåspråkighet

Vaccinets vara eller inte vara

En månad med två CI

Prestationshets