Finns det skillnader mellan västra och östra Helsingfors?

I och med att jag bott cirka ett halvt år i Helsingfors har jag inte kunnat låta bli att fundera på några saker. Nämligen om det existerar skillnader mellan olika stadsdelar i såväl västra som östra Helsingfors. Några skillnader har jag hittills noterat men de är säkert inga absoluta sanningar om att "invånarna i den här stadsdelen är si och så medan invånarna i den där stadsdelen är sådana typer". Jag har dessutom aldrig bott i östra Helsingfors så jag kan också ha misstagit mig på någon punkt.

En sak jag märker tydligt av är fördelningen mellan finländare och människor med utländskt ursprung. I östra Helsingfors ser jag oftare människor med utländskt ursprung och hör därmed också flera olika främmande språk, vilka jag även tycker är spännande att höra på! I mina hemkvarter ser jag inte så ofta människor med utländsk härstamning och hör inte heller ofta olika främmande språk. Det mest spännande man kan höra i bussen är om någon talar svenska (och då brukar jag smyglyssna. Förlåt). 

En annan sak jag också lagt märke till att alkoholisterna verkar vara flera i de östra delarna av stan. Ta till exempel en titt vid Itis så vet du vad jag menar. På min hemgata har jag knappt stött på en enda alkoholist och till Tölö torg ska man bege sig till ifall man vill stöta på alkoholister. 

På något sätt upplever jag västra Helsingfors som lugnare och tryggare jämfört med östra Helsingfors. Dock undrar jag om jag inte råkar vara "hemmablind" och bara ser de goda sakerna i att bo där jag råkar bo. Det måste säkert finnas lugnare och tryggare områden i östra Helsingfors. Jag undrar dessutom om östra Helsingfors klarar av att leva upp till sitt ökända rykte. 

Men existerar verkligen dessa skillnader? Finns också risken att skillnaderna kan öka mellan dessa olika områden? Jag hoppas verkligen att Helsingfors inte blir mera segregerat än vad det är nu och blir mer likt New York med sina slumområden.

Publicerad 09.03.2017 kl. 11:21

Avståndet till affären

När solen värmer en om ryggen, känns det som om livet ler. Stegen är lätta och avståndet till affären känns som typ en meter. En njuter av promenaden till affären och ingenting känns svårt. En inser också hur vacker naturen egentligen är och passar på att insupa alla intryck. 

I skitväder känns det som om en korsar Atlanten i full storm. Inte ens femtioelva lager regnkläder håller en torr och skorna läcker vatten. Dessutom känns det som om man har en blytung boja, som följer varje steg man tar. Promenaden till affären känns också som en ökenvandring som aldrig tar slut. En drar jackan över huvudet och ser knappt ens naturen för all skitväder.

Hur kan en ynka promenad på 300 meter till affären kännas helt olika beroende på väder?

Publicerad 01.03.2017 kl. 23:49

Söndagsfunderingar

  • Varför har soffor en förmåga som gör att man fastnar där typ fem timmar i sträck? Kan ingen uppfinna en soffa som rumpan inte fastnar i direkt?
  • Om man bor själv, finns ingen möjlighet att skylla på någon då saxen försvunnit. Det finns nämligen mycket trevligare saker att göra än att inse det faktum att man har varit klantig och placerat saxen på något underligt ställe. 
  • 75% av min vakna tid går åt att äta, plugga och sova. Typ. Är det så livet är? Vad är det som kallas livet, egentligen?
Publicerad 12.02.2017 kl. 19:40

Vad är finlandssvenskt teckenspråk?

Ida: Såg att du studerar finlandssvenskt teckenspråk, huur coolt!! Jag är också finlandssvensk men bor i sverige för tillfället och har en tjej på min klass som är döv. På grund av henne har mitt intresse väckts för teckenspråk, och jag har själv med hjälp av youtube, appar och henne lärt mig the basics i det svenska teckenspråket. 
Men ja undrar om du vet hur lika det finlandssvenska är det svenska? och hur många finlandssvenskar ärde som är döva eller har på grund av andra funktionsvariationer behov av det finlandssvenska teckenspråket? 
Går diskussionen högt i de kretsarna att "byta" till det sverigesvenska teckenspråket?

 

Vi kan börja med lite bakgrundsfakta så blir det lättare att förstå sammanhanget.

En betydelsefull person för dövsamfundet i Finland var Carl Oscar Malm, som ofta kallas för "det finländska dövsamfundets fader". Malm föddes på 1800-talet i Finland och gick i dövskola i Sverige, Manillaskolan i Stockholm, där han lärde sig det rikssvenska teckenspråket. Senare återvände Malm till Finland, där han också grundade Finlands första dövskola i Borgå i mitten av 1800-talet. Malm introducerade även det teckenspråk han lärt sig i Sverige och språket började spridas bland döva.

I något skede började teckenspråket utvecklas mot två olika håll, mot finlandssvenskt teckenspråk och mot finskt teckenspråk. Gällande språkförståelse kan man säga att det finlandssvenska teckenspråket ligger mittemellan det finska och det sverigesvenska, eftersom en finlandssvensk teckenspråkig har lättare att förstå det finska/sverigesvenska teckenspråket än vad en finsk teckenspråkig förstår det sverigesvenska teckenspråket (eller vice versa). 

Dock är det finlandssvenska teckenspråket ett eget språk och skiljer sig från det sverigesvenska. Till exempel används olika handalfabet och tecken (exempelvis tecknet "politik"). Ibland sker inlån från det sverigesvenska eller det finska teckenspråket men det är inte så vanligt.

Idag används det finlandssvenska teckenspråket av cirka 100 personer (huvudsakligen döva), vilket innebär att språket är allvarligt hotat och riskerar att dö ut om inget görs. Det finlandssvenska teckenspråket finns till och med på UNESCO:s lista över hotade språk i världen.

Det diskuteras inte särskilt mycket om att "byta" till det sverigesvenska teckenspråket utan man försöker istället upprätthålla det finlandssvenska teckenspråket så inte språket riskerar att dö ut. Till exempel har man startat en utbildning i finlandssvenskt teckenspråk för att skapa ett språkligt rum för teckenspråket samt för att hålla språket vid liv.

Om du har mera frågor är det bara att fråga :)


Finlandssvensk teckenspråkig= en person som använder finlandssvenskt teckenspråk.
Publicerad 31.01.2017 kl. 18:29

Om att tindra

I likhet med många andra unga i min ålder har jag också Tinder. Dock ser jag det som något roligt tidsfördriv och inget seriöst. Det är rätt trevligt att se bilder på snyggingar och kanske svepa höger. I och med att jag svept både höger och vänster ett tag, har jag upptäckt att det finns fyra olika typer av människor på Tinder (generellt sett).

Den som är ute efter ett förhållande. Redan i personens profil kan man mellan raderna avläsa att personen är seriös och ute efter något mera långvarigt. Ofta står det till och med något om hurudan dejt personen drömmer om.

Den som vill ligga. För personen spelar det ingen större roll vem det är, bara den får ligga. På Tinder brukar det här ta sig i uttryck att personen relativt snabbt frågar vad en är ute efter.

Den som är desperat. Får den här personen en match med någon, blir den som besatt. Personen nästan limmar sig på en och frågorna bara haglar, vilket leder till att en känner sig kvävd och vill "unmatcha" personen.

Den som inte tar Tinder seriöst. Tinder ses bara som en kul grej och inget allvarligt. Personens motto lyder "om det händer, så händer det". Personen brukar inte heller orka skriva så mycket.

En annan sorts social kod verkar också existera på Tinder. Det är tydligen normalt att skriva några meningar för att sluta helt. Eller att komma med "förslag". Eller något annat som man i vanliga fall inte skulle säga eller göra i det verkliga livet.

Tinder är även rätt ytlig eftersom man bara ser en bild av personen och möjligtvis en kort profilbeskrivning. Man kan alltså inte till 100 procent veta hur personen är eftersom det ofta är en fasad man ser. Dessutom vet man inte heller om man på riktigt passar ihop med personen, eftersom skriven text är något helt annat än människomöten.

Tinder är tydligen ett kapitel för sig.

 

För den oinvigde: Tinder är en dejtingapp, som går ut på att man sveper höger eller vänster när man ser någons bild. Sveper man höger betyder det "like" och sveper man vänster betyder det "unlike". Om två personer sveper höger på varandras bilder, blir det en "match" och de kan börja skriva med varandra. Om den ena sveper vänster, händer ingenting.

 

Publicerad 28.01.2017 kl. 21:11

En glimt av mina hemknutar

Några kaktusar som betraktar trafiken utanför fönstret.


 


 


Längs med Mannerheimvägen.


 


Någonstans i Tölö.

Tölöviken.


 


 


En vacker kväll i Mejlans.

Publicerad 24.01.2017 kl. 10:30

Helsingfors

Känns helt ljuvligt att vara hemma i Helsingfors igen! Har saknat staden lite. Trots allt gick en månad i Österbotten väldigt fort. På något sätt skulle jag kunnat stanna en vecka till och umgås med familjen. Fast jag kommer att se dem igen om tre veckor och tills det finns det ju WhatsApp.

Publicerad 13.01.2017 kl. 00:37

Listan

Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut?
Blev student, flyttade till Helsingfors och började studera på universitet. Gick med i studenternas fackeltåg.

Genomdrev du någon stor förändring?
Det kan man lugnt säga. Ett bra exempel är då jag flyttade hemifrån i augusti.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej.

Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas?
4 juni. Dagen då jag blev student. 

Dog någon som stod dig nära? 
Nej, tack och lov!

Vilka länder besökte du?
Sverige, Kreta och Danmark.

Bästa köpet?
En Marimekko-ryggsäck, som jag länge suktat efter. Använder den typ hela tiden.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
När jag samma dag fick veta att jag kommit in på HU och fått bostad i Helsingfors. Då var det svårt att ha mungriporna nedåt. 

Saknar du något under år 2016 som du vill ha år 2017?
Fritid, fritid och åter fritid. 

Vad önskar du att du gjort mer?
Sovit. Sömn är aldrig överskattat.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Oroat mig. Saker brukar ändå lösa sig på något konstigt sätt.

Bästa boken du läste i år?
Livet&patriarkatet. Lärde mig mycket om feminism av den boken.

Favoritprogram på TV?
Skam! Har du inte sett den så ska du göra det!

Största musikaliska upptäckten?
Icona Pop. Visste inte att det existerade ett bra tjejband.

Vad var din största framgång på jobbet 2016?
Visserligen är jag inte ännu i arbetslivet men mina studier kan väl ses som mitt jobb? Hur som helst är största framgången att jag inte blev underkänd i första tenten.

Största framgång på det privata planet?
Att jag fortfarande är vid liv, trots att jag bott själv i snart ett halvt år i Helsingfors.

Still alive...


Vad spenderade du mest pengar på?
Mat, busskort, bensin och räkningar.

Något du önskade dig och fick?
Studieplats på uni och bra studentbetyg.

Något du önskade dig och inte fick?
Säkert fanns det något. Dock kommer jag inte på något på rak arm.

Vad gjorde du på din födelsedag 2016?
Satt på en föreläsning och åt sedan glass på Stockmann med en vän. Mer komplicerat än så behöver det inte bli.

Vad fick dig att må bra?
Vänner, alla fina kvällar på Solsand, resor och nya upplevelser.

Vem saknade du?
Mina vänner, som finns utspridda typ överallt.

De bästa nya människorna du träffade?
Alla härliga typer på Soc&kom!

Mest stolt över?
Fastän livet emellanåt kastar en sur disktrasa i ansiktet på en, går det ändå att klara sig igenom motgångarna.

Högsta önskan just nu?
Att 2017 blir ett bra år med många upplevelser och härliga människor!

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Försöka njuta av stunden och inte stressa iväg till nästa stund.

Publicerad 31.12.2016 kl. 17:14

Att lämna Helsingfors och om hösten

För att komma upp till Österbotten släpade jag med fyra, tunga väskor till tåget. I och med att väskorna vägde en hel del, övervägde jag för en stund att skaffa dubbel uppsättning av vissa saker så att jag skulle slippa släpa med dem varenda gång jag gör en Österbotten-turné. Insåg sedan att det skulle kosta en hel del att skaffa en dubbel uppsättning och det rimmar illa med min studerandebudget.

Före jag klev på tåget kände jag å ena sidan för att bli kvar i Helsingfors, å andra sidan för att åka upp till Österbotten. Det kändes väldigt svårt att lämna Helsingfors eftersom mitt liv finns där och staden känns också som min hemstad. Dessutom är staden pulserande och det händer alltid något. Spårvagnen går också utanför mitt fönster och all service finns dessutom inom räckhåll.

Samma sak kan man inte säga om Österbotten. Du kanske blir tvungen att köra 100 kilometer för att få en viss servicetjänst och ingen spårvagn går på de österbottniska slätterna. Det mest uppseendeväckande som kan ske på slätterna är att någon varg stryker längs med husen. Österbotten är också väldigt lugnt och det verkar som om tiden går långsammare. Dessutom känns Österbotten inte riktigt som hemma för jag har inget som binder mig dit (varken studier, jobb eller studieliv). Därför undrar jag hur jag ska överleva en månad i Österbotten, när jag blivit van med Helsingforslivets fart och flärd.

Den här hösten i Helsingfors blev verkligen inte alls som jag tänkt mig. Jag har istället rusat i 180 utan paus och studsat från ett ställe till ett annat ställe. Början av hösten har också präglats av universitetschock och ett dekadent studentliv. Av de här orsakerna har bloggen också varit tystare än vanligt.

Jag är inte heller samma person, som i augusti flyttade in i en mysig lägenhet i Mejlans som nu i december. Jag har blivit bättre på att ta ansvar och har dessutom insett att varken kläder tvättar sig själva eller att kylskåpet fyller sig självt. Dessutom har jag flera gånger muttrat alla världens fula ord för mig själv när lakanskiten inte samarbetar med mig (hallå, jag vill ha släta lakan!). 

Tids nog vore det rätt trevligt att flytta ihop med någon. För det första, jag har någon som hjälper mig att vika lakan. För det andra, jag slipper umgås med mina egna tankar. För det tredje, blir hyran förmånligare om man är flera.

Publicerad 19.12.2016 kl. 21:08

Lycka för en studerande är...

Att hitta ett paket köttfärs med 30 procents rabatt i mataffären
30 procent är jättemycket för en studerande och dessutom sportar en med att hitta så billig mat som möjligt utan att pruta på kvaliteten.

Att åka kollektivt med studentrabatt (=halva biljettpriset)
Här i huvudstadsregionen kostar det skjortan att åka kollektivt utan studentrabatt. På något sätt tycker jag lite synd om människor som inte är studerande och därmed är tvungna att betala fullt pris.

Att äta lunch för 2,60€
I det priset ingår sallad, varmrätt och bröd. Det är lyxigt med billig studentlunch. Som en följd av det här tycker jag att 8€ för en normal lunch är dyrt.

Att få rabatt enbart genom att visa studiekortet
I bästa fall kan man också få gratis inträde till exempelvis museer.

Att bli bjuden på mat av någon
Mat är nämligen den största utgiftsposten (äta bör man, annars dör man). En gratis måltid förgyller dagen.

Att inga brev från Fpa dimper ned i brevlådan
Det ska tas som ett gott tecken. Hör inte Fpa av sig är allt frid och fröjd (oftast).

Att hinna med en sista buss hem
Det är dyrt att åka taxi och det känns lite surt att punga ut 20€ för en taxiresa. Dessutom är det inte roligt att stå på busshållplatsen och fundera vad en ska göra resten av natten när bussen åkt ifrån en.

Att få pengarna att räcka till hela månaden
Jag kan sova gott om natten och ändå leva loppan. Ett sätt att få pengarna att räcka till är att inte köpa sådant en inte behöver.

Publicerad 28.11.2016 kl. 23:14

Elin / 20 år / Helsingfors

Studerar statskunskap på HU och har studerat finlandssvenskt teckenspråk på Humak. Gillar att filosofera om allt möjligt mellan himmel och jord varav en del präntas ned på den här bloggen.

 

 

 

 

Populära inlägg

Att cykla i Helsingfors

Att gå i gymnasiet med en hörselnedsättning

En månad som universitetsstuderande

Om tvåspråkighet

Vaccinets vara eller inte vara

En månad med två CI

Prestationshets