En månad som universitetsstuderande

För exakt en månad sedan klev jag in genom dörrarna till Helsingfors universitet och en ny värld öppnade sig. En värld, som visade sig bestå av både studier och ett dekadent studieliv. Till det dekadenta studielivet hör bland annat gulisintagningar (har hunnit med fyra!) och sitser (har varit på två!) samt att dra sig en och en annan baksmälla. Allt det här har jag hunnit med på en månad. En månad är dessutom en sjukt kort tid. Samtidigt känns det som om livet går i 120. På grund av det har jag inte hunnit ge bloggen så mycket uppmärksamhet som jag velat men misströsta inte, jag har absolut inte glömt bloggen.

Under den här månaden som gått har jag också blivit varse om skillnader mellan gymnasie- och universitetsstudier. Den största upptäckten som jag gjort hittills är att universitetsstudier innebär mycket mera frihet än gymnasiestudier. En kanske bara har en föreläsning på förmiddagen och resten av dagen är ledig (men då ska en studera lite samt göra inlämningsarbeten). Personligen tycker jag det är skönt med frihet och ingen lärare som flåsar en i nacken. Däremot kräver den här friheten också en viss portion självdisciplin. Böckerna läser nämligen inte sig själva och inlämningarna skriver inte heller sig själva. Allt det här gör att det krävs lite mera sittmuskler än vad en hade under gymnasietiden. 

En annan sak som jag också upptäckt och det är attityden till studielitteratur. I gymnasiet kunde en sucka och stöna över en bok på 150 sidor men på universitetet är 150 sidor verkligen ingenting. Jämför 150 sidor med tegelstenstjocka böcker på 500 sidor eller 800 sidor på en månad så framstår 150 sidor som en fis i rymden.

Allt det här som jag nyligen radat upp kan helt enkelt sammanfattas i ”frihet under ansvar”. Ärligt talat gillar jag det här konceptet. Du är fri att göra vad du vill men du tar också konsekvenserna av dina handlingar. Ingen flåsar dig heller i nacken utan du bestämmer själv när du till exempel studerar eller inte studerar. Då jag gillar det här konceptet känner jag mig lyckligt lottad som får ha så här i minst fem års tid! Det ska njutas på heltid nu, haha.

 

Publicerad 29.09.2016 kl. 23:05

Tre veckor som helsingforsare

När jag cyklar till uni tänker jag ofta att jag är lyckligt lottad. Lyckligt lottad för att jag har möjlighet att bo i Helsingfors, där jag trivs jättebra. Helsingfors är en väldigt trevlig stad och är också lagom litet och stort. Litet för att den inte är som till exempel Köpenhamn (som är jättestor). Stort för att den är större än typ Jakobstad och "allt finns" i Helsingfors.

Jag trivs jättebra här i "storstan" och är på något sätt glad över att jag ska få bo här i åtminstone fem år. Det betyder också att jag har gott om tid att utforska staden och även dess invånare. På något sätt känner jag mig också redan "rotad" här och blotta tanken på ett liv utanför ring tre känns väldigt främmande. Mitt liv finns här så varför skulle jag flytta bort? Nä, jag stannar nog här längre än fem år.

Publicerad 17.09.2016 kl. 11:38

Att cykla i Helsingfors

I Jakobstad, där jag har växt upp, är det rena rama vilda västern att cykla. Cyklister som inte har en blekaste aning om att trafikregler existerar samt bilister som inte heller vet om att cyklister existerar är vardagsmat i Jakobstad. Av den här orsaken brukar jag säga att om man lärt sig cykla i Jakobstad och överlevt, så klarar man nog av att cykla på andra ställen fastän trafikmängderna möjligtvis är större. Som till exempel i Helsingfors, där jag nuförtiden bor. 

I samband med att jag tog mitt pick och pack och flyttade 500 kilometer söderut, tog jag med min lilla kära lila skruttcykel. Med skruttcykeln som sällskap har jag hunnit bekanta mig med stan och dess cykelvägar samt upptäcka ett och annat som stör stadscyklisten. Nämligen fotgängare och bilister. 

Fotgängare som går mitt på cykelvägen är rätt otacksamma typer att handskas med. Varför brer ni ut er på vår cykelväg när ni har er EGEN gångbana bredvid? Jag förstår inte logiken. Inte heller förstår jag när ni kliver rakt ut framför mig och börjar sedan gasta på finska att jag "cyklat för nära" er. Skyll er själva som kliver ut framför mig, jag hinner inte alltid se vad ni gör. Speciellt inte när jag susar genom stan i en fart som skulle fått Usain Bolt att blekna.

Bilister är förresten ett helt kapitel för sig. Bilister som får för sig att parkera sina bilar på våra cykelvägar får blodet att koka i oss. Era parkeringsrutor finns 50 meter framåt om ni orkar köra en bit till. Vår cykelväg är alltså inte er parkeringsplats. Dessutom vill jag inte heller göra pannkaka av mig själv när era feta bilar är i vägen för mig.

På basen av dessa irritationsmoment, kan vi göra en deal? Kan ni dyrt och heligt lova att som fotgängare aldrig bestiga en cykelväg och som bilist aldrig parkera på en cykelväg? Jag kommer vara evigt tacksam om ni följer dealen eftersom jag slipper skaffa blodtryckssänkande medicin samt plinga på ringklockan.

 

Publicerad 06.09.2016 kl. 22:02

Information overload

Idag klev en nervös version av mig på spårvagnen i ett regnigt Helsingfors. Målet med spårvagnsfärden var nämligen HU, eftersom jag skulle påbörja mina studier idag. Jag klev av spårvagnen, traskade till rätt fakultet, klev in genom dörrarna och hängde upp jackan på en krok. Jag spanade även efter första bästa lediga stol och placerade rumpan på den, i väntan på att en gemensam samling skulle börja. Under tiden passade jag på att betrakta alla nervösa ansikten som klev in genom dörren. 

Efter en stund skulle vi samlas i festsalen och vi blev genast bombaderade med information om allt från bibliotekskort till sitsar. På grund av informationsbomben är jag inte riktigt säker på om jag ens minns hälften av allt, haha. Som en följd av den här bomben ligger jag nu helt däckad på soffan och hör på klockans tickande. Så här trött har jag inte varit på flera år men jag tröstar mig själv med att det bara är första dagen på uni och att många andra säkert ligger som klubbade sälar i sina soffor...

Publicerad 29.08.2016 kl. 21:00

Att packa ned sitt liv i några lådor

Nu har jag kommit till en punkt i livet, där det är dags för mig att packa ned mina kära ägodelar och mitt liv i några lådor för att flytta 500 kilometer. 500 kilometer söderut för att börja från rent bord i en ny stad med nya människor. 500 kilometer för att börja studera på Finlands största universitet.

Just nu känns det helt rätt ända ut till fingertopparna att börja om. Omstarten ger en chans till nya insikter samt en möjlighet till att växa som människa. Men inte en enda omstart kantas inte av oro och spänning inför det nya. Jag själv har flera nätter vridit och vänt mig i sängen, och undrat hur Helsingfors-livet kommer att arta sig. Kommer jag att trivas där och kommer jag få nya kompisar? Det finns egentligen hur många frågor som helst men frågorna besvaras väl när jag bor innanför ring tre.

Publicerad 20.08.2016 kl. 21:42

10 tips till dig som skriver studenten i höst


 

1. Läs. Du kan visserligen klara dig utan att läsa men jag kan lova dig att upplevelsen i salen blir betydligt trevligare om du läst.

2. Yllesockor. Det är alltid skönt att ha något värmande på fötterna.

3. Filt. Fungerar bra som "kudde" ifall stolen är lika hård som sten. Filten är även alldeles ypperlig ifall du fryser. 

4. Mat. Ta hellre lite för mycket mat med än för lite mat. Man vet aldrig hur hungrig man kan bli inne i salen.

5. Ingen mat som "klottar". Tänk hur trevligt det blir för censorerna att läsa ditt provpapper, som är nedkletat av mat...

6. Kaffe. Räddaren i nöden alla gånger när orken tryter. 

7. Ta med minst tre pennor och ett extra suddgummi. Man vet aldrig när pennorna kan gå mitt itu...

8. Ta med två överstrykningspennor i olika färger. Ena pennan kan ju plötsligt torka ut.

9. Skriv jokerfrågorna direkt efter att du skrivit första frågan. Det är betydligt lättare att skriva svaren på jokerfrågorna på förmiddagen eller mitt på dagen än på eftermiddagen (tro mig, jag har prövat).

10. Ta med ditt självförtroende in i salen. Det är fullt möjligt att även du klarar av studentexamen!

Publicerad 10.08.2016 kl. 14:27

#Ekenäs

Gjorde en snabbvisit till lilla mysiga Ekenäs och har hunnit traska runt en hel del. Kom också fram till under besöket att det vore inte omöjligt att flytta hit efter Helsingforsåren...

Publicerad 25.07.2016 kl. 10:50

Inget slår ett möte ansikte mot ansikte

Med en text ser man bara ord. Ord som bildar meningar. Meningar som bildar rader. Rader som bildar stycken. Stycken som bildar en text. En text, som ändå bara består av ord. Ord. Platta ord, lätta att missförstå och lätta att börja grubbla över deras betydelse. Ett ord som betyder en viss sak för någon, kan betyda något helt annat för en annan. Därför är texter ibland så platta och lätta att missförstå. Det här märks speciellt om man chattar med någon till exempel på Facebook eller WhatsApp.

Hjärnan jobbar för fullt med att hitta på smarta formuleringar och fingrarna sveper snabbt över tangentbordet, samtidigt som man försöker förstå och tolka motpartens ord. Ibland finns emojis (smileyn) i meddelandet och de kan i vissa fall ersätta ord. Ändå kan emojis misstolkas. Du ser bara emojin och inget annat (i bästa fall finns det ord som "kompletterar"). Du hör inte motpartens röst, ser inte motpartens kroppsspråk eller ansikte och kan inte alla gånger tolka saken i rätt sammanhang. Det hjälper inte ens att du känt personen i typ 100 år för det kan ändå bli rätt knasigt. I och med bristen på kroppsspråk, blir det svårare att svara på ett "ändamålsenligt sätt" och det kan även leda till att motparten misstolkar ditt svar.

På grund av det här är jag inte förtjust i att chatta en längre stund med människor på Facebook och WhatsApp. Allting blir så platt och stelt eftersom jag bara ser ord och eventuella emojis. Det är allt. Det är betydligt lättare och roligare att tala med någon ansikte mot ansikte. Du ser hur personen reagerar, hör vad hen säger och så vidare. På basen av det här är det enklare att veta vad man ska säga och reagera eller inte säga och reagera. 

På något sätt tycker jag det är tråkigt att chattandet får för mycket tid idag medan samtal människor emellan får inte lika mycket tid (speciellt bland ungdomar i min ålder). Tänk så många missförstånd som skett och som kanske också i värsta fall förstört människorelationer. Dessutom är det trevligare att se på en riktig människa än på en minimal mobilskärm.

Publicerad 20.07.2016 kl. 15:54

Vecka 28

Vad skulle du aldrig...

Äta?
Någon "fin och exklusiv" köttbit som kostar skjortan och som egentligen smakar skit. Tänker till exempel på djurtarmar. 

Dricka?
Blod. För vidrigt.

Skoja om?
Invandrare. Det blir bara rasistiskt då.

Ha på kroppen?
Ett plagg som kliar att man blir alldeles galen. 

Vilja uppleva?
En bilolycka. Det är säkert väldigt obehagligt att vara med om en olycka och det innebär säkert också en massa smärtor och lidande. 

Kunna arbeta med?
Något som innebär att man emellanåt avliver djur. Det är för hemskt.

Säga nej till?
Lakrits. Det är himmelskt gott!

Googla?
Ingen aning. Vad kan man egentligen googla om?

Göra offentligt?
Springa naken på stan. 

Blogga om?
Mitt privatliv. Något måste man väl få ha för sig själv, hehe.

 

Vad hittar man alltid/ofta...

På ditt skrivbord?
Pennor och papper i mängder. Ibland kläder.

Under din säng?
Damm och katthår.

I din jackficka?
Näsdukar och hörapparatsbatterier. 

Bakom din kylskåpsdörr?
Mat? 

Vid sidan av ditt handfat?
Tandkräm och tvål.

Högst upp i din bokhylla?
Vinflaskor föreställandes katter och en Pride-flagga.

Längst ner i din tvättkorg?
Tvätt som ingen orkar ta itu med.

Framför näsan på dig?
Glasögon?

I dina tankar?
Livet, vardagen, vänner och framtiden.

Publicerad 11.07.2016 kl. 14:46

Vecka 27

Veckans höjdpunkt: 

  • Får äntligen andas ut efter en hektisk helg med jobb, mottagande av studieplats och bostad et cetera. Så här intensivt har jag inte haft på en lång tid. 

Att göra:

  • Läsa, skriva och fota. Läsa romaner för underhållningens skull. Skriva några artiklar till några tidningar. Fota för nöjes skull. That's it.

Vill göra:

  • En sida i mig vill genast flytta till Helsingfors, den andra sidan tvekar och vill stanna kvar i det trygga och välbekanta.
Publicerad 04.07.2016 kl. 12:49

Elin / 19 år / Helsingfors

Studerar statskunskap på HU och finlandssvenskt teckenspråk på Humak. Gillar att filosofera om allt möjligt mellan himmel och jord varav en del präntas ned på den här bloggen.

 

 

 

 

Populära inlägg

Att cykla i Helsingfors

Att gå i gymnasiet med en hörselnedsättning

En månad som universitetsstuderande

Om tvåspråkighet

Vaccinets vara eller inte vara

En månad med två CI

Prestationshets