Sju saker jag aldrig trodde jag skulle göra före flytten till Helsingfors

Gå mot rött ljus
När jag bodde i Österbotten tyckte jag det var kufiskt att se stressade helsingforsare rusa mot rött ljus. De har väl all tid i världen, tänkte jag. Nu har jag fått äta upp mina ord för jag är en av dem nu. Så fort det är varit rött ljus och ingen bil syns, traskar jag över gatan för att spara tid. Det är helt enkelt onödigt att vänta två minuter för inget.

Gå mitt på Mannerheimvägen klockan tre på morgonen
Detta skedde inte på en fredag eller lördag kväll och gatan var naturligtvis tom på bilar. Dessutom tittade jag noga omkring mig innan jag klev ut på gatan. Bör dock påpekas att jag inte direkt var i nyktert tillstånd, därav den ifrågasättbara handlingen.

Springa efter bussen/spårvagnen trots att följande kommer om fem minuter
Fem minuter är länge ur ett helsingforsperspektiv och varför vänta om du kan åka nu? Motion är dessutom hälsosamt.

Gå hem klockan tre på tisdag morgon för att bussarna slutat gå
För det första, taxi var inte ett tänkbart alternativ med tanke på det hutlösa priset. För det andra, jag hade inte långt hem. För det tredje, jag gick inte ensam genom Helsingfors centrum (mamma, du kan vara lugn!). För det fjärde, jag får skylla mig själv som inte kollade upp när sista bussen gått.

Yra runt i Esbo men inte komma längre än till Kampen
Jag missade en buss, som kom tio minuter för tidigt. Detta innebar att jag hade två alternativ: sova på busshållplatsen eller åka med en annan buss till Kampen. Naturligtvis var inte busshållplatsalternativet lockande så jag rusade iväg till den andra bussen, som åkte till Westend. På Westend stod jag och frös baken av mig medan jag väntade på bussen, som skulle ta mig tillbaka till Helsingfors. Det jag inte insåg när jag kom till Kampen var att bussarna i Helsingfors hade slutat gå tio minuter tidigare. En promenad i snöslask kändes inte som ett lockande alternativ och det blev istället taxi.

Befinna sig utanför ring tre enbart fyra gånger
Jag trivs så bra med tillvaron innanför ring tre att ett liv utanför verkar främmande på något sätt. När jag befunnit mig utanför ring tre, har jag känt en stark längtan tillbaka till Helsingfors och livet där. Det säger väl något om min tillvaro.

Agera turistguide
Då och då kommer någon förvirrad turist fram till mig och frågar något om till exempel var Stockmann är eller Esplanaden. Jag försöker förklara så gott jag kan för att turisterna inte ska bli ännu mera borttappade i Helsingfors. Hoppas de förstår mina förklaringar.

Publicerad 20.11.2016 kl. 23:31

Studier föder nya tankar

Några månaders universitetsstudier har redan påverkat mitt tänkande i den mån att mina tankar snurrar i nya tankebanor. Jag märker allra tydligast av den här tankeförändringen när jag funderar på politik i allmänhet. Från att tankarna har studsat omkring i huvudet och varit rätt subjektiva, börjar de bli allt mera objektiva och utgår från politiska teorier som jag behärskar. Dock påstår jag inte nu att jag är fullärd inom statkunskap som ämne (långt ifrån!) eftersom jag fortfarande är gulis och har alltså en hel del kvar ännu att lära mig. Däremot har jag redan börjat lägga små pusselbitar i ett stort pussel, bestående av statskunskapens olika inriktningar och teorier. 

Publicerad 01.11.2016 kl. 23:15

Första tenten avklarad!

Idag rusade jag in i Soc&koms festsal för att skriva en tent med lite nattsömn bakom pannbenet. Jag var nämligen jättenervös inför den här tenten och sov därför dåligt. Som en följd av det här (antagligen) fick jag hjärnsläpp i början av tenten och tyckte frågorna var som rena rama grekiskan. Lyckligtvis släppte det i något skede och jag kunde börja skriva. När tenten sedan var färdigt skriven, kände jag mig väldigt lättad och kunde lägga mig raklång i sängen (hemma naturligtvis!) med gott samvete. Nu väntar jag på att studiepoängen ska trilla in på Weboodi. 

Publicerad 19.10.2016 kl. 23:09

En bild mitt i allt tentläsande

Jag drunknar praktiskt taget i studier just nu och har två tenter på kommande (panikar nästan ihjäl mig pga det här). Som omväxling till att glo på texter brukar jag se ut genom fönstret och betrakta tegelhuset mittemot Kajsabiblioteket. Rätt fin utsikt kan jag säga.

Publicerad 17.10.2016 kl. 12:19

En månad som universitetsstuderande

För exakt en månad sedan klev jag in genom dörrarna till Helsingfors universitet och en ny värld öppnade sig. En värld, som visade sig bestå av både studier och ett dekadent studieliv. Till det dekadenta studielivet hör bland annat gulisintagningar (har hunnit med fyra!) och sitser (har varit på två!) samt att dra sig en och en annan baksmälla. Allt det här har jag hunnit med på en månad. En månad är dessutom en sjukt kort tid. Samtidigt känns det som om livet går i 120. På grund av det har jag inte hunnit ge bloggen så mycket uppmärksamhet som jag velat men misströsta inte, jag har absolut inte glömt bloggen.

Under den här månaden som gått har jag också blivit varse om skillnader mellan gymnasie- och universitetsstudier. Den största upptäckten som jag gjort hittills är att universitetsstudier innebär mycket mera frihet än gymnasiestudier. En kanske bara har en föreläsning på förmiddagen och resten av dagen är ledig (men då ska en studera lite samt göra inlämningsarbeten). Personligen tycker jag det är skönt med frihet och ingen lärare som flåsar en i nacken. Däremot kräver den här friheten också en viss portion självdisciplin. Böckerna läser nämligen inte sig själva och inlämningarna skriver inte heller sig själva. Allt det här gör att det krävs lite mera sittmuskler än vad en hade under gymnasietiden. 

En annan sak som jag också upptäckt och det är attityden till studielitteratur. I gymnasiet kunde en sucka och stöna över en bok på 150 sidor men på universitetet är 150 sidor verkligen ingenting. Jämför 150 sidor med tegelstenstjocka böcker på 500 sidor eller 800 sidor på en månad så framstår 150 sidor som en fis i rymden.

Allt det här som jag nyligen radat upp kan helt enkelt sammanfattas i ”frihet under ansvar”. Ärligt talat gillar jag det här konceptet. Du är fri att göra vad du vill men du tar också konsekvenserna av dina handlingar. Ingen flåsar dig heller i nacken utan du bestämmer själv när du till exempel studerar eller inte studerar. Då jag gillar det här konceptet känner jag mig lyckligt lottad som får ha så här i minst fem års tid! Det ska njutas på heltid nu, haha.

 

Publicerad 29.09.2016 kl. 23:05

Tre veckor som helsingforsare

När jag cyklar till uni tänker jag ofta att jag är lyckligt lottad. Lyckligt lottad för att jag har möjlighet att bo i Helsingfors, där jag trivs jättebra. Helsingfors är en väldigt trevlig stad och är också lagom litet och stort. Litet för att den inte är som till exempel Köpenhamn (som är jättestor). Stort för att den är större än typ Jakobstad och "allt finns" i Helsingfors.

Jag trivs jättebra här i "storstan" och är på något sätt glad över att jag ska få bo här i åtminstone fem år. Det betyder också att jag har gott om tid att utforska staden och även dess invånare. På något sätt känner jag mig också redan "rotad" här och blotta tanken på ett liv utanför ring tre känns väldigt främmande. Mitt liv finns här så varför skulle jag flytta bort? Nä, jag stannar nog här längre än fem år.

Publicerad 17.09.2016 kl. 11:38

Att cykla i Helsingfors

I Jakobstad, där jag har växt upp, är det rena rama vilda västern att cykla. Cyklister som inte har en blekaste aning om att trafikregler existerar samt bilister som inte heller vet om att cyklister existerar är vardagsmat i Jakobstad. Av den här orsaken brukar jag säga att om man lärt sig cykla i Jakobstad och överlevt, så klarar man nog av att cykla på andra ställen fastän trafikmängderna möjligtvis är större. Som till exempel i Helsingfors, där jag nuförtiden bor. 

I samband med att jag tog mitt pick och pack och flyttade 500 kilometer söderut, tog jag med min lilla kära lila skruttcykel. Med skruttcykeln som sällskap har jag hunnit bekanta mig med stan och dess cykelvägar samt upptäcka ett och annat som stör stadscyklisten. Nämligen fotgängare och bilister. 

Fotgängare som går mitt på cykelvägen är rätt otacksamma typer att handskas med. Varför brer ni ut er på vår cykelväg när ni har er EGEN gångbana bredvid? Jag förstår inte logiken. Inte heller förstår jag när ni kliver rakt ut framför mig och börjar sedan gasta på finska att jag "cyklat för nära" er. Skyll er själva som kliver ut framför mig, jag hinner inte alltid se vad ni gör. Speciellt inte när jag susar genom stan i en fart som skulle fått Usain Bolt att blekna.

Bilister är förresten ett helt kapitel för sig. Bilister som får för sig att parkera sina bilar på våra cykelvägar får blodet att koka i oss. Era parkeringsrutor finns 50 meter framåt om ni orkar köra en bit till. Vår cykelväg är alltså inte er parkeringsplats. Dessutom vill jag inte heller göra pannkaka av mig själv när era feta bilar är i vägen för mig.

På basen av dessa irritationsmoment, kan vi göra en deal? Kan ni dyrt och heligt lova att som fotgängare aldrig bestiga en cykelväg och som bilist aldrig parkera på en cykelväg? Jag kommer vara evigt tacksam om ni följer dealen eftersom jag slipper skaffa blodtryckssänkande medicin samt plinga på ringklockan.

 

Publicerad 06.09.2016 kl. 22:02

Information overload

Idag klev en nervös version av mig på spårvagnen i ett regnigt Helsingfors. Målet med spårvagnsfärden var nämligen HU, eftersom jag skulle påbörja mina studier idag. Jag klev av spårvagnen, traskade till rätt fakultet, klev in genom dörrarna och hängde upp jackan på en krok. Jag spanade även efter första bästa lediga stol och placerade rumpan på den, i väntan på att en gemensam samling skulle börja. Under tiden passade jag på att betrakta alla nervösa ansikten som klev in genom dörren. 

Efter en stund skulle vi samlas i festsalen och vi blev genast bombaderade med information om allt från bibliotekskort till sitsar. På grund av informationsbomben är jag inte riktigt säker på om jag ens minns hälften av allt, haha. Som en följd av den här bomben ligger jag nu helt däckad på soffan och hör på klockans tickande. Så här trött har jag inte varit på flera år men jag tröstar mig själv med att det bara är första dagen på uni och att många andra säkert ligger som klubbade sälar i sina soffor...

Publicerad 29.08.2016 kl. 21:00

Att packa ned sitt liv i några lådor

Nu har jag kommit till en punkt i livet, där det är dags för mig att packa ned mina kära ägodelar och mitt liv i några lådor för att flytta 500 kilometer. 500 kilometer söderut för att börja från rent bord i en ny stad med nya människor. 500 kilometer för att börja studera på Finlands största universitet.

Just nu känns det helt rätt ända ut till fingertopparna att börja om. Omstarten ger en chans till nya insikter samt en möjlighet till att växa som människa. Men inte en enda omstart kantas inte av oro och spänning inför det nya. Jag själv har flera nätter vridit och vänt mig i sängen, och undrat hur Helsingfors-livet kommer att arta sig. Kommer jag att trivas där och kommer jag få nya kompisar? Det finns egentligen hur många frågor som helst men frågorna besvaras väl när jag bor innanför ring tre.

Publicerad 20.08.2016 kl. 21:42

10 tips till dig som skriver studenten i höst


 

1. Läs. Du kan visserligen klara dig utan att läsa men jag kan lova dig att upplevelsen i salen blir betydligt trevligare om du läst.

2. Yllesockor. Det är alltid skönt att ha något värmande på fötterna.

3. Filt. Fungerar bra som "kudde" ifall stolen är lika hård som sten. Filten är även alldeles ypperlig ifall du fryser. 

4. Mat. Ta hellre lite för mycket mat med än för lite mat. Man vet aldrig hur hungrig man kan bli inne i salen.

5. Ingen mat som "klottar". Tänk hur trevligt det blir för censorerna att läsa ditt provpapper, som är nedkletat av mat...

6. Kaffe. Räddaren i nöden alla gånger när orken tryter. 

7. Ta med minst tre pennor och ett extra suddgummi. Man vet aldrig när pennorna kan gå mitt itu...

8. Ta med två överstrykningspennor i olika färger. Ena pennan kan ju plötsligt torka ut.

9. Skriv jokerfrågorna direkt efter att du skrivit första frågan. Det är betydligt lättare att skriva svaren på jokerfrågorna på förmiddagen eller mitt på dagen än på eftermiddagen (tro mig, jag har prövat).

10. Ta med ditt självförtroende in i salen. Det är fullt möjligt att även du klarar av studentexamen!

Publicerad 10.08.2016 kl. 14:27

Elin / 20 år / Helsingfors

Studerar statskunskap på HU och har studerat finlandssvenskt teckenspråk på Humak. Gillar att filosofera om allt möjligt mellan himmel och jord varav en del präntas ned på den här bloggen.

 

 

 

 

Populära inlägg

Att cykla i Helsingfors

Att gå i gymnasiet med en hörselnedsättning

En månad som universitetsstuderande

Om tvåspråkighet

Vaccinets vara eller inte vara

En månad med två CI

Prestationshets