Antagningsbeskedet

Äntligen kom dagen jag väntat på! Kunde inget annat än bli glad när jag såg detta i min studieinfo! Nu blir det att söka bostad och styra kosan söderut.

Publicerad 01.07.2016 kl. 10:52

Vecka 26

Veckans höjdpunkt: 

  • Får äntligen veta om jag blir antagen eller inte. Känns lite läskigt på något sätt eftersom beskedet kommer att påverka min framtid.

Att göra:

  • Jobba, jobba, jobba. Det känns faktiskt helt okej att jobba mycket den här veckan med tanke på att jag chillat hela juni.

Vill göra:

  • Klippa håret. Har nämligen tröttnat på mitt långa hår och tanken på att kapa det tio centimeter kortare känns väldigt lockande...
Publicerad 27.06.2016 kl. 11:30

Vecka 25

Veckans höjdpunkt: 

  • Midsommar! Sommarens härligaste tidpunkt och förhoppningsvis tittar solen fram bakom molnen!
  • Träffa kompisar. En del har jag inte sett skymten av på ett tag så det är bara roligt att se dem igen.

Att göra:

  • Måla om ett dass. Otroligt ospännande då jag inte direkt är ett målarproffs...

Vill göra:

  • Äta gott. Det är ändå (snart) midsommar så varför inte unna sig god mat? 
Publicerad 20.06.2016 kl. 12:19

Ett år sedan operationen


Utsikt från sjukhussängen för exakt ett år sedan.


En morgon, för exakt ett år sedan, gick jag in genom dörrarna till HUCS för att någon timme senare lägga mig på operationsbordet och få mitt andra cochleaimplantat (CI). Det fladdrade till i magen när jag gick genom dörrarna och jag hade verkligen ingen aning om vad som väntade mig. Väl inskriven på sjukhuset fick jag byta om till blekrosa sjukhuskläder för att sedan traska in i operationssalen och lägga mig på operationsbordet. På bordet kopplades jag till alla möjliga sorters apparater och det mesta jag minns är att världen snurrade till för att sedan svartna. 

När jag senare låg på uppvaket snurrade världen fortfarande och det dunkade ordentligt inne i vänster öra. Jag förundrade mig över den intensiva smärtan i vänstra örat, bad om smärtstillande och slocknade igen för en stund. Följande dag blev jag utskriven och hade dessutom fått tid till hörcentralen för stimulering av elektroderna följande månad.

När elektroderna blev stimulerade, tyckte jag i början att det lät jättekonstigt. Det lät som om jag hade ett rockband i vänstra örat som trummade på för fullt, och avslutade med en skräll på en cymbal. Det var rena rama trum-rumban och jag fattade inte ett piss av vad folk talade om. Jag undrade då om det skulle vara ett evigt trummande livet ut eller om det någon gång kommer att förbättras. Det visade sig att det kom att förbättras. Jag kunde småningom urskilja ord och kunde senare uppfatta tal. Detta hände efter ett halvt år och vilken stor lycka det var när den dagen kom!

Idag hör jag betydligt bättre med två CI. Jag hör också olika med öronen, "ljust" på höger sida och "mörkt" på vänster sida. Det bör däremot påpekas att jag enbart i ett års tid hört med två öron, så detta är bara början. Jag tror att det kommer bli bättre med tiden.

Jag ångrar inte alls att jag tog chansen att få ett andra CI. En chans, som gav mig möjligheten att uppleva en ny ljudvärld.
 

Jag hjärta mina hörapparater.

Publicerad 16.06.2016 kl. 12:20

Vecka 24

Veckans höjdpunkt: 

  • Semesterkänslan befinner sig. Det tog verkligen ett tag. Nu ska det njutas för fulla muggar. 

Att göra:

  • Jobba och gå på möten. Det är mycket roligare än vad det låter.

Vill göra:

  • Få veta om jag kommit in på Soc&kom eller inte. Dessa veckor innan jag får veta kommer vara de längsta veckorna i mitt liv. Jag hinner gott och väl utforma plan B, C, D och E innan jag får besked.
Publicerad 13.06.2016 kl. 12:50

Studenthelgen som kom och gick

Nu då jag fått vila upp mig från helgens alla festligheter, har jag hunnit fundera över samt minnas studenthelgen som kom och gick i ett huj (helgen går förresten mycket snabbare än vad man vill tro). I lördags fick jag min belöning för det hårda arbete jag utfört under alla dessa tre gymnasieår i form av studentbetyg och -mössa. Innan det var dags för dimissionen, var jag så nervös att jag darrade i hela kroppen. Dessutom skallrade pappret när jag höll i det. Däremot tror jag att min stolsgranne var mer nervös än vad jag var, eftersom hans papper skallrade högre än mitt...

När jag väl hörde mitt namn och gick upp på scenen, försvann nervositeten i ett andetag. Jag var på förhand väldigt orolig över att ta emot studentbetyget och rosen med fel hand, men tydligen mindes jag vilken hand som skulle användas till vad. När jag var uppe på scenen, existerade ingen publik utan det fanns bara jag, rektorn, studiehandledaren och grupphandledaren. Först när jag klev av scenen, upptäckte jag publiken som log ända upp till öronen. Det kändes då lite overkligt att jag har min studentmössa på huvudet och studentbetyget i ena handen.

Efter att vårfesten och studentdimissionen var över, yrade jag runt på femtielva studentfester och undrade också hur i all sin dar det var möjligt att JUST ALLA har studentfest på lördag. Jag hann åtminstone med fyra fester innan jag slutligen landade på studentmiddag för att sedan slockna i min bomullsmjuka säng. 

Efter att sovit som en stock, gick det upp för mig på söndag att jag faktiskt är student! Pappa skojade om att jag nog behövde sova på saken. Samma dag ordnades min studentfest och jag hade inte en blekaste aning om att det skulle dyka upp så många människor på festen! Det bokstavligen vällde in människor från tvåtiden och bilparkeringen ringlade sig lång utanför vårt hus...

Då de sista gästerna lämnat hemmet och disken blev diskad, kände jag mig både glad och trött. Glad för att studentfesten blev lyckad och förstås också för att jag är student. Trött för att det är energislukande att ordna en studentfest och sedan städa undan festen. Ändå kände jag för att fira ännu mera, men förståndet tog vid och manade mig till att ta det lugnt ett tag framåt och inte "festa sönder mig". 

Den glada studentfamiljen

Publicerad 09.06.2016 kl. 20:36

Vecka 23

Veckans höjdpunkt: 

  • Att äntligen få andas ut efter en intensiv helg med studentfirande. Det var verkligen roligt men samtidigt också uttröttande. 

Att göra:

  • Ska jobba lite den här veckan. Det är så skönt att få göra andra saker än att plugga!

Vill göra:

  • Slappna av. Har nämligen fått jobba häcken av mig under vintern och sommaren så jag behöver lite semester, hehe.
Publicerad 07.06.2016 kl. 12:44

Att gå i gymnasiet med en hörselnedsättning

I och med att jag på lördag blir student har jag också hunnit reflektera över min tid i PG (=Pedersöre gymnasium). Allra tydligast minns jag första dagen i gymnasiet. Det kändes hemskt och jag ville åka hem, lägga mig under täcket och aldrig mer komma tillbaka. Jag funderade till och med på att hoppa av gymnasiet redan under första dagen men bestämde mig för att i alla fall ge gymnasiet en chans. En chans som jag aldrig ångrat.

För varje dag som gick trivdes jag allt bättre. En dag upptäckte jag att att jag trivdes betydligt bättre i PG än vad jag gjort i högstadiet (högstadietiden är förresten något jag helst vill förpassa till minnets mörka vrår). Enligt mig ger en liten gymnasieskola en bra grogrund till trivsel. En stor gymnasieskola känns inte lika trevlig och mysig på samma sätt.

Det finns flera faktorer som inverkat på att jag trivts i gymnasiet och den här gången tar jag upp en faktor: tillgänglighet. I det här sammanhanget menar jag att gymnasieskolan är tillgänglig för en studerande med hörselnedsättning genom man vidtar olika åtgärder. Innan jag började gymnasiet fick rektorn vetskap om att jag har en hörselnedsättning, och att det behövdes olika åtgärder för att det skulle vara möjligt för mig att studera. Akustikplattor lades upp i ett klassrum och jag skaffade FM-apparat samt tolk. FM-apparaten var förresten något helt nytt för lärarna så vi fick ha en info-dag där de fick veta mera om hur apparaten fungerar och så. Men mycket mera än så fick de lära sig under gymnasietiden, hehe. 

Om du som läsare har en hörselnedsättning och funderar på att gå i gymnasiet, gör det! Du ångrar dig knappast och får dessutom en bred allmänbildning (och kompisar!). Kom då ihåg att informera gymnasierektorn samt lärarna om att du har en hörselnedsättning och se till att du får den utrustning du behöver (till exempel FM-apparat, akustikplattor i klassrummen och teckenspråks-/skrivtolk) för att klara av gymnasiestudierna. Det är också bra att informera dina skolkompisar om att du har en hörselnedsättning så att de blir medvetna om det (och inte blir fundersamma om du säger "va?" en tredje gång).

Jag upplevde dessutom att de flesta av lärarna var positivt inställda till att en studerande med hörselnedsättning skulle börja i "deras skola". Det hände då och då under gymnasietiden att lärarna frågade mig om något särskilt de borde tänka på då de undervisar eller om något annat som hade samband med hörselnedsättningen. Personligen kändes det bra att lärarna kunde ta hänsyn till hörselnedsättningen, så att jag kunnat följa med undervisningen på samma villkor som andra gymnasiestuderande.

Det finns förresten några lärare i PG, som jag tycker har gjort ett jättebra jobb, och jag är glad för att jag fått ha dem som lärare! Nina, som leder en med fast hand genom språkets snåriga skog och hjälper en att undvika de största vattenpölarna. Dessutom är hon snäll och har en fin handstil. Tom är väldigt kunnig i de ämnen han undervisar och har dessutom en förmåga att liva upp tråkiga historialektioner. Han väckte även mitt intresse för samhällslära. Roger är också väldigt kunnig i sina ämnen (psykologi och religion) och delar också med sig av de visdomar han samlat på sig under livets gång. Dessutom har Roger ett hjärta av guld. Om ni (Nina, Tom och Roger) råkar läsa detta, ska ni veta att ni är guld värda!

Jag är väldigt glad för att jag valde att gå i Pedersöre gymnasium, då jag fick ha bra lärare och dessutom fick jag många nya kompisar. En bättre gymnasieskola kan man definitivt inte hitta!

 

Publicerad 01.06.2016 kl. 17:30

Vecka 22

Veckans höjdpunkt: 

  • Jag blir student på lördag! Tre års hårt arbete har gett resultat och det syns också i studentbetygen. 

Att göra:

  • Skriva inträdesprov till Soc&kom på fredag. Dör lite av nervositet. Dessutom är det lite dåligt "tajmat" då provet är dagen före studenten...

Vill göra:

  • Fira min student. Det kommer att bli superroligt!

 

Så här kommer jag att se ut på studentdagen :)

Publicerad 30.05.2016 kl. 13:13

Vecka 21

Veckans höjdpunkt: 

  • Kan inget annat än vara nöjd över resultaten från vårens studentskrivningar (det gick jättebra!).
  • Får åka till Linköping på en forskningskonferens om hörsel och hörselskador. Kommer att bli superintressant att få ta del av det senaste inom området!

Att göra:

  • En liten telefon och en börs fylld med pengar räcker inte långt om man är några dagar i Sverige. Blir väl tvungen att packa en väska för att överleva...
  • Läsa klart de sista kapitlen i socialt arbete. Jestas vad jag börjar bli led på allt läsande hit och dit.

Vill göra:

  • Sova. Sömn är inte underskattat. 
Publicerad 23.05.2016 kl. 16:28

Elin / 19 år / Helsingfors

Studerar statskunskap på HU och finlandssvenskt teckenspråk på Humak. Gillar att filosofera om allt möjligt mellan himmel och jord varav en del präntas ned på den här bloggen.

 

 

 

 

Populära inlägg

Att cykla i Helsingfors

Att gå i gymnasiet med en hörselnedsättning

En månad som universitetsstuderande

Om tvåspråkighet

Vaccinets vara eller inte vara

En månad med två CI

Prestationshets