Studentskrivningarna är överskattade

Alla som går i gymnasiet i Finland ställs någon gång inför det faktum att det ska skrivas studentprov i minst fyra ämnen för att man ska få lov att bära den vita mössan. Jag själv har också gått i gymnasiet och skrivit sju ämnen i studentskrivningarna, och blir därmed student i vår. Däremot är inte studentskrivningarna en dans på rosor och de är till och med lite överskattade.

För det första, så mäter studentproven inte bara faktakunskap, utan också hur bra du klarar av att hantera stress och hur väl du kan spotta ur dig välskrivna svar på högst sex timmar. Om du däremot inte är bra på att hantera stress och dessutom skriver långsamt, är risken stor för att du istället flippar ut under provsituationen.

För det andra mäter studentproven bland annat hur "up-to-date" du är. Ibland kan också frågorna i studentprovet verka vara tagna ur luften (provet i hälsokunskap är ett praktexempel på detta). Det är visserligen bra att vara "up-to-date" men tyngdpunkten ska väl inte ligga på det, eller?

För det tredje har studentprovet inte så stor betydelse på lång sikt. Visserligen har det betydelse när du ansöker till olika skolor. Däremot ligger tyngdpunkten oftare på inträdesprovet (som för övrigt oftare mäter dina kunskaper om ämnet och inte något annat) än på studentbetyget. Dessutom frågar sällan en framtida arbetsgivare om ditt studentbetyg.

För det fjärde mäter inte studentproven alla förmågor en människa kan ha, till exempel social kompetens eller kreativitet. Dessa förmågor är också viktiga. Inte enbart faktakunskap.

Ärligt talat undrar jag varför jag stressat upp mig för en ynka pappersbit, som jag kommer att få i juni tillsammans med min studentmössa. Nåväl, kanske det ändå trots allt inte var en onödig erfarenhet. Jag har ju nämligen fått lära mig mycket om mig själv, till exempel hur jag reagerar vid stark stress och tidspress. Den kunskapen kanske kommer till nytta om sisådär tio, tjugo år. Dessutom ska man väl också vara med om alla möjliga saker (bland annat studentskrivningar) innan man fyller 100 år och hamnar på ålderdomshem... 

Publicerad 04.04.2016 kl. 12:57

Äntligen är allt över!

Efter totalt 60 timmar i den ökända gymnastiksalen för att skriva studentexamen är allt äntligen över! Nu kan jag andas ut och kan också för första gången på 2,5 år ta "hjärnsemester". 

Nu ska det njutas.

Publicerad 30.03.2016 kl. 20:34

Terrorism har ingen religion

Vid händelser såsom terrordåden i Bryssel, brukar det alltid finnas någon som skyndar sig med att gapa något i stil med ”Stäng gränserna! Flyktingarna är orsaken till detta!”, “Förbjud islam!”, “Förbjud religion!” och så vidare. Varför gapar ingen om “Förbjud terrorism!”?

Terrorism har ingen religion. Terrorism uppstår ur hat. Hat som uppstår på grund av orättvisor i samhället. Hat och orättvisor, som egentligen inte har något samband med religion.

Alla muslimer är inte terrorister. Alla terrorister är inte muslimer. Till exempel var den norske terroristen Breivik inte muslim. Ändå dödade han kallsinnigt flera oskyldiga människor. Ingen talade om hans religionstillhörighet. Däremot talades det om terrordådet.

Religion i sig orsakar ingenting. Vad människor gör med religionen får konsekvenser, och dessa konsekvenser kan variera. Orsaken till att konsekvenser uppstår är nämligen människans fria vilja. Människan kan alltså göra det som faller henne in. Vill hon till och med utrota sig själv, har hon möjlighet till det.

På tal om terrorism, spelar den mänskliga hjärnan en nyckelroll. Inte någon religion.

Publicerad 23.03.2016 kl. 15:22

Konsten att utmana sina hjärnceller

Ord för ord. Mening för mening. Rad efter rad. Stycke efter stycke. Stycken som bildar en text.

Idag har jag alltså staplat ord efter varandra i något som kallas för essäprov i modersmål. Ett obligatoriskt sådant som en måste genomlida för att bli student. På något sätt känns det som om en i alla studentprov, särskilt i modersmålet, trycker ur sig något som liknar en text, och hoppas på att texten klarar av censorernas granskande ögon. 

Högst antagligen är det väl hälsosamt att någon gång utsätta sina hjärnceller för utmaningar, som studentproven är. Däremot kan utmaningen ibland vara aningen för stor för hjärncellerna, att de nästan kollapsar några timmar innan skrivningen är slut. Då träder en stor kaffekopp in som räddaren i nöden, och hjärncellerna orkar några timmar till för att spotta ur sig en text. 

Mina hjärnceller kommer sedan att tacka mig för utmaningarna i att stapla ord efter varandra. I juni.

Publicerad 14.03.2016 kl. 15:37

Traktorer + Helsingfors = sant

Idag när jag såg en nyhetsbild med en fin rad av parkerade traktorer på Senatstorget i Helsingfors kunde jag inte låta bli att skratta. Det såg nämligen rätt komiskt ut med traktorer på torget mitt i  huvudstaden. Där jag bor, är det nästan mer regel än undantag att man ser en traktor eller fler parkerad på torget. Gör man samma sak i Helsingfors blir folk förvånade.

Trots komiken med traktorer i "storstan", förstår jag ändå böndernas situation utan att själv vara bonde.

Publicerad 11.03.2016 kl. 22:28

Nu brinner det i knutarna

Kollade nyligen min kalender och blev paff då jag insåg att jag redan nästa vecka har studentskrivningar. Läsledigheten har nämligen känts evighetslång, fast ledigheten i själva verket är rätt kort. Trots evighetskänslan verkar veckorna ändå flyga iväg och det känns som om jag inte har gjort ett piss under alla dessa veckor.

Visserligen har jag gjort ett "lässchema" åt mig och jag har följt det slaviskt, men nu verkar det vara som om jag får fundera ut en annan strategi. Det har nämligen visat sig att schemat inte fungerar, och på grund av det har jag lite panik. Får väl snabbt "slarva ihop" ett nytt schema...

Däremot känns det mera lockande att ta itu med skrivbordslådorna som väntar på att bli städade än att ta itu med en hög av litteratur, som ska läsas, och därmed följa mitt nya schema...

Publicerad 07.03.2016 kl. 21:27

Ärliga listan

NÄR GRÄT DU SENAST OCH VARFÖR?

Kanske för nån vecka sen då jag var alltför trött och ba "buuääh".

TRE SAKER DU AVSKYR

(Förutom det självklara krig, terrorism och våldtäkt). Stroppiga människor, dåliga beslut som politiker fattar och att skiljas ifrån de som man älskar.

HUR VAR DU I SKOLAN?

I lågstadiet den som testade gränser (jestas, känns lite fånigt att tänka på det nu), i högstadiet den tyste typen som inte sade så mycket och i gymnasiet den som ofta befann sig någon annanstans än i skolbänken.

VAD BLIR DU STRESSAD AV?

Studentskrivningar, inträdesprov och att inte veta vad jag ska göra eller vad som förväntas av mig.

TRE SAKER DU ÄLSKAR:

Vara med kompisar, fota och resa.

HUR TROR DU ATT ANDRA UPPFATTAR DIG?

En person som är trevlig och inte pratar så mycket i början, men som sedan blir pratsam. Kanske också lite dryg och distanserad (obs, är inte dryg!)

HUR UPPFATTAR DU DIG SJÄLV?

En trevlig person som sysslar med lite allt möjligt och som hoppar från projekt till projekt. 

EN SITUATION SOM DU TYCKER ÄR JOBBIG / PINSAM:

När jag möter någon halvbekant på stan och känner mig tvungen att säga något så det inte blir en pinsam tystnad.

NÄR KÄNNER DU DIG SOM VACKRAST?

När jag har nyklippt hår, är sminkad ända upp till tänderna och har på min snyggaste klänning, ja då är livet som bäst.

VAD SKRATTADE DU SENAST ÅT?

En meme på Facebook om den typiske finländaren. 

NÅGOT DU FUNDERAT MYCKET ÖVER?

Om jag kommer att få studieplats och bostad samt hur livet kommer att te sig i Helsingfors.

TRE SAKER DU ÄR RÄDD FÖR:

Döden, att vara ensam och att något hemskt ska hända mina nära.

ETT YRKE DU TROR DU SKULLE VARA DÅLIG PÅ:

Mattelärare. Jag kan inte ens få min lillasyster att förstå de förklaringar jag ger i fråga om matte.

SLUTLIGEN, ETT YRKE DU TROR ATT DU SKULLE VARA BRA PÅ:

Kanske som journalist?

 

Publicerad 06.03.2016 kl. 15:07

Att vara eller inte vara kvinna eller man

Ingen kan väl ha missat att Sannfinländarnas ungdomsförbund Finsk ungdom just nu har en kampanj, som deklarerar att det bara finns två kön. 

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Så absurt är det.

För det första så kan man knappast dela upp befolkningen i två kön. Det finns nämligen människor som föds med atypiska könsorgan och människor med en annan genuppsättning än det "vanliga XX och XY". För det andra finns också transsexuella människor samt människor som inte känner sig som man eller kvinna. Var ska man då "placera" dessa människor, om det inte bara finns två kön? Det här resonemanget med två kön är alltså helt orimligt.

Därtill tycker jag att den här uppdelningen av kön och icke-kön är något som borde höra till det förgångna. Vi lever nämligen på 2000-talet, inte på 1800-talet. Dessutom undrar jag också om det här med två kön är något som Finsk ungdom medvetet provocerar fram, eller om det är något de faktiskt anser att existerar...

Publicerad 26.02.2016 kl. 22:45

Jag har inte ännu återhämtat mig

Än har jag inte återhämtat mig från provet i textkompetens. Fick nämligen en chock när jag öppnade provpappret och såg frågorna. Tyckte nämligen att frågorna var helt tagna ur luften. För att ta ett exempel, så fanns det på en sida av provpappret olika översättningar av ett textutdrag och man skulle veta vilket språk man hade översatt textutdraget till (någon variant av norska och danska). Ärligt talat tror jag att de flesta av vårens abiturenter valde bort den uppgiften. Åtminstone jag valde bort den.

I och med att jag fick en chock när jag öppnade provpappret kändes hela provsituationen som en pärs och jag hade också tiden emot mig. Förhoppningsvis får jag helt okej poäng fastän provet inte gick alldeles strålande...

Publicerad 24.02.2016 kl. 13:42

ABI ABI ABI...

Den här veckan har vi abiturenter firat penkis i skolan. I år bjöd vi både eleverna och lärarna på en semesterresa till Hawaii, där de fick ta del av ett färgsprakande program med shower och danser. Efter att de fått se en del av programmet, fick de utföra olika uppgifter på semesterorten, bland annat att söka efter rätt biljett bland tiotals resväskor. Kan nog säga att det tog en stund att hitta den rätta biljetten...

Efter att vårt färgglada penkis var över, blev vi tvungna att städa undan efter oss. Städningen gick i ett svep och jag antar att "moroten" i det här fallet var att vi sedan skulle få äta middag på Hotel Epoque tillsammans med lärarna.

Tack abi-16 för denna oförglömliga dag!

Bjuder på en selfie #turistmedkamera.

Publicerad 21.02.2016 kl. 18:43

Elin / 19 år / Helsingfors

Studerar statskunskap på HU och finlandssvenskt teckenspråk på Humak. Gillar att filosofera om allt möjligt mellan himmel och jord varav en del präntas ned på den här bloggen.

 

 

 

 

Populära inlägg

Att cykla i Helsingfors

Att gå i gymnasiet med en hörselnedsättning

En månad som universitetsstuderande

Om tvåspråkighet

Vaccinets vara eller inte vara

En månad med två CI

Prestationshets