Slopa inte inträdesförhören!

Läste nyligen en artikel på Svenska Yle där forskare vid Vatt tycker att inträdesproven bör slopas och att man istället skulle sätta mera vikt på studentbetygen.

När jag läste artikeln blev jag först förvånad och sedan lite sur. Varför ska man lägga mera tyngd på studentbetygen, då de dessutom inte mäter dina riktiga kunskaper och är till och med lite överskattade (har skrivit ett blogginlägg om detta ämne) ?Tänk om man råkar ha en dålig dag när man ska skriva ett studentprov och provet går åt skogen? Farväl till framtida studier, liksom. Dessutom är studentskrivningarna otroligt stressande eftersom man skriver ett ämne bara en gång (oftast) och en del frågor i studentproven är ren och skär flummeri (se till exempel på provet i hälsokunskap hösten 2015), som ändå inte mäter dina faktiska kunskaper. Studentskrivningarna är till och med obligatoriska prov om man går i gymnasiet. Inträdesproven är däremot frivilliga. 

Du kan själv välja om du vill läsa till inträdesproven och skriva dem. Det är visserligen också frivilligt att läsa till studenskrivningarna men studentproven måste ändå skrivas om du anmält dig till proven. Därför anser jag att argumentet "Samhället slösar med resurser genom att tvinga unga att läsa till inträdesförhör. Att avstå från dem skulle vara klokt både med tanke på effektiviteten och rättvisan." (Matti Sarvimäki) inte är hållbart eftersom det är frivilligt att läsa till inträdesproven.

Inträdesproven mäter din kunskap på ett bättre sätt, eftersom provfrågorna oftast utgår från den bok / de böcker du läst (i alla fall Soc&kom:s inträdesprov). Proven mäter också din motivation eftersom om du är motiverad, så anstränger du dig för att lära dig det som ska läras. Är du motiverad och studerar flitigt, är sannolikheten större att du kommer in på den utbildning du sökt till än om du inte är motiverad. Inträdesproven fungerar också som en andra chans ifall studentskrivningarna inte gått som en dans på rosor eftersom du kan välja att råplugga till inträdesproven, och komma in.

Om man nu skulle lägga mera vikt på studentbetyget, kommer det att innebära ökad risk för de personer, vars studentbetyg inte är så bra, blir utan studieplats eftersom bara de "bästa" kommer in. Om man blir utan studieplats så blir man arbetslös. Blir arbetslös så är risken för marginalisering stor. Blir man marginaliserad så blir man en stor kostnad för samhället. Det här fungerar som en ond cirkel, som är svår att ta sig ur.  

Så om man ska ändra på dessa antagningssystem anser jag att vi också bör ändra på andra system. Till exempel borde studentproven modifieras och det borde också finnas något motsvarighet till Sveriges högskoleprov som skulle fungera som en "andra chans", utifall att. 

Så nej, slopa inte inträdesproven. De behövs.

Publicerad 21.04.2016 kl. 21:23

Döden

När jag kör bil brukar jag tänka på döden, speciellt när jag möter långtradare. Om man krockar med en långtradare i 80 km/h är chanserna för att man ska överleva väldigt små. Döden kan dessutom komma väldigt snabbt. I ena sekunden lever man, i andra lever man inte. Förutom i bilen lurar även döden i hemmet och på jobbet. Man kan till och med dö av en penna (artikel på Yle).

Personligen har jag kommit i kontakt med döden när någon av våra husdjur eller någon människa gått bort. Trots det, tycker jag det är väldigt obehagligt eftersom när man dör är livet slut. Man kan inte göra något mera. It's over, helt enkelt. Men vad händer sedan när livet är slut? "Flyter" man vidare eller är allting tomt och mörkt? 

Ingen vet. Det enda säkra är att vi alla kommer att dö någongång. 

Publicerad 19.04.2016 kl. 12:18

Vår i Vasa



Mycket skratt och mycket prat har förekommit under helgen, som tillbringats i goda vänners lag. Solen sken och Vasa visade sig från sin bästa sida. Vårens första glass har avnjutits och promenader längs Vasas gator och kring Metviken har avverkats. Vårkänslor fyllde luften och många gick omkring med ett leende på läpparna. Nu är det äntligen vår.

Publicerad 11.04.2016 kl. 18:29

Vårlistan

Har våren börjat som du tänkt dig?
I princip jo. Studentskrivningar som gick bra och en massa fritid som jag inte haft på 2,5 år.

Hur såg ditt liv ut förra våren?
Jag hade verkligen fullt upp med allt skolarbete och var dessutom skoltrött. Funderade mycket på framtiden och vad jag skulle vilja studera. Hann dessutom med en hel del resor (bland annat till Åbo och Polen).

Hur hoppas du att våren blir i år?
Jag hoppas att den här våren blir lugn och att det inte sker alltför många katastrofer i världen.

Hur hoppas du ditt liv kommer se ut nästa vår?
Jag hoppas att jag studerar i Helsingfors och trivs med mina studier.

Vad är ditt vårplagg nummer ett?
Det måste väl vara min vita Didrikson-jacka. Bär jag den, så är det vår (i princip).

Hur förändras musiken du lyssnar på under våren?
Lyssnar sällan på musik så jag kan inte uttala mig om den saken.
 


 

Har du några särskilda vårprojekt på g?
Att utföra en ordentligt stor vårstädning av mitt rum. Förutom det, så ska jag också slutföra några projekt (har tiotals oavslutade miniprojekt).

Vad önskar du dig i vår?
Att jag kommer till insikt om vad jag egentligen vill syssla med. 

Föredrar du våren eller hösten?
Båda årstiderna har sina fina sidor. Våren för att allting blir grönt och vackert igen. Hösten för att jag har födelsedag och för att naturen flammar upp i alla möjliga gulröda nyanser. 

Vem/vad är din vårförälskelse?
Vårförälskelse? Kan det möjligtvis vara min älskade fritid, som jag fått efter flera års längtan?

Tre saker som stoppar vårkänslorna.
Snö, halka och hundbajs på trottoarerna.

Har du redan några sommarplaner?
Har egentligen inte alls tänkt på vad jag ska göra på sommaren. Måste väl smida några planer när den här frågan ställs...

Publicerad 07.04.2016 kl. 13:59

Studentskrivningarna är överskattade

Alla som går i gymnasiet i Finland ställs någon gång inför det faktum att det ska skrivas studentprov i minst fyra ämnen för att man ska få lov att bära den vita mössan. Jag själv har också gått i gymnasiet och skrivit sju ämnen i studentskrivningarna, och blir därmed student i vår. Däremot är inte studentskrivningarna en dans på rosor och de är till och med lite överskattade.

För det första, så mäter studentproven inte bara faktakunskap, utan också hur bra du klarar av att hantera stress och hur väl du kan spotta ur dig välskrivna svar på högst sex timmar. Om du däremot inte är bra på att hantera stress och dessutom skriver långsamt, är risken stor för att du istället flippar ut under provsituationen.

För det andra mäter studentproven bland annat hur "up-to-date" du är. Ibland kan också frågorna i studentprovet verka vara tagna ur luften (provet i hälsokunskap är ett praktexempel på detta). Det är visserligen bra att vara "up-to-date" men tyngdpunkten ska väl inte ligga på det, eller?

För det tredje har studentprovet inte så stor betydelse på lång sikt. Visserligen har det betydelse när du ansöker till olika skolor. Däremot ligger tyngdpunkten oftare på inträdesprovet (som för övrigt oftare mäter dina kunskaper om ämnet och inte något annat) än på studentbetyget. Dessutom frågar sällan en framtida arbetsgivare om ditt studentbetyg.

För det fjärde mäter inte studentproven alla förmågor en människa kan ha, till exempel social kompetens eller kreativitet. Dessa förmågor är också viktiga. Inte enbart faktakunskap.

Ärligt talat undrar jag varför jag stressat upp mig för en ynka pappersbit, som jag kommer att få i juni tillsammans med min studentmössa. Nåväl, kanske det ändå trots allt inte var en onödig erfarenhet. Jag har ju nämligen fått lära mig mycket om mig själv, till exempel hur jag reagerar vid stark stress och tidspress. Den kunskapen kanske kommer till nytta om sisådär tio, tjugo år. Dessutom ska man väl också vara med om alla möjliga saker (bland annat studentskrivningar) innan man fyller 100 år och hamnar på ålderdomshem... 

Publicerad 04.04.2016 kl. 12:57

Äntligen är allt över!

Efter totalt 60 timmar i den ökända gymnastiksalen för att skriva studentexamen är allt äntligen över! Nu kan jag andas ut och kan också för första gången på 2,5 år ta "hjärnsemester". 

Nu ska det njutas.

Publicerad 30.03.2016 kl. 20:34

Terrorism har ingen religion

Vid händelser såsom terrordåden i Bryssel, brukar det alltid finnas någon som skyndar sig med att gapa något i stil med ”Stäng gränserna! Flyktingarna är orsaken till detta!”, “Förbjud islam!”, “Förbjud religion!” och så vidare. Varför gapar ingen om “Förbjud terrorism!”?

Terrorism har ingen religion. Terrorism uppstår ur hat. Hat som uppstår på grund av orättvisor i samhället. Hat och orättvisor, som egentligen inte har något samband med religion.

Alla muslimer är inte terrorister. Alla terrorister är inte muslimer. Till exempel var den norske terroristen Breivik inte muslim. Ändå dödade han kallsinnigt flera oskyldiga människor. Ingen talade om hans religionstillhörighet. Däremot talades det om terrordådet.

Religion i sig orsakar ingenting. Vad människor gör med religionen får konsekvenser, och dessa konsekvenser kan variera. Orsaken till att konsekvenser uppstår är nämligen människans fria vilja. Människan kan alltså göra det som faller henne in. Vill hon till och med utrota sig själv, har hon möjlighet till det.

På tal om terrorism, spelar den mänskliga hjärnan en nyckelroll. Inte någon religion.

Publicerad 23.03.2016 kl. 15:22

Konsten att utmana sina hjärnceller

Ord för ord. Mening för mening. Rad efter rad. Stycke efter stycke. Stycken som bildar en text.

Idag har jag alltså staplat ord efter varandra i något som kallas för essäprov i modersmål. Ett obligatoriskt sådant som en måste genomlida för att bli student. På något sätt känns det som om en i alla studentprov, särskilt i modersmålet, trycker ur sig något som liknar en text, och hoppas på att texten klarar av censorernas granskande ögon. 

Högst antagligen är det väl hälsosamt att någon gång utsätta sina hjärnceller för utmaningar, som studentproven är. Däremot kan utmaningen ibland vara aningen för stor för hjärncellerna, att de nästan kollapsar några timmar innan skrivningen är slut. Då träder en stor kaffekopp in som räddaren i nöden, och hjärncellerna orkar några timmar till för att spotta ur sig en text. 

Mina hjärnceller kommer sedan att tacka mig för utmaningarna i att stapla ord efter varandra. I juni.

Publicerad 14.03.2016 kl. 15:37

Traktorer + Helsingfors = sant

Idag när jag såg en nyhetsbild med en fin rad av parkerade traktorer på Senatstorget i Helsingfors kunde jag inte låta bli att skratta. Det såg nämligen rätt komiskt ut med traktorer på torget mitt i  huvudstaden. Där jag bor, är det nästan mer regel än undantag att man ser en traktor eller fler parkerad på torget. Gör man samma sak i Helsingfors blir folk förvånade.

Trots komiken med traktorer i "storstan", förstår jag ändå böndernas situation utan att själv vara bonde.

Publicerad 11.03.2016 kl. 22:28

Nu brinner det i knutarna

Kollade nyligen min kalender och blev paff då jag insåg att jag redan nästa vecka har studentskrivningar. Läsledigheten har nämligen känts evighetslång, fast ledigheten i själva verket är rätt kort. Trots evighetskänslan verkar veckorna ändå flyga iväg och det känns som om jag inte har gjort ett piss under alla dessa veckor.

Visserligen har jag gjort ett "lässchema" åt mig och jag har följt det slaviskt, men nu verkar det vara som om jag får fundera ut en annan strategi. Det har nämligen visat sig att schemat inte fungerar, och på grund av det har jag lite panik. Får väl snabbt "slarva ihop" ett nytt schema...

Däremot känns det mera lockande att ta itu med skrivbordslådorna som väntar på att bli städade än att ta itu med en hög av litteratur, som ska läsas, och därmed följa mitt nya schema...

Publicerad 07.03.2016 kl. 21:27

Elin / 20 år / Helsingfors

Studerar statskunskap på HU och har studerat finlandssvenskt teckenspråk på Humak. Gillar att filosofera om allt möjligt mellan himmel och jord varav en del präntas ned på den här bloggen.

 

 

 

 

Populära inlägg

Att cykla i Helsingfors

Att gå i gymnasiet med en hörselnedsättning

En månad som universitetsstuderande

Om tvåspråkighet

Vaccinets vara eller inte vara

En månad med två CI

Prestationshets