#Helsingfors

Publicerad 19.02.2016 kl. 12:35

Textkompetens hit och dit plus ett dåligt samvete

Säg det fruktade ordet textkompetens åt en valfri abiturent, och hen börjar genast kallsvettas och föreställer sig det ena mardrömsscenariot efter det andra. Samtidigt för en stund känner också abiturenten sig väldigt förberedd inför provet, för att sedan nästa stund tveka och ha lust att kasta in handduken.

Den kallsvettande abiturenten är nämligen jag och textkompetensen ses fram emot med stor bävan. Visserligen "kan jag modersmål" men är samtidigt livrädd för att få hjärnsläpp. Det vore det värsta som skulle kunna hända. Okej, svaren finns visserligen på provpappret och man ska hitta dem så risken för akut hjärnsläpp borde vara liten. Ändå känner jag mig livrädd.

Inte enbart det fruktade textkompetensprovet kommer att skrivas i vår utan det blir också matematik, psykologi och samhällslära. I och med att jag skriver två realämnen innebär det att jag blir tvungen att läsa flera böcker för att ha en chans att få goda betyg. Samtidigt sitter det dåliga samvetet på ens axel och pockar på ens uppmärksamhet hela tiden. Alltid kan man läsa lite till och repetera en gång till och samtidigt kolla upp vad en miljon olika begrepp betyder. När jag läser till psykologiprovet känner jag hela tiden att jag också måste läsa till samhällsprovet och vice versa. Läsandet blir typ aldrig färdigt, för alltid går det att göra lite till...

Under dessa stunder av dåligt samvete känner jag för att kasta ut dessa femtielva tunglästa böcker med en biljon teorier och begrepp som ska bankas in i huvudet nästan med det samma. Fast det här med att hiva ut böckerna genom fönstret är knappast en universsallösning för mitt värdsliga problem. Tyvärr ser det ut så att jag blir tvungen att hitta en lösning till detta problem, eller genomlida denna pärs för att få min efterlängtade vita studentmössa i juni...

Publicerad 11.02.2016 kl. 16:48

Resor, resor, resor

Vilken är den varmaste respektive kallaste resan du gjort?
Varmaste resan var nog resan till Bulgarien år 2008. Nästan 40 grader varmt. Huu!
Den kallaste resan måste väl ha varit Lappland för X antal år sedan.

 

Hur länge varade din längsta resa?
Troligtvis språkresan till England som varade två veckor.
 

Vad är ditt favoritsätt att resa på?
Tåg. Alltid bekvämt och en slipper gå igenom en massa säkerhetskontroller. Dessutom är det mera miljövänligt att åka tåg än att ta flyget.
 

Favoritland att resa i?
England.

 

Berätta om en resa som inte blev som du trodde.
Hmm, det måste väl ha varit resan till Polen våren 2015. Jag visste inte så mycket om Polen före och därmed blev jag positivt överraskad när jag reste det.
 

Vad är den turistigaste platsen du varit på?
Big Ben i London. 
 

Vilka tips skulle du ge till en turist som skulle vilja resa till staden du bor i?
Ta en cykeltur genom vackra Skata och cykla vidare och ta en simtur vid Gamla Hamn! Ät också lunch på café After Eight och ta sedan en fika på Café Skorpan (som för övrigt ligger i Skata). Om man dessutom är intresserad av växtligheter och dylikt är ett besök på Aspegrens trädgård guld värd!
 

Har du några måsten i reseväskan?
Kameran är ett absolut måste. Vad vore en resa utan en kamera?

 

Dina fyra bästa resebilder.

Får väl bjuda på en klassisk turistbild på Big Ben i London.

Åland sommaren 2015.

Polen våren 2015.

En tur till Åbo våren 2015.


Vad är den sämsta resan du gjort?
Egentligen har ingen av alla resor jag åkt på varit dåliga. Däremot kan dålig stämning och gräl förstöra en semesterresa.
 

Vart skulle du vilja åka just nu?
Italien, Schweiz, Norge, Belgien, Tyskland, Polen, Danmark... Jag antar att min plånbok säger stopp nu när jag räknar upp alla länder jag skulle vilja åka till, haha.
 

Vart vill du absolut inte åka?
Antarktis. Det är nog för kallt.

 

Har du någon resa inplanerad inom en snar framtid?
Räknas alla turer till Helsingfors? Nåja men förhoppningsvis en tripp till Danmark på våren eller sommaren.

Publicerad 07.02.2016 kl. 21:20

Till minne av förintelsens offer

Idag har det gått 71 år sedan koncentrationslägret Auschwitz befriades av Röda armén. En plats i södra Polen, där alltför många oskyldiga människor dött. Allt på grund av en liten grupp människor, med en alldeles snedvriden ideologi (nazism). Helt galet.

I och med att jag själv besökt Auschwitz-Birkenau med några skolkamrater, berör detta mig extra djupt. Det händer ännu idag att jag ibland tänker på besöket och blir lite illa till mods. För då vi besökte Auschwitz-Birkenau fick vi se sådant vi inte trodde att vi skulle se. Det blev då alldeles konkret att det här fruktansvärda faktiskt har hänt! Byggnaderna står kvar och krematorierna likaså. Fotografier på fångar hängde på väggarna. Blårandiga fångedräkter och skor var samlade bakom glasrutor. Samtidigt gav det mig en diffus känsla av overklighet, för hur är det möjligt att det har hänt?

Speciellt när jag såg fotografierna på alldeles utmärglade barn gjorde det ont i hjärtat. Varför drabbades oskyldiga barn av detta? Det är så orättvist. Varför ska oskyldiga drabbas? Varför?

Nu när Danmark godkänt den omdebatterade “smyckeslagen”, som innebär att asylsökandes smycken och pengar beslagtas om värdet överskrider en viss summa, får jag dåliga vibbar. Precis samma procedur utfördes vid Auschwitz-Birkenau och det är helt j*vla sjukt. Vill någon att historien upprepar sig? Inte jag i alla fall.

Alla människor är lika värda. Oberoende av ursprung, religion, handikapp, sexualitet och så vidare. Ingen ska bli dödad på grund av någon snedvriden ideologi. Därför blir jag rädd när jag hör människor yppa sig rasistiskt idag. Vem vill att en “andra förintelse” ska ske och ha det på sitt samvete?

 

Publicerad 27.01.2016 kl. 14:05

Förkylningarnas högtid

En efter en bäddar ned sig under lager med täcken (som ändå inte värmer) och funderar på om en ska skippa skolan / jobbet / whatever och istället tycka synd om sig själv. Funderingarna avbryts med jämna mellanrum av hostningar som låter betydligt värre än en trasig bilmotor. Näsdukarna, en del renare än andra, tornar upp sig bredvid sängen och likaså med halspastillerna. Febertermometern sökes efter i badrumsskåpet och lyckan som uppstår när termometern visar prick 38 grader. Äntligen en legitim orsak för att slippa allt, och istället få snörvla för sig själv i hemmets tysta vrår.

Allt efter att timmarna går känner en sig allt mer ynklig och börjar allvarligt fundera på ens begravning och vad en kista kostar. En föreställer sig det värsta och tror inte att en kommer att överleva denna förkylning. Funderingarna avbryts med att telefonen ringer och personen i luren funderar hur det är med en. När en avslöjar de allra dystraste tankarna om att dö av en förkylning, bemöts en med gapskratt i luren och en kommentar om att det visst går om snart och att ingen i Finland minsann har dött av en förkylning. Surt avbryter en samtalet och parkerar mobilen på golvet bredvid sängen. Efter någon timme inser en att en trots allt börjar må lite bättre och kanske ändå inte kommer att dö.

Efter några dagar gör en comeback till skolan / jobbet / whatever, och då är det dags för nästa person att bädda ned sig och tycka synd om sig själv. Januari tycks verkligen vara förkylningarnas högtid.

Publicerad 17.01.2016 kl. 19:33

Läsning, skrivning och inträdesprov - hur få detta att gå ihop?

Om några månader är det återigen dags att sitta i den kalla och svettluktande gympasalen. Vårens omgång av studentprov står då på agendan (modersmål, matematik, psykologi och samhällslära). I och med att jag skriver två realämnen i vår, innebär det naturligtvis att jag måste börja läsa i någorlunda god tid för att komma igenom alla böcker (totalt 12, hjälp!). Däremot finns ett litet problem. Nämligen går det otroligt långsamt att läsa. Jag skämtar inte, ett kapitel på 20 sidor kan ta tre timmar innan jag kommit igenom den (och då gör jag samtidigt anteckningar och försöker trycka i all kunskap i huvudet). Känns som om jag tagit vatten över huvudet när jag har så många böcker som jag ska läsa på någon månad och inte direkt läser i "turbofart"...

Egentligen vet jag att det viktigaste är att bli godkänd, men ändå vill jag ha goda betyg. Men jag känner inte mig riktigt 100 procent säker. Matematik känns som ett ämne jag behärskar, modersmål känns lite osäkert (trots att jag fick E i preliminären) och realämnena känns helt "vad sysslar jag med egentligen och vad vet jag egentligen?"

Efter skrivningarna kan jag inte direkt pusta ut. Då ska det istället läsas på inträdesprov till Soc&Kom. Jag skulle egentligen vilja resa runt och inte studera, men ändå kallar bokhögen på mig. Tusan också.

Jag får inget av detta att gå ihop. Goda råd tages tacksamt emot.


Ps. Om jag sedan någon dag idealiserar gymnasietiden, påminn mig om denna pärs.
Publicerad 07.01.2016 kl. 13:28

Mina 15 mest lästa blogginlägg 2015

Som många andra gör så gör jag också en sammanfattning av mitt 2015 men istället som ett utplock av de mest lästa inläggen år 2015. Varsågoda! :)

#JeSuisCharlie - Paris hade just då utsatts för en terrorattack mot tidningsredaktionen Charlie Hebdo.

Vaccinets vara eller inte vara - På våren var det en rätt hetsig diskussion kring vaccinering. Det blev tydligen så hetsigt att det skrevs om vacciner i tidningen. Här skriver jag om vad jag egentligen tycker om debatten kring vaccinets vara eller inte vara.

Prestationssamhället - Jag hade ett tag funderat på varför allting i vårt samhälle kretsar kring yta och prestationer.

Om tvåspråkighet - Jag skriver om min tvåspråkighet och om hur det har berikat mitt liv. Inlägget blev läst av många och det ledde till att jag blev intervjuad av ÖT.

Den nya regeringen inget vidare... - I vårens riksdagsval fick vi en ny regering bestående av Sipilä, Soini och Stubb. Jag var inte så positivt inställd till det och listade upp några orsaker till varför jag tyckte så.

Ett nedkopplat sommarlov - Jag hade en "semester" från iPaden och insåg hur mycket tid man slösar bort genom att slösurfa på "paddan".

CI-aktivering - Fick ett andra CI i somras och tyckte det var spännande att kunna för första gången höra med två öron.

En månad med två öron - Hade mina två CI:n i en månad och funderade lite hur det egentligen lät.
 

 

I did it! - Jag skrev studenten i engelska i höst.

Äntligen är det över! - Då höstens alla studentprov var färdiga kunde jag verkligen pusta ut.

Om Yle:s ställning - Anne Berner hade kommit med uttalanden om Yle:s ställning och jag funderade lite på vad det kan innebära ifall det skulle förverkligas.

För lätt att köpa alkohol? - Alkoholen är tydligen finländarnas heliga dryck och något som väcker känslor då man tar upp det till diskussion.

50-plussare och Facebook - Jag hade gjort en liten, privat icke-vetenskaplig undersökning och sammanställt resultaten.

Prestationshets - "Det får mig att undra, om det är värt att nästan köra slut på sig själv för att vara bäst."

Julen - förväntningarnas högtid - Julen är inte direkt berömd för att vara den mest avslappnande högtiden...

Publicerad 30.12.2015 kl. 12:49

Män kan inte våldtas

Redan efter några sidor av Märta Tikkanens omtalade bok "Män kan inte våldtas" (1975) blev jag alldeles tagen. Berättelsen inleds med att huvudpersonen Tova fyller 40 och går på restaurang för att fira sin födelsedag. Där träffar hon en man och följer honom hem. Och blir våldtagen. 

Boken börjar alltså pang på utan några krusiduller. Förutom våldtäkten tar Tikkanen upp frågor såsom jämställdhet och kvinnans ställning i samhället. Boken har en viss anknytning till verkligheten eftersom det i slutet av boken nämns att män kan våldta och få straff men kvinnor kan inte våldta och får därför inget straff (enligt samhället i 1970-talets Finland). Idag skulle de flesta anse att också kvinnor kan våldta, men att det inte är lika vanligt som att män våldtar.

Källa

 

”Stå i bredd.
Tovas honnörsord som hon brukar ta till när hon ska förklara hur hon tycker mänskor ska ha det med varann.
Inte undertrycka och förneka hos varandra och sej själv. Aldrig foga sej och trivas i sin brunn med locket på. Veta vad man vill och göra det.
Vara rädd som fan och tala om det ändå.”

Det här är en briljant formulering, som finns i slutet av boken. Man kan tolka detta som att alla ska sträva efter jämlikhet och det ska man göra tillsammans. Man ska inte trampa ned någon och inte heller falla tillbaka i gamla roller. Det här kan uppfattas som en indirekt förklaring för jämlikhet. Jag har nog länge vetat att det inte är jämställt mellan könen men inte fäst större vikt vid det. Den här boken fungerade som en "wake up call" för mig. Nuförtiden ifrågasätter jag oftare normer (som gäller kvinnor och män) i dagens samhälle. Vi kan inte blunda för att det fortfarande är ojämställt i vårt samhälle. Trots att det är 2015.

Fastän boken kom ut för 40 år sedan känns den fortfarande aktuell. "Män kan inte våldtas" är en viktig bok och jag tycker att du ska läsa den om du har möjlighet! Den ger verkligen en bra tankeställare, ifall du vågar tänka efter lite.

Publicerad 29.12.2015 kl. 14:33

A beautiful Christmas night

© elinss.ratata.fi

Publicerad 25.12.2015 kl. 08:35

Julen - förväntningarnas högtid

Den perfekta julen. Smaka på dessa ord. Visst låter det underbart? Välfriserade barn placerade vid den perfekta julgranen i det perfekt städade hemmet. Visst låter det ljuvligt och så perfekt som det kan vara? Eller? Varifrån kommer dessa förväntningar om att julen ska vara sådan? Samhällets normer om att julen “ska” firas på ett visst sätt? Släktens förväntningar med gammelmormor i spetsen som tycker att julen ska firas på samma sätt som de senaste 60 åren? Eller kommer det från dig själv? Tänk om du inte kan uppfylla någons förväntningar?  Är det då bortkastat att städa hemmet och baka femtioelva kakor och springa runt i stadens affärer efter julklappar åt alla? Jag tror inte det. Så länge du inte känner att det är något du måste göra för att kunna uppfylla alla ohemula krav.

Vidare ställer jag mig tudelad till julklappar. Visst är det tanken som räknas, men ibland verkar det vara som om man köper julklappar för köpandets skull, och hur miljövänligt är det då? Orkar man dessutom springa runt halva stan för att köpa julklappar till varenda kotte man känner? Tänk om de inte alls uppskattar presenten du köpte? Känns ju lite snopet då.

Nu uppmanar jag inte folk att sluta köpa julklappar. Om man vill köpa får man naturligtvis göra det. Däremot efterlyser jag lite mera eftertanke innan man jäktar sig genom halva stan för att köpa ett berg av julklappar åt alla. Materiella saker kanske skänker glädje för en kort stund men mänsklig samvaro skänker glädje för en längre stund.

Den här julen väljer jag att ta det lugnt istället för att yra runt. Jag orkar inte bry mig om alla förväntningar som finns utan “chillar” istället. Jag låter också bli att köpa en sketen julblomma “för att det är fint” utan låter mina kaktusar stå kvar i fönstret. Det blir nog lika bra ändå.

Hoppas ni också kan fira en lugn jul utan att känna några krav på att det “måste” vara på ett visst sätt!

En av de kaktusar jag låter stå kvar i fönstret.
Publicerad 23.12.2015 kl. 19:24

Elin / 19 år / Helsingfors

Studerar statskunskap på HU och finlandssvenskt teckenspråk på Humak. Gillar att filosofera om allt möjligt mellan himmel och jord varav en del präntas ned på den här bloggen.

 

 

 

 

Populära inlägg

Att cykla i Helsingfors

Att gå i gymnasiet med en hörselnedsättning

En månad som universitetsstuderande

Om tvåspråkighet

Vaccinets vara eller inte vara

En månad med två CI

Prestationshets