Ärliga listan

NÄR GRÄT DU SENAST OCH VARFÖR?

Kanske för nån vecka sen då jag var alltför trött och ba "buuääh".

TRE SAKER DU AVSKYR

(Förutom det självklara krig, terrorism och våldtäkt). Stroppiga människor, dåliga beslut som politiker fattar och att skiljas ifrån de som man älskar.

HUR VAR DU I SKOLAN?

I lågstadiet den som testade gränser (jestas, känns lite fånigt att tänka på det nu), i högstadiet den tyste typen som inte sade så mycket och i gymnasiet den som ofta befann sig någon annanstans än i skolbänken.

VAD BLIR DU STRESSAD AV?

Studentskrivningar, inträdesprov och att inte veta vad jag ska göra eller vad som förväntas av mig.

TRE SAKER DU ÄLSKAR:

Vara med kompisar, fota och resa.

HUR TROR DU ATT ANDRA UPPFATTAR DIG?

En person som är trevlig och inte pratar så mycket i början, men som sedan blir pratsam. Kanske också lite dryg och distanserad (obs, är inte dryg!)

HUR UPPFATTAR DU DIG SJÄLV?

En trevlig person som sysslar med lite allt möjligt och som hoppar från projekt till projekt. 

EN SITUATION SOM DU TYCKER ÄR JOBBIG / PINSAM:

När jag möter någon halvbekant på stan och känner mig tvungen att säga något så det inte blir en pinsam tystnad.

NÄR KÄNNER DU DIG SOM VACKRAST?

När jag har nyklippt hår, är sminkad ända upp till tänderna och har på min snyggaste klänning, ja då är livet som bäst.

VAD SKRATTADE DU SENAST ÅT?

En meme på Facebook om den typiske finländaren. 

NÅGOT DU FUNDERAT MYCKET ÖVER?

Om jag kommer att få studieplats och bostad samt hur livet kommer att te sig i Helsingfors.

TRE SAKER DU ÄR RÄDD FÖR:

Döden, att vara ensam och att något hemskt ska hända mina nära.

ETT YRKE DU TROR DU SKULLE VARA DÅLIG PÅ:

Mattelärare. Jag kan inte ens få min lillasyster att förstå de förklaringar jag ger i fråga om matte.

SLUTLIGEN, ETT YRKE DU TROR ATT DU SKULLE VARA BRA PÅ:

Kanske som journalist?

 

Publicerad 06.03.2016 kl. 15:07

Att vara eller inte vara kvinna eller man

Ingen kan väl ha missat att Sannfinländarnas ungdomsförbund Finsk ungdom just nu har en kampanj, som deklarerar att det bara finns två kön. 

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Så absurt är det.

För det första så kan man knappast dela upp befolkningen i två kön. Det finns nämligen människor som föds med atypiska könsorgan och människor med en annan genuppsättning än det "vanliga XX och XY". För det andra finns också transsexuella människor samt människor som inte känner sig som man eller kvinna. Var ska man då "placera" dessa människor, om det inte bara finns två kön? Det här resonemanget med två kön är alltså helt orimligt.

Därtill tycker jag att den här uppdelningen av kön och icke-kön är något som borde höra till det förgångna. Vi lever nämligen på 2000-talet, inte på 1800-talet. Dessutom undrar jag också om det här med två kön är något som Finsk ungdom medvetet provocerar fram, eller om det är något de faktiskt anser att existerar...

Publicerad 26.02.2016 kl. 22:45

Jag har inte ännu återhämtat mig

Än har jag inte återhämtat mig från provet i textkompetens. Fick nämligen en chock när jag öppnade provpappret och såg frågorna. Tyckte nämligen att frågorna var helt tagna ur luften. För att ta ett exempel, så fanns det på en sida av provpappret olika översättningar av ett textutdrag och man skulle veta vilket språk man hade översatt textutdraget till (någon variant av norska och danska). Ärligt talat tror jag att de flesta av vårens abiturenter valde bort den uppgiften. Åtminstone jag valde bort den.

I och med att jag fick en chock när jag öppnade provpappret kändes hela provsituationen som en pärs och jag hade också tiden emot mig. Förhoppningsvis får jag helt okej poäng fastän provet inte gick alldeles strålande...

Publicerad 24.02.2016 kl. 13:42

ABI ABI ABI...

Den här veckan har vi abiturenter firat penkis i skolan. I år bjöd vi både eleverna och lärarna på en semesterresa till Hawaii, där de fick ta del av ett färgsprakande program med shower och danser. Efter att de fått se en del av programmet, fick de utföra olika uppgifter på semesterorten, bland annat att söka efter rätt biljett bland tiotals resväskor. Kan nog säga att det tog en stund att hitta den rätta biljetten...

Efter att vårt färgglada penkis var över, blev vi tvungna att städa undan efter oss. Städningen gick i ett svep och jag antar att "moroten" i det här fallet var att vi sedan skulle få äta middag på Hotel Epoque tillsammans med lärarna.

Tack abi-16 för denna oförglömliga dag!

Bjuder på en selfie #turistmedkamera.

Publicerad 21.02.2016 kl. 18:43

#Helsingfors

Publicerad 19.02.2016 kl. 12:35

Textkompetens hit och dit plus ett dåligt samvete

Säg det fruktade ordet textkompetens åt en valfri abiturent, och hen börjar genast kallsvettas och föreställer sig det ena mardrömsscenariot efter det andra. Samtidigt för en stund känner också abiturenten sig väldigt förberedd inför provet, för att sedan nästa stund tveka och ha lust att kasta in handduken.

Den kallsvettande abiturenten är nämligen jag och textkompetensen ses fram emot med stor bävan. Visserligen "kan jag modersmål" men är samtidigt livrädd för att få hjärnsläpp. Det vore det värsta som skulle kunna hända. Okej, svaren finns visserligen på provpappret och man ska hitta dem så risken för akut hjärnsläpp borde vara liten. Ändå känner jag mig livrädd.

Inte enbart det fruktade textkompetensprovet kommer att skrivas i vår utan det blir också matematik, psykologi och samhällslära. I och med att jag skriver två realämnen innebär det att jag blir tvungen att läsa flera böcker för att ha en chans att få goda betyg. Samtidigt sitter det dåliga samvetet på ens axel och pockar på ens uppmärksamhet hela tiden. Alltid kan man läsa lite till och repetera en gång till och samtidigt kolla upp vad en miljon olika begrepp betyder. När jag läser till psykologiprovet känner jag hela tiden att jag också måste läsa till samhällsprovet och vice versa. Läsandet blir typ aldrig färdigt, för alltid går det att göra lite till...

Under dessa stunder av dåligt samvete känner jag för att kasta ut dessa femtielva tunglästa böcker med en biljon teorier och begrepp som ska bankas in i huvudet nästan med det samma. Fast det här med att hiva ut böckerna genom fönstret är knappast en universsallösning för mitt värdsliga problem. Tyvärr ser det ut så att jag blir tvungen att hitta en lösning till detta problem, eller genomlida denna pärs för att få min efterlängtade vita studentmössa i juni...

Publicerad 11.02.2016 kl. 16:48

Resor, resor, resor

Vilken är den varmaste respektive kallaste resan du gjort?
Varmaste resan var nog resan till Bulgarien år 2008. Nästan 40 grader varmt. Huu!
Den kallaste resan måste väl ha varit Lappland för X antal år sedan.

 

Hur länge varade din längsta resa?
Troligtvis språkresan till England som varade två veckor.
 

Vad är ditt favoritsätt att resa på?
Tåg. Alltid bekvämt och en slipper gå igenom en massa säkerhetskontroller. Dessutom är det mera miljövänligt att åka tåg än att ta flyget.
 

Favoritland att resa i?
England.

 

Berätta om en resa som inte blev som du trodde.
Hmm, det måste väl ha varit resan till Polen våren 2015. Jag visste inte så mycket om Polen före och därmed blev jag positivt överraskad när jag reste det.
 

Vad är den turistigaste platsen du varit på?
Big Ben i London. 
 

Vilka tips skulle du ge till en turist som skulle vilja resa till staden du bor i?
Ta en cykeltur genom vackra Skata och cykla vidare och ta en simtur vid Gamla Hamn! Ät också lunch på café After Eight och ta sedan en fika på Café Skorpan (som för övrigt ligger i Skata). Om man dessutom är intresserad av växtligheter och dylikt är ett besök på Aspegrens trädgård guld värd!
 

Har du några måsten i reseväskan?
Kameran är ett absolut måste. Vad vore en resa utan en kamera?

 

Dina fyra bästa resebilder.

Får väl bjuda på en klassisk turistbild på Big Ben i London.

Åland sommaren 2015.

Polen våren 2015.

En tur till Åbo våren 2015.


Vad är den sämsta resan du gjort?
Egentligen har ingen av alla resor jag åkt på varit dåliga. Däremot kan dålig stämning och gräl förstöra en semesterresa.
 

Vart skulle du vilja åka just nu?
Italien, Schweiz, Norge, Belgien, Tyskland, Polen, Danmark... Jag antar att min plånbok säger stopp nu när jag räknar upp alla länder jag skulle vilja åka till, haha.
 

Vart vill du absolut inte åka?
Antarktis. Det är nog för kallt.

 

Har du någon resa inplanerad inom en snar framtid?
Räknas alla turer till Helsingfors? Nåja men förhoppningsvis en tripp till Danmark på våren eller sommaren.

Publicerad 07.02.2016 kl. 21:20

Till minne av förintelsens offer

Idag har det gått 71 år sedan koncentrationslägret Auschwitz befriades av Röda armén. En plats i södra Polen, där alltför många oskyldiga människor dött. Allt på grund av en liten grupp människor, med en alldeles snedvriden ideologi (nazism). Helt galet.

I och med att jag själv besökt Auschwitz-Birkenau med några skolkamrater, berör detta mig extra djupt. Det händer ännu idag att jag ibland tänker på besöket och blir lite illa till mods. För då vi besökte Auschwitz-Birkenau fick vi se sådant vi inte trodde att vi skulle se. Det blev då alldeles konkret att det här fruktansvärda faktiskt har hänt! Byggnaderna står kvar och krematorierna likaså. Fotografier på fångar hängde på väggarna. Blårandiga fångedräkter och skor var samlade bakom glasrutor. Samtidigt gav det mig en diffus känsla av overklighet, för hur är det möjligt att det har hänt?

Speciellt när jag såg fotografierna på alldeles utmärglade barn gjorde det ont i hjärtat. Varför drabbades oskyldiga barn av detta? Det är så orättvist. Varför ska oskyldiga drabbas? Varför?

Nu när Danmark godkänt den omdebatterade “smyckeslagen”, som innebär att asylsökandes smycken och pengar beslagtas om värdet överskrider en viss summa, får jag dåliga vibbar. Precis samma procedur utfördes vid Auschwitz-Birkenau och det är helt j*vla sjukt. Vill någon att historien upprepar sig? Inte jag i alla fall.

Alla människor är lika värda. Oberoende av ursprung, religion, handikapp, sexualitet och så vidare. Ingen ska bli dödad på grund av någon snedvriden ideologi. Därför blir jag rädd när jag hör människor yppa sig rasistiskt idag. Vem vill att en “andra förintelse” ska ske och ha det på sitt samvete?

 

Publicerad 27.01.2016 kl. 14:05

Förkylningarnas högtid

En efter en bäddar ned sig under lager med täcken (som ändå inte värmer) och funderar på om en ska skippa skolan / jobbet / whatever och istället tycka synd om sig själv. Funderingarna avbryts med jämna mellanrum av hostningar som låter betydligt värre än en trasig bilmotor. Näsdukarna, en del renare än andra, tornar upp sig bredvid sängen och likaså med halspastillerna. Febertermometern sökes efter i badrumsskåpet och lyckan som uppstår när termometern visar prick 38 grader. Äntligen en legitim orsak för att slippa allt, och istället få snörvla för sig själv i hemmets tysta vrår.

Allt efter att timmarna går känner en sig allt mer ynklig och börjar allvarligt fundera på ens begravning och vad en kista kostar. En föreställer sig det värsta och tror inte att en kommer att överleva denna förkylning. Funderingarna avbryts med att telefonen ringer och personen i luren funderar hur det är med en. När en avslöjar de allra dystraste tankarna om att dö av en förkylning, bemöts en med gapskratt i luren och en kommentar om att det visst går om snart och att ingen i Finland minsann har dött av en förkylning. Surt avbryter en samtalet och parkerar mobilen på golvet bredvid sängen. Efter någon timme inser en att en trots allt börjar må lite bättre och kanske ändå inte kommer att dö.

Efter några dagar gör en comeback till skolan / jobbet / whatever, och då är det dags för nästa person att bädda ned sig och tycka synd om sig själv. Januari tycks verkligen vara förkylningarnas högtid.

Publicerad 17.01.2016 kl. 19:33

Läsning, skrivning och inträdesprov - hur få detta att gå ihop?

Om några månader är det återigen dags att sitta i den kalla och svettluktande gympasalen. Vårens omgång av studentprov står då på agendan (modersmål, matematik, psykologi och samhällslära). I och med att jag skriver två realämnen i vår, innebär det naturligtvis att jag måste börja läsa i någorlunda god tid för att komma igenom alla böcker (totalt 12, hjälp!). Däremot finns ett litet problem. Nämligen går det otroligt långsamt att läsa. Jag skämtar inte, ett kapitel på 20 sidor kan ta tre timmar innan jag kommit igenom den (och då gör jag samtidigt anteckningar och försöker trycka i all kunskap i huvudet). Känns som om jag tagit vatten över huvudet när jag har så många böcker som jag ska läsa på någon månad och inte direkt läser i "turbofart"...

Egentligen vet jag att det viktigaste är att bli godkänd, men ändå vill jag ha goda betyg. Men jag känner inte mig riktigt 100 procent säker. Matematik känns som ett ämne jag behärskar, modersmål känns lite osäkert (trots att jag fick E i preliminären) och realämnena känns helt "vad sysslar jag med egentligen och vad vet jag egentligen?"

Efter skrivningarna kan jag inte direkt pusta ut. Då ska det istället läsas på inträdesprov till Soc&Kom. Jag skulle egentligen vilja resa runt och inte studera, men ändå kallar bokhögen på mig. Tusan också.

Jag får inget av detta att gå ihop. Goda råd tages tacksamt emot.


Ps. Om jag sedan någon dag idealiserar gymnasietiden, påminn mig om denna pärs.
Publicerad 07.01.2016 kl. 13:28

Elin / 20 år / Helsingfors

Studerar statskunskap på HU och har studerat finlandssvenskt teckenspråk på Humak. Gillar att filosofera om allt möjligt mellan himmel och jord varav en del präntas ned på den här bloggen.

 

 

 

 

Populära inlägg

Att cykla i Helsingfors

Att gå i gymnasiet med en hörselnedsättning

En månad som universitetsstuderande

Om tvåspråkighet

Vaccinets vara eller inte vara

En månad med två CI

Prestationshets