Mina 15 mest lästa blogginlägg 2015

Som många andra gör så gör jag också en sammanfattning av mitt 2015 men istället som ett utplock av de mest lästa inläggen år 2015. Varsågoda! :)

#JeSuisCharlie - Paris hade just då utsatts för en terrorattack mot tidningsredaktionen Charlie Hebdo.

Vaccinets vara eller inte vara - På våren var det en rätt hetsig diskussion kring vaccinering. Det blev tydligen så hetsigt att det skrevs om vacciner i tidningen. Här skriver jag om vad jag egentligen tycker om debatten kring vaccinets vara eller inte vara.

Prestationssamhället - Jag hade ett tag funderat på varför allting i vårt samhälle kretsar kring yta och prestationer.

Om tvåspråkighet - Jag skriver om min tvåspråkighet och om hur det har berikat mitt liv. Inlägget blev läst av många och det ledde till att jag blev intervjuad av ÖT.

Den nya regeringen inget vidare... - I vårens riksdagsval fick vi en ny regering bestående av Sipilä, Soini och Stubb. Jag var inte så positivt inställd till det och listade upp några orsaker till varför jag tyckte så.

Ett nedkopplat sommarlov - Jag hade en "semester" från iPaden och insåg hur mycket tid man slösar bort genom att slösurfa på "paddan".

CI-aktivering - Fick ett andra CI i somras och tyckte det var spännande att kunna för första gången höra med två öron.

En månad med två öron - Hade mina två CI:n i en månad och funderade lite hur det egentligen lät.
 

 

I did it! - Jag skrev studenten i engelska i höst.

Äntligen är det över! - Då höstens alla studentprov var färdiga kunde jag verkligen pusta ut.

Om Yle:s ställning - Anne Berner hade kommit med uttalanden om Yle:s ställning och jag funderade lite på vad det kan innebära ifall det skulle förverkligas.

För lätt att köpa alkohol? - Alkoholen är tydligen finländarnas heliga dryck och något som väcker känslor då man tar upp det till diskussion.

50-plussare och Facebook - Jag hade gjort en liten, privat icke-vetenskaplig undersökning och sammanställt resultaten.

Prestationshets - "Det får mig att undra, om det är värt att nästan köra slut på sig själv för att vara bäst."

Julen - förväntningarnas högtid - Julen är inte direkt berömd för att vara den mest avslappnande högtiden...

Publicerad 30.12.2015 kl. 12:49

Män kan inte våldtas

Redan efter några sidor av Märta Tikkanens omtalade bok "Män kan inte våldtas" (1975) blev jag alldeles tagen. Berättelsen inleds med att huvudpersonen Tova fyller 40 och går på restaurang för att fira sin födelsedag. Där träffar hon en man och följer honom hem. Och blir våldtagen. 

Boken börjar alltså pang på utan några krusiduller. Förutom våldtäkten tar Tikkanen upp frågor såsom jämställdhet och kvinnans ställning i samhället. Boken har en viss anknytning till verkligheten eftersom det i slutet av boken nämns att män kan våldta och få straff men kvinnor kan inte våldta och får därför inget straff (enligt samhället i 1970-talets Finland). Idag skulle de flesta anse att också kvinnor kan våldta, men att det inte är lika vanligt som att män våldtar.

Källa

 

”Stå i bredd.
Tovas honnörsord som hon brukar ta till när hon ska förklara hur hon tycker mänskor ska ha det med varann.
Inte undertrycka och förneka hos varandra och sej själv. Aldrig foga sej och trivas i sin brunn med locket på. Veta vad man vill och göra det.
Vara rädd som fan och tala om det ändå.”

Det här är en briljant formulering, som finns i slutet av boken. Man kan tolka detta som att alla ska sträva efter jämlikhet och det ska man göra tillsammans. Man ska inte trampa ned någon och inte heller falla tillbaka i gamla roller. Det här kan uppfattas som en indirekt förklaring för jämlikhet. Jag har nog länge vetat att det inte är jämställt mellan könen men inte fäst större vikt vid det. Den här boken fungerade som en "wake up call" för mig. Nuförtiden ifrågasätter jag oftare normer (som gäller kvinnor och män) i dagens samhälle. Vi kan inte blunda för att det fortfarande är ojämställt i vårt samhälle. Trots att det är 2015.

Fastän boken kom ut för 40 år sedan känns den fortfarande aktuell. "Män kan inte våldtas" är en viktig bok och jag tycker att du ska läsa den om du har möjlighet! Den ger verkligen en bra tankeställare, ifall du vågar tänka efter lite.

Publicerad 29.12.2015 kl. 14:33

A beautiful Christmas night

© elinss.ratata.fi

Publicerad 25.12.2015 kl. 08:35

Julen - förväntningarnas högtid

Den perfekta julen. Smaka på dessa ord. Visst låter det underbart? Välfriserade barn placerade vid den perfekta julgranen i det perfekt städade hemmet. Visst låter det ljuvligt och så perfekt som det kan vara? Eller? Varifrån kommer dessa förväntningar om att julen ska vara sådan? Samhällets normer om att julen “ska” firas på ett visst sätt? Släktens förväntningar med gammelmormor i spetsen som tycker att julen ska firas på samma sätt som de senaste 60 åren? Eller kommer det från dig själv? Tänk om du inte kan uppfylla någons förväntningar?  Är det då bortkastat att städa hemmet och baka femtioelva kakor och springa runt i stadens affärer efter julklappar åt alla? Jag tror inte det. Så länge du inte känner att det är något du måste göra för att kunna uppfylla alla ohemula krav.

Vidare ställer jag mig tudelad till julklappar. Visst är det tanken som räknas, men ibland verkar det vara som om man köper julklappar för köpandets skull, och hur miljövänligt är det då? Orkar man dessutom springa runt halva stan för att köpa julklappar till varenda kotte man känner? Tänk om de inte alls uppskattar presenten du köpte? Känns ju lite snopet då.

Nu uppmanar jag inte folk att sluta köpa julklappar. Om man vill köpa får man naturligtvis göra det. Däremot efterlyser jag lite mera eftertanke innan man jäktar sig genom halva stan för att köpa ett berg av julklappar åt alla. Materiella saker kanske skänker glädje för en kort stund men mänsklig samvaro skänker glädje för en längre stund.

Den här julen väljer jag att ta det lugnt istället för att yra runt. Jag orkar inte bry mig om alla förväntningar som finns utan “chillar” istället. Jag låter också bli att köpa en sketen julblomma “för att det är fint” utan låter mina kaktusar stå kvar i fönstret. Det blir nog lika bra ändå.

Hoppas ni också kan fira en lugn jul utan att känna några krav på att det “måste” vara på ett visst sätt!

En av de kaktusar jag låter stå kvar i fönstret.
Publicerad 23.12.2015 kl. 19:24

Äntligen jullov!

Känns riktigt härligt att ha jullov nu! Kära jullov, du var verkligen behövlig! Den här hösten har varit stressig i och med att jag skrivit studenten och efter skrivningarna bokstavligen talat druknat i skolarbete. Min fritid existerade knappt och sömnen fick ta stryk den här hösten...

Underligt nog har jag överlevt  (hösten 2015, jag saknar inte dig alls). Fast jag hade tyvärr inget annat val än att härda ut. Nu känns det jättekonstigt att ha betydligt mer fritid, eftersom jag tydligen vant mig vid en icke-existerande fritid. Jag ska minsann utnyttja tiden till att sova, hehe..

Publicerad 20.12.2015 kl. 19:39

De graciösa rörelsernas land

I Finland vet man att det är vinter när folk gör många graciösa danssteg på trottoaren. Ena foten i marken, andra foten i luften med benet böjt i 90 graders vinkel och armarna flaxandes i en mycket välsynkroniserad rörelse, vilket skulle få Let's dance-domarna att bli gröna av avund. Plötsligt åker ryggsäcken av, och resulterar i att en själv nästan flyger i närmsta parkerade bil på trottoaren och en hjärtattack framkallas. Men på något magiskt vis samlar den graciösa typen sig, placerar respektive kroppsdelar på rätt ställen, plockar upp sin ryggsäck och går vidare.

Publicerad 11.12.2015 kl. 17:28

Prestationshets

En rätt vanlig syn till vardags...

Slå upp en valfri tidning och du finner rubriker såsom "10 steg till lycka" och "Vältränad kropp på fyra veckor!". Det kan knappast undgå någon att det råder prestationshets i vårt samhälle. Det finns så många olika saker som man ska "lyckas i" och så vidare. Man ska ha bra betyg och se bra ut samt ha ett rikt socialt liv. Samtidigt ska man också vara lycklig och närvarande i nuet. Det blir ganska mycket att prestera på en och samma gång...

Boven i detta prestationshysteri kommer inte bara från tidningar. Det kan också komma från ens kompisar (kompisar kan vara mycket duktiga på att trissa upp varandra så att det nästan blir som en tävling...). Underligt nog så kommer den största pressen från en själv.

Varje dag känner jag av prestationshetsen som finns i vårt samhälle. Emellanåt har jag lust att duka under eftersom jag inte uppfyller "kraven". Speciellt som abiturent känner jag av det. Studentskrivningarna känns bara som ett stressmoment eftersom man ska prestera som bäst under sex timmar i en kall och svettluktande gymnastiksal. Allt för att man några månader senare ska kunna stoltsera med sitt fina studentbetyg. Skiter det sig helt och hållet i skrivningarna känns det som om man inte har någon framtid alls. Okej, lite överdrivet men så känns det.

Det får mig att undra, om det är värt att nästan köra slut på sig själv för att vara bäst. Är det verkligen så viktigt att prestera? Kommer man ens att tycka det var värt när man sedan är på ålderdomshemmet?

Publicerad 08.12.2015 kl. 15:40

Löpning i livets snålblåst

Man kan se löpning som en symbol för livet. Exempelvis när man är ute på en löptur och bara skulle vilja ge upp eftersom det känns för jobbigt, så ger man inte upp. Tvärtom. Man fortsätter vidare, kanske saktar ned farten en aning så man ska orka resten av vägen. Eller tar en liten paus.

Ibland regnar det och blåser kallt. Eller så steker solen ens nacke så det känns outhärdligt. Ger man upp på grund av detta? Knappast. Motgångar är till för att övervinnas, eller hur? Varför låta snålblåsten hindra dig från att uppnå dina mål (till exempel att springa maraton)? Det som inte dödar dig gör dig starkare är en sliten klyscha, som överraskande nog stämmer.

När man har det som jobbigast kämpar man vidare och ger inte upp. Samma sak gäller med livet. Trots motgångar och besvikelser fortsätter man vidare. Varför låta sig nedslås av en motgång?

Tänk dig den härliga känslan av att kliva in i duschen och låta vattnet skölja av svetten. Du övervann motståndet och tröttheten under rundan. Känner dig stark och okrossbar. Så känns det att uppnå ett livsmål. Riktigt euforiskt.

                                              

Ibland flyger man fram på rosa moln, ibland känns benen tunga som bly.
Publicerad 03.12.2015 kl. 15:39

50-plussare och Facebook

Efter att ha gjort en liten privat, icke-vetenskaplig undersökning har jag kommit fram till slutsatsen att personer över 50 år är mest aktiva på Facebook. Hur jag kommit fram till det är att jag någongång sneglat över axeln på mamma eller pappa när de suttit vid datorn och varit inloggade på Facebook (förlåt om ni läser detta). Där finner man Facebook-statusar och kommentarer och likes. Hela flödet är praktiskt taget stockat av sådant.

När jag själv öppnar min egen finner jag knappt några statusuppdateringar (det är lite 2010 på något vis). Det mesta man ser är bilder och gifs som andra gillat. Det är allt. Typ.

Slutsats av den icke-vetenskapliga undersökningen: när pensionärerna (okej, 50-plussare åtminstone) invaderar Facebook och andra sociala medier, flyr ungdomarna till andra medier som dessa "pensionärer" inte ännu funnit.

Publicerad 24.11.2015 kl. 21:25

#prayforparis

Världen är en orolig plats just nu. Folk flyr från sina hem. Önskar och hoppas på en tryggare framtid någon annanstans.

Människor tar till vapen. Påstår att de gör det för religionens skull.

Någonstans i Västeuropa skakas en stad av en omfattande terrorattack. Först Charlie Hebdo, nu något annat. Nyheterna kallar detta för Frankrikes "11 september".

Det här är inget 11 september. Det här är 13 november och Paris. Ett Paris, som borde vara öppet och fri från terrorattacker. Fri från angrepp mot demokratin. Fri från brott mot mänskliga rättigheter. Fri från terrorism.

Det här är terrorism. Det går inte att förneka detta. Frankrikes president har infört undantagstillstånd. Säkerheten skärps. Övervakningen intensifieras nu. Allt detta för att en grupp terrorister dödat över 120 människor. Varje människa är en för mycket. Dessa människor har sårats och dödats på olika håll i staden.

Vad ger en människa rätten att döda en annan människa? Inget.

Världen är i chock nu och håller andan. Rädd för vad som skall hända härnäst.

Låt aldrig ondskan och våldet segra.

 

/En dagboksanteckning från dagen när jag fick höra om terrorattacken i Paris.
Publicerad 20.11.2015 kl. 16:13

Elin / 20 år / Helsingfors

Studerar statskunskap på HU och har studerat finlandssvenskt teckenspråk på Humak. Gillar att filosofera om allt möjligt mellan himmel och jord varav en del präntas ned på den här bloggen.

 

 

 

 

Populära inlägg

Att cykla i Helsingfors

Att gå i gymnasiet med en hörselnedsättning

En månad som universitetsstuderande

Om tvåspråkighet

Vaccinets vara eller inte vara

En månad med två CI

Prestationshets