Världen är en orolig plats just nu. Folk flyr från sina hem. Önskar och hoppas på en tryggare framtid någon annanstans.

Människor tar till vapen. Påstår att de gör det för religionens skull.

Någonstans i Västeuropa skakas en stad av en omfattande terrorattack. Först Charlie Hebdo, nu något annat. Nyheterna kallar detta för Frankrikes "11 september".

Det här är inget 11 september. Det här är 13 november och Paris. Ett Paris, som borde vara öppet och fri från terrorattacker. Fri från angrepp mot demokratin. Fri från brott mot mänskliga rättigheter. Fri från terrorism.

Det här är terrorism. Det går inte att förneka detta. Frankrikes president har infört undantagstillstånd. Säkerheten skärps. Övervakningen intensifieras nu. Allt detta för att en grupp terrorister dödat över 120 människor. Varje människa är en för mycket. Dessa människor har sårats och dödats på olika håll i staden.

Vad ger en människa rätten att döda en annan människa? Inget.

Världen är i chock nu och håller andan. Rädd för vad som skall hända härnäst.

Låt aldrig ondskan och våldet segra.

/En dagboksanteckning från dagen när jag fick höra om terrorattacken i Paris.

Någonstans sådär innan man ska söka till olika skolor snurrar det i huvudet av funderingar. Vart ska jag söka och när? Vilken utbildning är rätt för mig? Kommer jag att trivas eller kommer jag att ångra mig? Eller ska jag ta ett mellanår istället?

På något vis känns det som om de val jag gör nu är hugget i sten och att det inte går att ändra sig. Teoretiskt sett vet jag att man kan alltid börja studera på nytt med något annat men i praktiken är det inte så lätt. På något vis känns det som om man kastar bort flera år på en utbildning om man ändå inte trivs sedan på sitt arbete.

Det finns ett litet problem. Jag har svårt att välja vad jag vill studera. Det finns så många olika intressanta utbildningar och jobb jag skulle trivas med. Jag kan inte bara välja en, jag vill ha allt!

Det kanske verkar lite naivt men sådana "problem" finns om det finns flera olika utbildningar som lockar...

Vad är rätt för en och vad kommer att vara intressant, även om några år?

I och med att jag juridiskt sett är myndig får jag lagligt köpa alkohol och jag kan inte direkt sticka under stol med att jag gjort det en gång.

I och med att en del alkoholsorter säljs i stormarketer så är tröskeln rätt låg att placera en flaska eller flera, i handelsvagnen. Kanske för låg till och med.

Vid kassan frågade inte kassörskan om legitimation (det borde man väl göra med personer som ser ut att vara yngre än 30 år?) vilket förvånade mig och fick mig att undra om jag såg så "gammal" ut (jag ser nog ut att vara betydligt yngre än 30 men äldre än 18). Samtidigt gjorde det också mig rädd för det kan innebära att flera minderåriga kan köpa alkohol utan att de blir tillfrågade om de har åldern inne.
 

Minderåriga + alkohol= ingen bra kombination.

Tyvärr är det så att minderåriga kan få tag i alkohol, även om det är lite svårare än för myndiga (jag har också någongång varit minderårig, så jag vet). Personligen skulle jag inte vilja langa till någon som är minderårig så ibland undrar jag hur människor resonerar när de köper ut åt någon de vet inte har åldern inne.

En 15-åring är inte kapabel nog att hantera alkohol (men det finns också 50-åringar som inte heller klarar av det). När man är 15 utvecklas man mycket, både fysiskt och psykiskt och då borde inte alkoholen vara en del av tillvaron. Det finns forskning som visar att ju tidigare man börjar dricka alkohol, desto större risk för att utveckla ett beroende.
 

Vi har redan tillräckligt med alkoholproblem i Finland och vi behöver inte mer (räcker med att man slår upp någon valfri tidning en måndag så hittar man garanterat notiser om rattfylleri eller våldsdåd av något slag som utförts i berusat tillstånd).

Vi behöver inte göra tröskeln för alkoholberoende ännu lägre om man nu till exempel skulle börja sälja vin i mataffärerna. Vin hör hemma på Alko, punkt.
 

Sänkningen av alkoholskatten för cirka tio år sedan var verkligen en flopp. Det har skett en ökning av alkoholrelaterade problem efter sänkningen. På lång sikt blir dessa problem dyra, både för individen och samhället, ur ett ekonomiskt och folkhälsoperspektiv.

På grund av prissänkningen anser jag att det nästan är för billigt att köpa alkohol. En cider kostar kring 3€ och en flaska rött kring 12€ (beror naturligtvis på vilken sort man köper). Skattens andel av priset är alltså låg. Lägre priser -> sups mera -> mera alkoholrelaterade skador.

Personligen anser jag att all alkohol hör hemma på Alko och inte i mataffärerna. Tröskeln blir ju högre att köpa alkohol om man måste pallra sig ända till Alko. Alkoholskatten bör höjas och så bör det också ske en attitydförändring hos människor (problemen ligger för det mesta mellan folks öron, egentligen inte i alkoholprisen).

Nu har jag sagt det jag funderat på en längre tid och känner ni för att kalla mig för moraltant som inget vet, varsågoda :)

Surfade omkring på Yle:s webbsidor när blicken fastnade för den här intressanta artikeln om riksdagsdebatten, som hölls idag.

Kan åtminstone börja med att konstatera att det är bra om debatten är någorlunda konstruktiv och inte enbart känslobaserat. På senaste tiden har man ju fått läsa bland annat på sociala medier olika åsikter baserade på känslor och inte så många som grundar sig i fakta.
Bör erkännas att jag emellanåt har såna stunder då jag känner för att hålla en liten föreläsning (en faktabaserad sådan) för att motbevisa felaktiga argument (sådana förekommer, tyvärr) men låter bli och hoppas på att folk förhoppningsvis blir klokare under åren...
 

"Finland är inte ett rasistiskt land, men Finland är ett land där det finns rasism. Finland borde vara mer känt för Marimekkos randiga tyger än för vita lakan" (Nasima Razmyar).

Jag kan inget annat än hålla med Razmyar. Det är verkligen en stor skam att en grupp människor drar på sig vita lakan och viftar omkring med Finlands flagga. Typ hela världen vet om det. Pinsamt.

Orpo sa att våldsamma och extrema rörelser ofta har sin grogrund bland utslagna grupper.

Jo, det kan mycket väl vara så. Men det är inte bara invandrare som blir utslagna och går med i olika extremrörelser. Det finns också finländare som medverkar olika extremrörelser (tänk Ku Klux Klan). Vi märker inte det lika tydligt som hos till exempel människor med utländskt ursprung.

Därför är det viktigt att få invandrare integrerade i det finländska samhället så fort som möjligt, med utbildning eller arbete. Egentligen borde man försöka få alla människor att känna sig som en del av samhället, invandrare som icke-invandrare.

Markus Lohi (C) framhöll att Finland förutom flyktingarna från krigets Syrien också fått ta emot ekonomiska migranter, som söker en bättre framtid.

- Det är ett ämne som måste diskuteras. Asyl kan bara beviljas dem, som verkligen har asylskäl, tyckte Lohi.

En liten miss tycker jag att Lohi har gjort och det är att man beviljar inte asyl hur som helst.
 

"En utlänning som vistas i landet beviljas asyl, om han eller hon vistas utanför sitt hemland eller sitt permanenta bosättningsland till följd av att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sitt ursprung, sin religion, nationalitet eller tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller på grund av sin politiska uppfattning, och om han eller hon på grund av sin fruktan inte vill använda sig av detta lands skydd."

Källa: Finlex, Utlänningslagen, 6 kapitel - Internationellt skydd, 87§

I Finlands lag står det ingenstans om att man skulle få asyl av ekonomiska orsaker så därmed anser jag att Lohis argument är rätt bristfällig. Det måste finnas andra orsaker för beviljande av asyl.

Kort sagt anser jag att den här diskussionen har varit nödvändig och någorlunda vettig. Hoppas att fler sådana diskussioner hålls under den här hösten då det här med invandring och rasism är på tapeten...

Minnen från en vacker augustidag i ett vackert Helsingfors. Ack om man kunde åka tillbaka i tiden ibland!

​