I och med att jag juridiskt sett är myndig får jag lagligt köpa alkohol och jag kan inte direkt sticka under stol med att jag gjort det en gång.

I och med att en del alkoholsorter säljs i stormarketer så är tröskeln rätt låg att placera en flaska eller flera, i handelsvagnen. Kanske för låg till och med.

Vid kassan frågade inte kassörskan om legitimation (det borde man väl göra med personer som ser ut att vara yngre än 30 år?) vilket förvånade mig och fick mig att undra om jag såg så "gammal" ut (jag ser nog ut att vara betydligt yngre än 30 men äldre än 18). Samtidigt gjorde det också mig rädd för det kan innebära att flera minderåriga kan köpa alkohol utan att de blir tillfrågade om de har åldern inne.
 

Minderåriga + alkohol= ingen bra kombination.

Tyvärr är det så att minderåriga kan få tag i alkohol, även om det är lite svårare än för myndiga (jag har också någongång varit minderårig, så jag vet). Personligen skulle jag inte vilja langa till någon som är minderårig så ibland undrar jag hur människor resonerar när de köper ut åt någon de vet inte har åldern inne.

En 15-åring är inte kapabel nog att hantera alkohol (men det finns också 50-åringar som inte heller klarar av det). När man är 15 utvecklas man mycket, både fysiskt och psykiskt och då borde inte alkoholen vara en del av tillvaron. Det finns forskning som visar att ju tidigare man börjar dricka alkohol, desto större risk för att utveckla ett beroende.
 

Vi har redan tillräckligt med alkoholproblem i Finland och vi behöver inte mer (räcker med att man slår upp någon valfri tidning en måndag så hittar man garanterat notiser om rattfylleri eller våldsdåd av något slag som utförts i berusat tillstånd).

Vi behöver inte göra tröskeln för alkoholberoende ännu lägre om man nu till exempel skulle börja sälja vin i mataffärerna. Vin hör hemma på Alko, punkt.
 

Sänkningen av alkoholskatten för cirka tio år sedan var verkligen en flopp. Det har skett en ökning av alkoholrelaterade problem efter sänkningen. På lång sikt blir dessa problem dyra, både för individen och samhället, ur ett ekonomiskt och folkhälsoperspektiv.

På grund av prissänkningen anser jag att det nästan är för billigt att köpa alkohol. En cider kostar kring 3€ och en flaska rött kring 12€ (beror naturligtvis på vilken sort man köper). Skattens andel av priset är alltså låg. Lägre priser -> sups mera -> mera alkoholrelaterade skador.

Personligen anser jag att all alkohol hör hemma på Alko och inte i mataffärerna. Tröskeln blir ju högre att köpa alkohol om man måste pallra sig ända till Alko. Alkoholskatten bör höjas och så bör det också ske en attitydförändring hos människor (problemen ligger för det mesta mellan folks öron, egentligen inte i alkoholprisen).

Nu har jag sagt det jag funderat på en längre tid och känner ni för att kalla mig för moraltant som inget vet, varsågoda :)

Surfade omkring på Yle:s webbsidor när blicken fastnade för den här intressanta artikeln om riksdagsdebatten, som hölls idag.

Kan åtminstone börja med att konstatera att det är bra om debatten är någorlunda konstruktiv och inte enbart känslobaserat. På senaste tiden har man ju fått läsa bland annat på sociala medier olika åsikter baserade på känslor och inte så många som grundar sig i fakta.
Bör erkännas att jag emellanåt har såna stunder då jag känner för att hålla en liten föreläsning (en faktabaserad sådan) för att motbevisa felaktiga argument (sådana förekommer, tyvärr) men låter bli och hoppas på att folk förhoppningsvis blir klokare under åren...
 

"Finland är inte ett rasistiskt land, men Finland är ett land där det finns rasism. Finland borde vara mer känt för Marimekkos randiga tyger än för vita lakan" (Nasima Razmyar).

Jag kan inget annat än hålla med Razmyar. Det är verkligen en stor skam att en grupp människor drar på sig vita lakan och viftar omkring med Finlands flagga. Typ hela världen vet om det. Pinsamt.

Orpo sa att våldsamma och extrema rörelser ofta har sin grogrund bland utslagna grupper.

Jo, det kan mycket väl vara så. Men det är inte bara invandrare som blir utslagna och går med i olika extremrörelser. Det finns också finländare som medverkar olika extremrörelser (tänk Ku Klux Klan). Vi märker inte det lika tydligt som hos till exempel människor med utländskt ursprung.

Därför är det viktigt att få invandrare integrerade i det finländska samhället så fort som möjligt, med utbildning eller arbete. Egentligen borde man försöka få alla människor att känna sig som en del av samhället, invandrare som icke-invandrare.

Markus Lohi (C) framhöll att Finland förutom flyktingarna från krigets Syrien också fått ta emot ekonomiska migranter, som söker en bättre framtid.

- Det är ett ämne som måste diskuteras. Asyl kan bara beviljas dem, som verkligen har asylskäl, tyckte Lohi.

En liten miss tycker jag att Lohi har gjort och det är att man beviljar inte asyl hur som helst.
 

"En utlänning som vistas i landet beviljas asyl, om han eller hon vistas utanför sitt hemland eller sitt permanenta bosättningsland till följd av att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sitt ursprung, sin religion, nationalitet eller tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller på grund av sin politiska uppfattning, och om han eller hon på grund av sin fruktan inte vill använda sig av detta lands skydd."

Källa: Finlex, Utlänningslagen, 6 kapitel - Internationellt skydd, 87§

I Finlands lag står det ingenstans om att man skulle få asyl av ekonomiska orsaker så därmed anser jag att Lohis argument är rätt bristfällig. Det måste finnas andra orsaker för beviljande av asyl.

Kort sagt anser jag att den här diskussionen har varit nödvändig och någorlunda vettig. Hoppas att fler sådana diskussioner hålls under den här hösten då det här med invandring och rasism är på tapeten...

Minnen från en vacker augustidag i ett vackert Helsingfors. Ack om man kunde åka tillbaka i tiden ibland!

​

Skrev idag mitt sista studentprov för det här året och det var riktigt skönt att få det undan! Tycker det har varit lite av en pärs att genomlida skrivningarna. Är glad över att jag genomfört halva studentexamen och att det verkar ha gått bättre än vad jag trott. Har nämligen länge oroat mig över studentproven och varit livrädd över att inte kunna svara på en enda fråga. Än så länge har jag kunnat svara på det som efterfrågats ;)

Jag var nog idag den där typen som alla störde sig på. På något märkligt sätt hade jag lyckats dra på mig en förkylning innan skrivningen och därför laddade jag upp med näsdukar och halstabletter. Det blev en imponerande hög av näsdukar som byggdes upp under skrivningens gång. Likaså med suddgummismulorna. Snart blir mitt suddgummi ett minne blott...

Under skrivningen var det en kamp mot klockan för att hinna svara på alla frågor tillräckligt bra. Tror det gick helt okej, även om jag var den siste som lämnade salen denna gång. Men jag borde nog få minst ett poäng per uppgift, haha. Skulle nog bli rätt paff om jag inte får det. 

Efter att jag lämnat upp pappren och lämnat salen kollade jag hur mina uppsatser i finska respektive engelska hade bedömts. Tyckte finskan gick helt åt skogen när jag skrev det. Har tydligen en förmåga att underskatta mina förmågor för det gick bättre än vad jag trodde. Kanske det är hälsosamt att kunna underskatta sig själv ibland. Då förblir man en realist. Vore annars jobbigt om man trott att man skrivit E eller L och så får man ett ynka C...

Huvudet är helt slut nu och jag ligger mest och snorar i soffan (jepp, förkylningen blev värre då jag kom hem...). Är inte mottaglig för ny information alls och undrar hur hälsaprovet kommer att bedömas. Har också kommit fram till att språkproven är lättare än realproven och att det är möjligt att hinka i sig en halv liter kaffe på några timmar, även om man annars inte gör det till vardags...

Sällan jag skriver en rubrik på engelska, haha. Skämt åsido. 

Som rubriken lyder så har jag överlevt min första studentskrivning och ni kan ju gissa vilket språk det var. Innan skrivningen trodde jag att jag skulle bli tokig av att sitta flera timmar i en tyst sal med flera andra som skriver samma prov. Att tvingas höra på andras hostande och snörvlande och prassel med sånt som man fick ha med in i salen i flera timmar. Konstigt nog klarade jag av det. Fast saken kanske underlättades av att det varken hostades eller snörvlades särskilt mycket den här gången (skönt för mina och andras öron). 

The worst case scenario var för mig innan studentprovet att det skulle vara omänskligt svårt och så vidare. Överraskande nog var det lättare än vad jag trodde *pustar ut*. Trots det kände jag emellanåt paniken stiga, särskilt när klockan närmade sig tre och uppsatsen skulle vara "färdigputsad". På något magiskt sätt höll jag mig inom den magiska tidsgränsen. Kände mig glad efter att jag lämnat in pappren och lämnat salen för att NU ÄR DET FÄRDIGT och för att jag överlevde. 

Nu ekar det tomt i huvudet pga allt detta. Och så här hög på kaffe har jag inte heller varit förr.