Surfade omkring på Yle:s webbsidor när blicken fastnade för den här intressanta artikeln om riksdagsdebatten, som hölls idag.

Kan åtminstone börja med att konstatera att det är bra om debatten är någorlunda konstruktiv och inte enbart känslobaserat. På senaste tiden har man ju fått läsa bland annat på sociala medier olika åsikter baserade på känslor och inte så många som grundar sig i fakta.
Bör erkännas att jag emellanåt har såna stunder då jag känner för att hålla en liten föreläsning (en faktabaserad sådan) för att motbevisa felaktiga argument (sådana förekommer, tyvärr) men låter bli och hoppas på att folk förhoppningsvis blir klokare under åren...
 

"Finland är inte ett rasistiskt land, men Finland är ett land där det finns rasism. Finland borde vara mer känt för Marimekkos randiga tyger än för vita lakan" (Nasima Razmyar).

Jag kan inget annat än hålla med Razmyar. Det är verkligen en stor skam att en grupp människor drar på sig vita lakan och viftar omkring med Finlands flagga. Typ hela världen vet om det. Pinsamt.

Orpo sa att våldsamma och extrema rörelser ofta har sin grogrund bland utslagna grupper.

Jo, det kan mycket väl vara så. Men det är inte bara invandrare som blir utslagna och går med i olika extremrörelser. Det finns också finländare som medverkar olika extremrörelser (tänk Ku Klux Klan). Vi märker inte det lika tydligt som hos till exempel människor med utländskt ursprung.

Därför är det viktigt att få invandrare integrerade i det finländska samhället så fort som möjligt, med utbildning eller arbete. Egentligen borde man försöka få alla människor att känna sig som en del av samhället, invandrare som icke-invandrare.

Markus Lohi (C) framhöll att Finland förutom flyktingarna från krigets Syrien också fått ta emot ekonomiska migranter, som söker en bättre framtid.

- Det är ett ämne som måste diskuteras. Asyl kan bara beviljas dem, som verkligen har asylskäl, tyckte Lohi.

En liten miss tycker jag att Lohi har gjort och det är att man beviljar inte asyl hur som helst.
 

"En utlänning som vistas i landet beviljas asyl, om han eller hon vistas utanför sitt hemland eller sitt permanenta bosättningsland till följd av att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sitt ursprung, sin religion, nationalitet eller tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller på grund av sin politiska uppfattning, och om han eller hon på grund av sin fruktan inte vill använda sig av detta lands skydd."

Källa: Finlex, Utlänningslagen, 6 kapitel - Internationellt skydd, 87§

I Finlands lag står det ingenstans om att man skulle få asyl av ekonomiska orsaker så därmed anser jag att Lohis argument är rätt bristfällig. Det måste finnas andra orsaker för beviljande av asyl.

Kort sagt anser jag att den här diskussionen har varit nödvändig och någorlunda vettig. Hoppas att fler sådana diskussioner hålls under den här hösten då det här med invandring och rasism är på tapeten...

Minnen från en vacker augustidag i ett vackert Helsingfors. Ack om man kunde åka tillbaka i tiden ibland!

​

Skrev idag mitt sista studentprov för det här året och det var riktigt skönt att få det undan! Tycker det har varit lite av en pärs att genomlida skrivningarna. Är glad över att jag genomfört halva studentexamen och att det verkar ha gått bättre än vad jag trott. Har nämligen länge oroat mig över studentproven och varit livrädd över att inte kunna svara på en enda fråga. Än så länge har jag kunnat svara på det som efterfrågats ;)

Jag var nog idag den där typen som alla störde sig på. På något märkligt sätt hade jag lyckats dra på mig en förkylning innan skrivningen och därför laddade jag upp med näsdukar och halstabletter. Det blev en imponerande hög av näsdukar som byggdes upp under skrivningens gång. Likaså med suddgummismulorna. Snart blir mitt suddgummi ett minne blott...

Under skrivningen var det en kamp mot klockan för att hinna svara på alla frågor tillräckligt bra. Tror det gick helt okej, även om jag var den siste som lämnade salen denna gång. Men jag borde nog få minst ett poäng per uppgift, haha. Skulle nog bli rätt paff om jag inte får det. 

Efter att jag lämnat upp pappren och lämnat salen kollade jag hur mina uppsatser i finska respektive engelska hade bedömts. Tyckte finskan gick helt åt skogen när jag skrev det. Har tydligen en förmåga att underskatta mina förmågor för det gick bättre än vad jag trodde. Kanske det är hälsosamt att kunna underskatta sig själv ibland. Då förblir man en realist. Vore annars jobbigt om man trott att man skrivit E eller L och så får man ett ynka C...

Huvudet är helt slut nu och jag ligger mest och snorar i soffan (jepp, förkylningen blev värre då jag kom hem...). Är inte mottaglig för ny information alls och undrar hur hälsaprovet kommer att bedömas. Har också kommit fram till att språkproven är lättare än realproven och att det är möjligt att hinka i sig en halv liter kaffe på några timmar, även om man annars inte gör det till vardags...

Sällan jag skriver en rubrik på engelska, haha. Skämt åsido. 

Som rubriken lyder så har jag överlevt min första studentskrivning och ni kan ju gissa vilket språk det var. Innan skrivningen trodde jag att jag skulle bli tokig av att sitta flera timmar i en tyst sal med flera andra som skriver samma prov. Att tvingas höra på andras hostande och snörvlande och prassel med sånt som man fick ha med in i salen i flera timmar. Konstigt nog klarade jag av det. Fast saken kanske underlättades av att det varken hostades eller snörvlades särskilt mycket den här gången (skönt för mina och andras öron). 

The worst case scenario var för mig innan studentprovet att det skulle vara omänskligt svårt och så vidare. Överraskande nog var det lättare än vad jag trodde *pustar ut*. Trots det kände jag emellanåt paniken stiga, särskilt när klockan närmade sig tre och uppsatsen skulle vara "färdigputsad". På något magiskt sätt höll jag mig inom den magiska tidsgränsen. Kände mig glad efter att jag lämnat in pappren och lämnat salen för att NU ÄR DET FÄRDIGT och för att jag överlevde. 

Nu ekar det tomt i huvudet pga allt detta. Och så här hög på kaffe har jag inte heller varit förr.

Läste just den här artikeln på HBL:s webbsida och blev lite fundersam som alltid när det rör ekonomiska frågor.

På något vis presenteras det som om ekonomisk tillväxt skulle vara lösningen på allt. Det hör man från politiker, ekonomer och många andra som sysslar med finanser på något vis. Tyvärr anser jag att ekonomisk tillväxt löser inga problem.

Visst, statens BNP ser fin ut men hur ser det ut i verkligheten? Får alla tillgång till avgiftsfri utbildning och hälsovård? Är levnadsstandarden jämlik eller finns det stora skillnader mellan olika sociala grupper? Det här kan inte BNP berätta något om utan det ser bara ut som en fin siffra till pappers.

" Utvecklingen leder till att den aktiva befolkningen kommer att sakna möjlighet att höja sin levnadsstandard" får mig att bli lite irriterad på något vis. Finns det människor som på allvar tror att man kan höja levnadsstandarden hur länge som helst och på miljöns bekostnad? Det finns nog en gräns för hur långt man kan gå. Om alla skulle leva som vi gör i Finland skulle det gå åt flera jordklot. Det är inte hållbart om följande generationer ska kunna ha en framtid här på vår jord.
I och med att jag rest mycket för min ålder har jag fått se ett och annat och därmed kommit fram till att levnadsstandarden är hög i Finland jämfört med till exempel Polen och Bulgarien. Därför anser jag att vi behöver inte höja standarden mera. Det är redan bra som det är nu.
 

"Mot den här bakgrunden är Åkerholm förvånad över att det inte förs någon nämnvärd diskussion om hur vi ska skapa mer tillväxt, utan enbart om hur vi ska omfördela 'eländet'.

– All diskussion kring regeringsprogrammet och budgeten har handlat om vem som drabbas, när huvudfrågan borde vara om det skapar tillväxt."

Det finns nog orsaker till varför man funderar ut hur olika nedskärningar påverkar människor i samhället. Sociala problem är mera allvarliga än bekymmer för ekonomisk tillväxt eftersom sociala problem har långtgående konsekvenser och påverkar alla på något vis (fastän vissa kanske vill förtränga att något sådant existerar). Det märker man för resultatet av nedskärningarna som gjordes på 1990-talet, syns än idag.

"Finlands ekonomiska problem beror som bekant till stor del på att landet har förlorat de viktiga elektronik- och pappersindustrierna, och dessutom också annan industri till följd av globaliseringen och digitaliseringen. Enligt Åkerholm kan den industri som försvunnit inte fås tillbaka /---/ Vi har satsat mycket på utbildning och forskning, men om någon till äventyrs lyckas sätter vi en straffskatt på dem. Hos beslutsfattarna verkar en omfördelning av inkomsterna vara viktigare än att skapa arbetstillfällen."

Jo, tyvärr har vi förlorat en del industrier och dylikt med tiden men vad ska vi göra åt det? Det är onödigt att "vänta på en ny Nokia" och hoppas på att den löser alla problem. Problem löses inte med en ny fabrik utan problemen finns nog på andra ställen. Under "väntans tider" kan vi satsa på utbildning för det är något värdefullt i sig självt och är användbart. Resten kommer väl av sig självt om möjligheter till att grunda olika företag ges.