Om tvåspråkighet

Publicerad 29.03.2015 kl. 09:28

Ens modersmål följer ofta en från vaggan till graven och är en del av ens identitet.

Jag kan öppet säga att jag är tvåspråkig. Men inte på det "vanliga sättet" med svenska och finska. Jag har svenska och teckenspråk som modersmål.

Jag har aldrig skämts över teckenspråket. Varför ska man skämmas över sitt modersmål? Det är en del av en själv. Utan detta skulle jag inte ha blivit den jag är nu.

Nä, jag vill inte vara utan teckenspråk. Det har berikat mitt liv på många sätt. Jag har fått många vänner och bekanta från bägge språkgrupperna och fått jobb pga mina kunskaper i teckenspråk. Jag kan till och med kommunicera över språkgränserna och kan i princip teckna med andra teckenspråkiga runtom hela världen om jag så vill. 
Många människor skulle jag aldrig ha träffat om jag inte kunnat teckenspråk. Mycket skulle jag inte ha fått lära mig om dövkulturen och många andra saker utan teckenspråket.

Flerspråkighet är bara till godo och om någon börjar prata skit om mitt andra modersmål teckenspråk ser jag rött. Det är ett språk med egen grammatik och ordföljd. Dessutom ser inte tecknen likadana ut i hela världen utan det varierar från land till land. Teckenspråk är inte ett internationellt språk. Sverige och Finland har inte samma tecken utan de skiljer åt lite. Till exempel alfabetet ser olika ut i Finland och Sverige.

Flerspråkighet berikar.

Om någon vill lära sig teckenspråk så lär jag gladigen ut tecken. Tycker bara det är roligt om folk får veta mera om språket och dövkulturen (japp, det finns faktiskt dövkultur. Fråga mig eller någon annan döv om du vill veta mera).

Att kunna teckenspråk hindrar inte dig att lära andra språk. Jag behärskar svenska till fullo och kan faktiskt tala fastän jag också har teckenspråk som modersmål. Hur då, kanske ni undrar. Jo, för att teckenspråk stöder språkinlärning och därför är det bra att teckna så tidigt som möjligt med barn för att stödja deras språkliga utveckling. Och min mamma har tecknat med mig sedan jag var liten. Nuförtiden tecknar hon inte så mycket med mig men det händer ibland att jag svänger tvärt från svenska och tecknar istället. Och det är helt okej.
Teckenspråk har inte heller hindrat mig från att lära mig finska eller engelska. Så ifall någon har fått för sig att ett språk hindrar en att lära sig andra språk är helt ute och cyklar nu. Jag kan fyra språk och det är verkligen ingen belastning att kunna språk.

 

Enligt mig är teckenspråket det vackraste språket som finns. Det är ett visuellt språk och man använder hela kroppen samt olika ansiktsuttryck när man tecknar. Det gör man inte så ofta när man talar, eller hur?
Därför anser jag att teckenspråk slår alla språk med hästlängder.

 

Visste ni att det finns en döv rappare? Som faktiskt rappar på teckenspråk? Som är från Finland? Signmark heter han.

 

 

Har ni också sett teckenspråkstolken som gör en fin tolkning av en låt från Melodifestivalen? Det är mycket bra tecknat tycker jag!

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver:

Elin / 20 år / Helsingfors

Studerar statskunskap på HU och har studerat finlandssvenskt teckenspråk på Humak. Gillar att filosofera om allt möjligt mellan himmel och jord varav en del präntas ned på den här bloggen.

 

 

 

 

Populära inlägg

Att cykla i Helsingfors

Att gå i gymnasiet med en hörselnedsättning

En månad som universitetsstuderande

Om tvåspråkighet

Vaccinets vara eller inte vara

En månad med två CI

Prestationshets