Prestationshets

Publicerad 08.12.2015 kl. 15:40

En rätt vanlig syn till vardags...

Slå upp en valfri tidning och du finner rubriker såsom "10 steg till lycka" och "Vältränad kropp på fyra veckor!". Det kan knappast undgå någon att det råder prestationshets i vårt samhälle. Det finns så många olika saker som man ska "lyckas i" och så vidare. Man ska ha bra betyg och se bra ut samt ha ett rikt socialt liv. Samtidigt ska man också vara lycklig och närvarande i nuet. Det blir ganska mycket att prestera på en och samma gång...

Boven i detta prestationshysteri kommer inte bara från tidningar. Det kan också komma från ens kompisar (kompisar kan vara mycket duktiga på att trissa upp varandra så att det nästan blir som en tävling...). Underligt nog så kommer den största pressen från en själv.

Varje dag känner jag av prestationshetsen som finns i vårt samhälle. Emellanåt har jag lust att duka under eftersom jag inte uppfyller "kraven". Speciellt som abiturent känner jag av det. Studentskrivningarna känns bara som ett stressmoment eftersom man ska prestera som bäst under sex timmar i en kall och svettluktande gymnastiksal. Allt för att man några månader senare ska kunna stoltsera med sitt fina studentbetyg. Skiter det sig helt och hållet i skrivningarna känns det som om man inte har någon framtid alls. Okej, lite överdrivet men så känns det.

Det får mig att undra, om det är värt att nästan köra slut på sig själv för att vara bäst. Är det verkligen så viktigt att prestera? Kommer man ens att tycka det var värt när man sedan är på ålderdomshemmet?

Kommentarer (3)
Spamfilter
Skriv siffran 7 med bokstäver:
Håller helt och hållet med dig om dett amed prestation och samhälle. Ibland känns det som om att ifall man inte presterar så har man inget värde. Fats de e ju inte sant.

Åh studentskrivningarna..... Det viktigaste jag kom fram till under abiåret var att kunskap och insikt nog inte går att mäta. Vissa saker som jag känner att jag har stenkoll på så fick jag usla vitsord i medan sånt jag inte alls läst på fick jag bra vitsord i. Studentskrivningarna är egentligen ganska poänglösa och spelar ingen roll sen du komit in dit du vill (och tom. då kan du slippa in med att råplugga till urvalsproven fast du kanske inte har toppbetyg) Minns bara att ditt värde ligger inte i vad det står på en liten papapersbit.
Rebecca08.12.15 kl. 18:45
Juu, så är det. Och tack för att du delar med dig dina erfarenheter och insikter från studentskrivningarna! :) Det är sant det du säger, att värdet inte ligger i vad det står på en pappersbit (fast ibland glömmer man bort det när man är mitt i karusellen).
08.12.15 20:26
Bra skrivet! Håller helt med dig. Och ja, studentskrivningarna - när jag skrev i vårast så kände jag precis samma sak. Jag kände att om jag inte skriver riktigt bra i studenten nu, så är jag inte en tillräckligt bra människa. Det är ju hemskt egentligen, att det ska vara så..
Nicolina08.12.15 kl. 22:45
Jo, det är hemskt att det ska vara så...
09.12.15 09:31
Nej, för ingen frågar efter ditt betyg sen i "verkliga" livet. Så det lönar sig inte att arbeta ihjäl sig!
Mam09.12.15 kl. 11:34

Elin / 20 år / Helsingfors

Studerar statskunskap på HU och har studerat finlandssvenskt teckenspråk på Humak. Gillar att filosofera om allt möjligt mellan himmel och jord varav en del präntas ned på den här bloggen.

 

 

 

 

Populära inlägg

Att cykla i Helsingfors

Att gå i gymnasiet med en hörselnedsättning

En månad som universitetsstuderande

Om tvåspråkighet

Vaccinets vara eller inte vara

En månad med två CI

Prestationshets