Ett ofrivilligt utanförskap

22.05.2018 kl. 21:06
Hur skulle du känna dig om du inte skulle vara en del av gemenskapen på grund av något som inte är självvalt? Skulle det kännas lite trist? Skulle det kännas lite ensamt? Skulle livet kännas lite gråare?

Solen skiner in genom fönstren och kön till lunchen är meterlång och blir konstant påfylld av människor. Mobilen plockas upp ur fickan under köandets gång och på skärmen står ”29 meddelanden”, en del viktigare än andra. När maten väl satts på tallriken sökes en ledig plats i matsalen med ljus och lykta. Matsalen är full av andra människor och prat blandas med bestickens klirr till ett sorl. Du hittar en plats och sätter dig med några människor du är bekant med från förr och du börjar äta. De pratar om något som verkar vara viktigt men du har svårt att uppfatta vad som sägs på grund av bakgrundsljuden. Enstaka meningar och ord kan du snappa upp men sammanhanget har du svårt att greppa. Några personer skrattar till och du undrar varför. Var det någon som drog ett skämt, som du inte hörde? Hjärnan jobbar för högtryck för att hitta möjliga orsaker till skrattet och du iakttar de andras reaktioner som vägledning för hur du bör bete dig. Du känner att du inte vågar säga något eftersom du är rädd för att säga något korkat och irrelevant och därmed göra bort dig inför de andra. Inte heller vill du säga ”va?” alltför ofta eftersom det lätt slutar med att stämningen präglas av irritation. Tanken på om de andra tycker att en är tråkig för att en inte pratar susar genom ditt huvud och gör dig missmodig. När din lunch är väl uppäten säger du att du har en föreläsning som väntar och stiger upp från bordet. På vägen till diskreturneringen har du en känsla av utanförskap eftersom du inte kunde hänga med i diskussionen på samma sätt som alla andra.

Texten ovan är vardag för mig och trots det tycker jag inte det är roligt eftersom det är något som inte är självvalt. Jag har nämligen inte fått välja att födas döv och att använda CI (Cochleaimplantat, kan också kallas för hörselimplantat). CI skapar inte normal hörsel och med CI uppnår min hörselnedsättning en lindrig nivå. Fastän jag också skulle använda olika tekniska hjälpmedel blir jag ändå inte normalhörande för det.

Hörselnedsättningar syns inte på utsidan och kan därmed kallas för ett dolt handikapp. Glasögon syns tydligt men inte hörselimplantat eftersom de delvis finns inne i kroppen och delvis utanpå men är dolda under frisyren. Många människor har sagt åt mig att de knappt märker att jag har en hörselnedsättning och har svårt att tro på det eftersom jag talar tydligt och är som alla andra människor. Jag minns särskilt att min pojkvän blev förvånad när jag i början av förhållandet berättade om min hörselnedsättning och dövhet eftersom han verkligen inte hade märkt något alls. Dock kan det nämnas att han nu ett år senare nog märker att jag har en hörselnedsättning eftersom jag till exempel inte hör vad han säger eller hör fel.

För mig är diskussioner i stora grupper jobbiga eftersom många talar i mun på varandra och samtalsämnena byts i ett raskt tempo vilket gör att jag ofta är ett steg efter alla andra i gruppen. Om det finns bakgrundsljud, till exempel musik, gör det situationen mycket jobbigare än om det är tyst i bakgrunden. Inte heller vill jag säga något förrän jag är säker på att jag känner till diskussionsämnet samt att jag hört rätt. Det är nämligen pinsamt att säga något konstigt och som inte har någon koppling till samtalsämnet. Människors underliga blickar och beteenden är rätt så bestraffande, kan jag intyga efter X antal felsägningar under mina 20 år på jorden.

Det kan också på ytan se ut som om jag hänger med i diskussionen fast jag i själva verket inte gör det. Några ord och meningar kanske jag snappar upp men kontexten har jag inte en blekaste aning om. Personer som känner mig bra kan märka om jag inte hänger med, till exempel säger min syster att det syns i min blick om jag är helt ”pihalla”. Dessutom tar jag på mig mycket motvilligt rollen som den tyste eftersom jag inte kan och vill säga något när jag inte hör vad som diskuteras. Hör jag vad som diskuteras är jag som en annan person och mera pratsam (jag har av familjen fått höra att jag är som en levande radio).

När andra i gruppen skrattar tillsammans och verkar ha roligt kan jag, om jag inte hör, känna mig ledsen och utanför. Jag vill också få vara en del av gemenskapen, som alla andra människor. Kan man inte delta i diskussionen blir man lätt utesluten ur gemenskapen. Dessutom vill jag också kunna få ta del av ”skitsnacket”. Någon kanske nu undrar varför det är så viktigt att också höra ”skitsnacket” och det är för att det skapar samhörighet i gruppen. Dessutom kan man inte hela tiden kan prata om dödsallvarliga saker, hehe.

Tystare ljudmiljöer uppskattas av mig eftersom det gör det lättare för mig att höra vad som sägs. Också diskussioner i mindre grupper eller med ett fåtal personer gör det lättare att hänga med i svängarna. Det finns olika saker man kan tänka på när man talar med en person, som har en hörselnedsättning. Till exempel att tala tydligt utan att skrika samt att inte tala i mun på varandra. Själv har jag några strategier, som jag använder mig av för att öka sannolikheterna för att höra vad människor säger, och de är tyvärr hemligstämplade. Jag upplever också att människor lätt glömmer bort att jag har en hörselnedsättning fastän jag sagt att jag har nedsatt hörsel.

Jag önskar att ni inte genast stämplar mig som ”hon med hörselskadan” utan att ni istället ser mig som en människa. Det är alltid fritt fram att prata med mig eftersom jag inte kommer bita dig i baken. Ifall du försöker få min uppmärksamhet men jag reagerar inte, är det väldigt sannolikt att jag inte hört vad du sagt. Du kan till exempel knacka mig på axeln för att få min uppmärksamhet för då märker jag att du vill säga något. Dessutom slipper du känna dig ignorerad.

Kommentarer (20)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:
Kram på dig!
Moster 22.05.18 kl. 23:31
Tack Moster!
23.05.18 18:04
Mycket bra skrivet, lever ihop med en med nedsatt hörsel och ibland kan jag i större sällskap bli riktigt irriterad då folk beter sig som han skulle vara dum eller introvert, då han väljer att inte delta i en diskussion.
GeBe23.05.18 kl. 09:23
Tack GeBe för att du delar med dig av dina erfarenheter!
23.05.18 18:13
Skönt att du har teckenspråk att falla tillbaks på.
Ninga23.05.18 kl. 11:59
Jo, det är skönt. Dock kan inte alla människor teckenspråk, tyvärr.
23.05.18 18:05
Åh vad jag kan känna igen min sexårige son i det du beskriver. Känslan av att inte riktigt hänga med, att vara lite annorlunda. Vi har valt kommunal hörselskola till honom, bland annat för att han ska slippa vara ensam och annorlunda. Vi har även valt att använda teckenspråk, det lilla vi lärt oss, för att han i framtiden ska kunna välja.
Emma - Hörselresan23.05.18 kl. 12:20
Tack Emma för att du delar med dig av dina erfarenheter! Det låter fint att ni använder teckenspråk med honom så att han i framtiden har möjligheter att välja.
23.05.18 18:17
Tack för din berättelse Elin! Den är så viktig.
Johanna 23.05.18 kl. 13:38
Tack Johanna!
23.05.18 18:05
Fin berättelse! Viktigt att det här kommer fram i verklighet då många föräldrar ofta utesluter det idag på sitt barn!
MA23.05.18 kl. 15:54
Tack MA! Ja visst är det viktigt att det här kommer fram.
23.05.18 18:17
Jättefint och viktigt inlägg! Förstår precis vad du menar då jag själv också har CI och har upplevt precis sådana situationer du beskrev här ovan. Jättebra att detta lyfts fram!
Frida23.05.18 kl. 17:20
Tack Frida för din kommentar! Skönt att det också finns någon annan som upplevt samma sak.
23.05.18 18:17
Du skriver alltid så bra och tydligt!
Maria 23.05.18 kl. 18:07
Tack Maria för din kommentar!
23.05.18 18:13
tack för att du delar med dig en sann o tänkvärd berättelse ur verkligheten. Ibland skulle jag vila att "hjärnkontoret" hade en lampa som blinkade synligt när det inte går att höra andra så att de såg_ Oj ,nu hör hen inte! och då blev ännu mer påminda om att anpassa sitt tal , hjälpa till med att få bort "tal-störande" ljudkällor och korrigera sig så att det går att höra deras tal....
Pia23.05.18 kl. 20:21
Tack Pia för din kommentar! Ja visst skulle det vara bra med en lampa som blinkar för andra!
25.05.18 23:25
Känner igen mig mycket väl! Bra skrivet!
Jenny24.05.18 kl. 00:15
Tack Jenny för din kommentar!
25.05.18 23:24
Mycket tänkvärt!
Agneta Olsson24.05.18 kl. 11:13
Tack Agneta!
25.05.18 23:26
Hej Elin!
Vilken bra text du skrivit om hur lätt det är att hamna utanför när man inte riktigt hänger med. Trots att jag inte är hörselskadad känner jag igen mig i hur svårt det är när alla pratar i munnen på varandra och mycket bakgrundsljud samtidigt. Låter som att CI-hörsel fungerar lite som när man har HSP eller ADHD/ADD etc. då hjärnan inte separerar irrelevanta ljud utan tar upp allt. Jobbigt är det men håll i och håll ut! Ju mer folk får veta hur det kan vara desto bättre blir det förhoppningsvis :)
Gabriel24.05.18 kl. 17:34
Tack Gabriel för kommentaren och för att du delar med dig av dina erfarenheter! Det är intressant att du liknar CI-hörsel med HSP/ADHD/ADD och jag tror faktiskt att det ligger något i det du säger! Jag hoppas också på att det blir bättre ju fler människor som får veta :)
25.05.18 23:54
Mycket bra skrivit. Känner igen mig i det eftersom jag själv bär hörapparater på båda är öronen och har en grav hörselnedsättning.
Blomman25.05.18 kl. 17:24
Tack Blomman för att du delar med dig av dina erfarenheter!
25.05.18 23:26
Mycket bra skrivit. Känner verkligen igen problematiken. Har själv en grav hörselnedsättning på båda öronen och bär hörapparater.
Blomman25.05.18 kl. 17:28
Så bra beskrivet hur det är att ha en hörselnedsättning ????????????????????????
IW25.05.18 kl. 21:34
Tack IW för kommentaren!
25.05.18 23:45
Så fint satt i ord, har en son med en hörselnedsättning och ser honom kämpa med detta varje dag
Sarah25.05.18 kl. 21:37
Tack Sarah för att du delar med dig av din erfarenhet! Jag hoppas för er skull att situationen på något vis blir bättre för din son!
25.05.18 23:47
Fina du❤️Så mycket igenkännande ! Får chocleainplantat senare i år men med min dåliga hörsel har jag samma erfarenheter och med hörapparat som inte hjälper till tillräckligt.
Anonymous26.05.18 kl. 06:37
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! Jag hoppas att din situation blir bättre när du får ditt cochleaimplantat!
07.06.18 17:53
Tankeväckande! Mycket bra skrivet!
Stig26.05.18 kl. 09:24
Tack Stig!
07.06.18 17:51
Hej, jag är mamma till en flicka som har charge syndrom, och hon har samma situation som du. Jag hoppas om jag kan hjälpa henne med det . För att det gör mig ont i hjärtat. Lycka till i ditt live och hoppas att du får all hjälp och stöd du behöver.
Mvh
????27.05.18 kl. 22:08
Tack för din kommentar och att du delar med dig av dina erfarenheter! Jag kan förstå känslorna och önskar att det går bra för er trots allt!
07.06.18 17:58
Viktigt att ta till sig denna information, vi kan göra livet lite enklare för er alla med hörselnedsättning genom att vi beter oss rätt!
Elisabeth L29.05.18 kl. 07:56
Tack Elisabeth för din kommentar! Ja, jag tror också att livet blir enklare för alla med "rätt beteende".
07.06.18 17:52

Elin / 21 år / Helsingfors

Studerar statskunskap vid Helsingfors universitet och har studerat finlandssvenskt teckenspråk på Humak. Gillar att filosofera om allt möjligt mellan himmel och jord varav en del präntas ned på den här bloggen.

 

 

 

 

Populära inlägg

Ett ofrivilligt utanförsskap

Att cykla i Helsingfors

Att gå i gymnasiet med en hörselnedsättning

En månad som universitetsstuderande

Om tvåspråkighet

Vaccinets vara eller inte vara

En månad med två CI

Prestationshets