Från gulis till gamyl

11.10.2018 kl. 12:00

För ett antal år sen klev jag in genom dörrarna till uni. På något sätt kändes det så stort att börja studera vid universitetet. Som om man gör något vettigt med sitt liv. Bildar sig och skaffar mera vett i skallen. Sedan få en magisterexamen och kunna jobba med något som är intressant.

Det chockade mig att plötsligt läsa 500 sidor till en tenta när jag var van vid att läsa 50 sidor till proven i gymnasiet.

På uni fanns många nya människor. Jag kände inte en enda kotte när jag flyttade till Helsingfors. Ska jag vara ärlig kändes det ensamt emellanåt. Lägg till faktorer som ett nytt hem och en ny stad att anpassa sig till och skallen blir rätt tung. Det fanns också en del händelser på det privata planet som gjorde allting extra turbulent.

Samtidigt hade gulisåret sin charm.

Det var kul att gå på olika evenemang och att få prova på konceptet sits. Det var också roligt att få klä upp sig på årsfester och göra sig fin i håret. Gå på galej och komma hem först då solen stiger upp.

Poff, sade det och första året flög förbi.

Andra året tog vid och jag brände nästan ut mig helt. Det blev en stor varningsklocka för mig.

Försökte ändå göra saker jag tyckte om och gick på en del roliga evenemang på fritiden. 

Igen flög det andra året förbi, snabbare än det första. Sommaren kom och det blev dags att jobba på Hufvudstadsbladet och stifta närmare bekantskap med redaktionens "intressanta" kaffemaskin, som spottade ur sig nästan odrickbart kaffe (förlåt om du som läser den här texten jobbar på HBL).

Plötsligt var sommaren slut och det blev höst. Det började bli dags att packa skolväskan med tunga böcker och anteckningsblock och leka flitig student. Tittar i weboodi och studiepoängens antal ser inte lovande ut (men det finns verkligen många orsaker till det. Bland annat extrajobb och andra studier vid sidan av). Funderar om jag får min kandiexamen inom fyra år eller om jag blir en så kallad n:te årets studerande. Den som lever får se, brukar man säga.

Iakttar också de nya gulisarna och känner mig plötsligt som en pensionär. Gulisarnas ögon glittrar av nyfikenhet och de orkar springa från evenemang till evenemang. Jag går sedan på en inledande sits och känner mig gammal som gatan då majoriteten är gulisar. Ännu äldre känner jag mig när gulisarna ser på mig med förskräckta ögon när de inser att jag är på mitt tredje år. Dessutom är de också betydligt ivrigare än mig då de sjunger så taket lyfter. Mina tankar kretsar istället kring när det anses vara legitimt att gå hem för att sova.

Jag har gått och blivit en gamyl.

 

En gång för längesen var min halare (overall på svenska) alldeles gul och fin och utan märken. Idag är den riktigt skitig och börjar vara full med märken. Dessutom har ena benet bytts ut till TF:s röda variant.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver:

Elin / 21 år / Helsingfors

Studerar statskunskap vid Helsingfors universitet och har studerat finlandssvenskt teckenspråk på Humak. Gillar att filosofera om allt möjligt mellan himmel och jord varav en del präntas ned på den här bloggen.

 

 

 

 

Populära inlägg

Ett ofrivilligt utanförsskap

Att cykla i Helsingfors

Att gå i gymnasiet med en hörselnedsättning

En månad som universitetsstuderande

Om tvåspråkighet

Vaccinets vara eller inte vara

En månad med två CI

Prestationshets